Inlägg publicerade under kategorin Didion, Joan

Av violen - 14 november 2018 17:00

Diski, Jenny: Främling på tåg *** Diskis första bok var en klar fyra men den här höll inte det måttet. Kanske för att det var en sådan hyllning till rökningen och tågens rökkupéer, kanske är jag så fördomsfull att jag inte tycker om när någon beskriver sin last med en sådan njutning? vad vet jag....Eller så hade jag för höga förväntningar helt enkelt. Stilen är densamma och det gör boken läsvärd men innehållet......nja jag gillar isen bättre.....Sen avskyr jag att åka tåg så kanske det också spelade in......



Läst 2006


Av violen - 14 november 2018 17:00

Didion, Joan: Ett år av magiskt tänkande **** Omtalad omskriven hyllad bok. Och den var värd sin uppmärksamhet. Någon har vågat och lyckats skildra sorgeåret och hur förvirrad det gör en. Joans make dör och fragmentariskt väller det tankar ur hans hustru Joan. Intressant är hur donationsförfarandet sköts, ringer man verkligen till anhöriga för att fråga om organ? visst är det personliga mötet viktigt i såna här fall? Jag vet inte riktigt varför Joan har skrivit boken, jag tänkte att det kanske var för att rättfärdiga att hon inte donerade organen (vilket skulle ha inneburit endast ögonen enligt hennes sätt att resonera) men eftersom hon inte nämner det sedan förkastade jag den tanken. Boken skulle kanske, rent stilistiskt ha vunnit på att vänta nåt år med att skrivas, mellan raderna anas hela tiden chocken över makens död, men å andra sidan är det kanske det som gör den så naken och utelämnande. Å andra sidan har den ändå en slags distans, Joan kommer aldrig riktigt nära vilket kanske visar att hon är författare till professionen.

 

 

Läst 2006

Av violen - 1 januari 2017 12:30

   Didion, Joan: Blå Skymning ****


En riktigt bra läsning bjöd den här boken på. En memento mori med varsamhet blandad med klarsyn. Sorg blandad med skymning, den egna skymningen. För det skymmer för Didion och i den blå timmen tickar klockan och påminner om det som varit. Och om hur det är nu, att så här är det att åldras och bara ha minnen kvar.

Jag är inte förtjust i upprepningar i böcker, men här är orden, meningarna som ständigt kommer tillbaka inte ett ältande utan det känns som ett försök att förstå, och sen förstå igen och igen.

Och Didion lyckas med det unika att kunna få ner detta på papper. Jag tyckte mycker om hennes Ett år av magiskt tänkande där hon skildrar sorgen efter makens död. Där kände jag att hon, trots att jag upplevde boken som naken och utlämnande, ändå inte kom riktigt nära. Kanske är det samma jag känner här, och kanske är det därför jag blir berörd, men på ett ytligt sätt. Didions integritet sätter på en mörka glasögon och de rätta färgerna behåller hon för sig själv. Vilket hon gör helt rätt i. Att förlora ett barn är obeskrivbart och Didion förmår förmedla ännu en sak, att förlora ett adoptivbarn är samma lika.

Didion är en mästerlig författare som lägger sina kalla händer på det som varit. Och det som ska komma.


Läst 2012

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards