Inlägg publicerade under kategorin Läsutmaning Bokcirkel för alla

Av violen - 31 augusti 2016 14:45

 Ahrens, Anita: Häst Häst Tiger Tiger **


Jag ville läsa den här boken av en enda anledning, att den handlade om organdonationer. Och det visade sig att det var det enda intressanta med den. Historien i övrigt var väldigt spretig men kom ju till slut fram till det egentliga budskapet, hur oetiska transplantationer går till.

Boken var tyvärr inte riktigt trovärdig vad det gällde just transplantationerna och det tog verkligen ner helhetsintrycket. För själva frågan är intressant och säkert inte alls överdriven eller osann, tyvärr.




1.) Hur känner du för Vita som person?

Ingenting faktiskt, jag tycker att hon var väldigt anonym. Och den stora frågan: Skulle du vilja ge av dig själv? svarade hon nånsin på den?

2) Har du någonsin själv funderat på det här med om organdonationer, och om det kan gå till så här?

Absolut! Det var länge sen jag läste att dödsdöma fångar  (i Kina bl.a.) tvingades ge blod innan de avrättades. Det här är ju ett riktigt skräckscenario. Bristerna i tillvägagångssättet ger iofs brister i trovärdigheten, men jag tror säkert att liknande saker sker. Att folk säljer njurar är ju allom bekant, men att även andra organ tas på detta sätt är ju bara möjligt om personen lever så det är ju mer komplicerat.

3) hur kommer det sig att du läste boken? Som jag sa, enbart för att den handlar om organstölder som jag vill kalla det nu efter att ha läst den.

4) vad tyckte du om Häst Häst Tiger Tiger och varför. (ge gärna ett betyg)

Jag tyckte inte alls om den




Istället la jag energi på att hitta ursäkter. Säkert var han utbränd av kampen för människorätt i skurkstater, vem skulle inte ha dignat under den bördan? Och ibland kände han av den njursjukdom som var orsaken till ärret på sidan. sid 56


- Vi har försökt nå familjen. Utan resultat, det finns saker att diskutera när det gäller - här måste han rådfråga ett anteckningsblock - fru eh ... Trulsons tillstånd.

- Hon klarar sig väl? Jag fick intrycket att hennes tillstånd är stabilt.

- Det är en fråga som vi vill ventilera med anhöriga. Om du känner dem, så kanske du vill framföra det?

- Visst, något annat?

Han har något mer på hjärtat. Medan han överlägger med sig själv hur han ska göra, växer pupillerna och utplånar irisarna.

- Hur var namet? [..]

- Ooom, säger han, om det under de närmaste dagarna visar sig att Ida Trulsons tillstånd inte förbättras märkbart, måste vi ta en ingående diskussion. Hon har inte fyllt i kortet.

- Kortet?

- Organdonation.

Jag far upp ur stolen och ställer mig framför sängen. K. Antonsson håller upp handflatorna som fredstecken.

- Lugn, jag har inte skalpellen med mig. Men frågan måste väckas på ett tidigt stadium.

- Varför det, hon är väl inte hjärndöd! Eller ens nära?

Han lutar sig fram, lägger händerna på knäna som om han vore en tålmodig magister och jag ett vanartigt barn som ska talas tillrätta.

- Du ser hur hon mår. Denna Ida Persson...

- Trulson.

- ... Trulson är icke längre den person du kände. Om hon överlever blir hon en gravt handikappad främling. Oundvikligen kommer det till en punkt då man måste fråga sig ifall det är meningsfullt att fortsätta kostsam behandling. Naturligtvis i relation till vad samhället, patienten och hennes familj får ut av det hela.

Docenten småler, rätar på ryggen och avfyrar sin verbala bössa.

- Betänk en sak, uppmanar han. Din vän har förmånen att skänka den dyrbaraste av gåvor. Livet självt! Den där obrukbara kroppen kan mätta behovet av organ till minst sju svårt sjuka eller skadade som väntar på ett stycke frisk hud, fräsch benmärg, spänstigt hjärta, nytt liv, nya chanser. Hjärtsjuka mödrar, barn med sviktande njurar, värdefulla befattningsfattare.

K Antonsson skapar sig en imaginär katedral, där han själv står i predikstolen. Drömmande stirrar han på respiratorn som puffar in syre i den obrukbara kropp som skamlöst ligger där utan tanke på att den kan försörja ett halvt dussin andra.

- Varför ska andra vara mer förtjänta av att leva än Ida Trulson?

[...]

- För att, säger han med betoning på varje stavelse, för att vissa är mer umbärliga än andra.

Vi synar varandra. Jag säger att jag hoppas att varken jag eller någon som jag tycker om ska hamna på hans sjukhus. [...]

- Vid närmare eftertanke behöver du inte framföra något budskap till de anhöriga. Det är sjukhusets ansvar.

[...]

- Om det visar sig att Ida till synes oförklarligt dör och inte kommer i jorden med alla organ på plats, så bör docenten se sig för om kvällarna, förklarar jag. sid 86f.


Av violen - 7 december 2010 20:00

  Kolterjahn, Jessica: Nattfjäril ****

 

 

Den här romanen skulle lika gärna ha kunnat betecknas som en deckare med avslut, dvs ingen fortsättning med coronern i huvudrollen eftersom allt förändras och uppdagas på ett sätt som inte gör det möjligt. Boken kommer att debatteras på FB med Enbokcirkelföralla och jag tar frågor därifrån och försöker svara på dem. Ni som inte läst boken kan ju vänta med att läsa det här, kanske jag avslöjar för mycket.

 

1) vad tycker du om att Jessica Kolterjahn använder en i grunden verklig händelse som hon sen väver en fiktiv historia runt?

Intressant! Jag tycker att det visar att Kolterjahn är en god författare som med sin fantasi kan tänka ut hur det skulle kunna ha varit. Dessutom håller hon sig till en stil som hör hemma i den tiden, inget moderna ord kunde i alla fall jag upptäcka. Starkt!

Och det går inte att komma ifrån, jag greps mer av boken än om den varit enbart fiktion.

2) vad tycker du om porträtteringen av den mystiska kvinnan. Skulle du tänka dig henne sådan som hon framställs?

Varför inte? Hon bröts ju ner av mannen hon gifte sig med och hennes bakgrund bäddade ju för det också. Jag är övertygad om han var hennes baneman.

3) Vilken del av boken tycker du är bäst, eller vad är bäst med berättelsen?

Jag lånade boken och har lämnat tillbaka den, lite synd då jag skulle ha velat bläddra och citera en del saker. I början skildrades prostitutionen förskönat vilket jag avskyr. Jag tror helt enkelt inte på den lyckliga horan. Här, en kvinnlig författare som skriver likadant om fenomenet - tänkte jag sorgset. Ok iofs, skildrat ur ett manligt perspektiv, 1800-tal då fördomar rasade både mot kvinnor och färgade kanske det var befogat.

Men sen på sidan 173 (pocketupplagan) hämtades ju en prostituerad från sin drunkningsdöd och där reflekterar coronern några sekunder ( jag kan tyvärr inte citera) över det stycke kött som ligger framför honom, som han själv utnyttjat och visar på en snabb förståelse. I alla fall i ett par sekunder fick den kvinnan ett ansikte, tack Kolterjahn! Det är ju som jag hävdat förut att en författare kan gå in i sina gestalter och låta dem bete sig vidrigt men nånstans måste författaren ändå uttrycka det som den känner är rätt, även om det bara sker under två sekunder. Jag tror att det var just den delen som grep mig mest, kvinnornas situation på den tiden och hur de drevs mot sin undergång. Även huvudpersonen befann sig ju egentligen i samma omständigheter, vad var hennes man om inte en hallick? Och hennes öde är ju också våldsamt.

Det bästa var just det här, skildringen av kvinnornas utsatthet. Och det fanns en känsla i boken som dröjde sig kvar efteråt och som nu dyker upp igen när jag skriver om den, en känsla av att Kolterjahn lyft något betydelsefullt till ytan, mäns våld mot kvinnor är sig lika i alla tider, märkligt!

4) Tycker du att det finns någon dålig del i boken. Något som inte borde vara där eller sänker berättelsen?

Nej det tycker jag inte. Jag blev t.ex imponerad av slutet med asken! Jag gillar när en historia överraskar och ändå håller alltigenom.

5) vad ger du Nattfjäril för betyg?

Först var den en stark trea men nu när jag skriver om den växer den plötsligt till en fyra!

 

 

 

Läst 2010

Av violen - 1 oktober 2010 14:44

Wahl, Mats: Ormfågel ***

  


Opal förlag, tack för boken som jag fått genom Enbokcirkelföralla!


Jag säger bara, om inte en person som jag hört berätta, under en period jobbat i en skola liknande Brantingskolan i boken Ormfågel skulle jag lätt kunnat avfärda boken som överdriven. Och samma sak, om inte en modig mamma hjälpt sin dotter i en skola som heter Bjästaskolan, skulle jag också lätt kunnat avfärda den här boken som, just det, överdriven.

Nu vet jag att den tyvärr är helt sann. Jag blir beklämd, dyster, nervös och arg när jag läser Ormfågel. Vart är skolan på väg? Har jag sagt i snart tjugo år. Jag skakar bara på huvudet av missmod åt den här skildringen, skriven med stor insikt och ett stort mod vill jag tillägga. .



Jag har inte läst någon bok av Mats Wahl tidigare, men kände direkt att Ormfågel var välskriven. Dialogen känns trovärdigt korthuggen, Havelscitatet gick att få in med ett anpassat grepp och det med mera förklaras i slutet av boken. Och ok det är en ungdomsbok men lika mycket en debattbok, vilket slutordet och den uppföljande boken När skolan havererar vittnar om. Wahl vill väcka debatt och jag hoppas han kommer att kunna göra det!



Frågor i Enbokcirkelföralla!

Delta även du och diskutera om hur man kan förebygga utanförskap och ungdomars utsatta situation i skolan.

Hur kan vi få skolan bättre och hur kan man få alla att känna sig delaktiga i sitt eget liv. Det måste in mer resurser i skolan i form av vuxna människor. Och ledarskapet måste styras upp. Rektorerna måste ta sitt ansvar.

Bör vi ge barnen mer makt över skolan och sin egen situation eller är det vuxna, enbart, som ska ha den makten. Jag tycker att de vuxna ska ta sitt ansvar. Visst, det ska finnas en dialog med barnen/ungdomarna men de ska inte behöva känna att de, mitt i sin pubertet, pluggande för höga betyg och kanske dessutom med jobbigt socialt liv ska måsta ta även det ansvaret att styra upp sin och andras skolgång. Nej, mer kloka vuxna som bryr sig.

Hur ser vi ett utanförskap? Förstår inte riktigt frågan men om det är hur barns utanförskap visar sig i skolmiljön tror jag att det bara är att vara intresserad och se sig omkring. Vem blir aldrig inbjuden till grupparbeten? vem sitter för sig själv i matsalen och på rasten? Att bygga upp ett förtroende med dessa elever så att de till slut inte bara svarar bra om man frågar hur det är. Men det kräver tid engagemang vilja och empati vilket stressade lärare knappast har. In med fler vuxna i skolan.

och hur kan vi ändra den hårda attityd som idag, tyvärr, är ett signum i många skolor. Otroligt svårt tror jag. Börja på dagis kanske nästa generation kan räddas.

Av violen - 15 september 2010 16:00

Gappah, Petina: Sorgesång för Easterly***

 

2009 fick Gappah Guardian First Book Award med motiveringen:

Novellernas vackra enkelhet, som förklär den krassa politiska verklighet som utforskas i dem.


Jag kunde nog inte ha sagt det bättre själv. Novellerna i den här boken matchar inte varken språk eller innehållsmässigt de flesta afrikanska böcker jag läst det senaste året. De är faktiskt enkelt skrivna, och det kändes märkligt att Gappah fått en sådan uppmärksamhet. De har ju varit publicerade tidigare i olika sammanhang och om de ska läsas hastigt en och en kan de ju fylla sitt syfte väl rent stilistiskt.

Och det är sant att den politiska verkligheten hela tiden finns i bakgrunden. Och Sjukdomen har fått röda läppar för nånting måste förklädnaden benämnas. Så trots allt berörde de och kommer att finnas i bakhuvudet när jag läser mer från Zimbabwe. Och kanske mer av Gappah framöver.


Läst 2010


Enbokcirkelföralla


Bonus: ny novell av Gappah


----------------------------------------------------------------------------------------------















om Sverige: Hans hustru samlade oss omkring sig i en liten krets av utländska kvinnor vars makar hade gift sig med dem i exil. Några kom så långt bortifrån som Jamaica, England, Sverige, några från Ghana, Swaziland, Sydafrika. Vi pratade engelska utan att känna att vi behövde be om ursäkt för det och drack vin och såg på film i premiärpalatset. sid 25


Av violen - 11 augusti 2010 16:00

Ajvide Lindqvist, John: Låt den rätte komma in***

 

Nu har jag äntligen läst denna omtalade bok. Och det ångrar jag inte, den var.....fascinerande. Det som är kvar efter att ha läst boken är utanförskapet och därmed samhällskritiken, som Gösta förmedlar den till Lacke. En svidande kritik mot området Blackeberg....


Inte så. Här. Här. Hela skiten. Blackeberg. Alltihop. Dom här husen, vägarna man går, platserna, människorna, alltihop är bara...som en enda stor jävla sjukdom, fattar du? Det är som nåt fel. Dom tänkte ut den här platsen, planerade alltihop för att det skulle bli ... perfekt, va. Och på nåt jävla vänster blev det fel istället . Nåt skit. [...] Så att man går här mellan husen och bara känner att...nej. Nej, nej, nej. Här ska man inte vara. Här är det fel, fattar du? sid 294 pocketupplagan.

 

Eftersom jag läst den i en Bokcirkelföralla svarar jag på frågorna och det får bli min reflektion........





1) kan du beskriva din bild av Oscar?

Oscar är en symbol för alla dessa utsatta och mobbade barn som finns på våra skolor. Jag tycker att Ajvide Lindqvist verkligen har lyckats fånga Oscars liv, en pojke som har god kontakt med sin mamma och även till viss del med sin pappa faktiskt. En tänkande ansvarstagande (drar in pengar själv) pojke som bara inte får blomma ut, och därför kan dras till nånting, vad som helst som han tycker ger honom något........jag känner starkt med Oscar......jag gillar att han fick hämnas......


2) vem behöver vem mest av Oscar och Eli?

Eli behöver Oscar och Oscar tror att han ska få något, kärlek vänskap, av Eli och därför vill han behöva henne/honom.

 Eli träder in och gör det som krävs för den mobbade Oscar till slut, något samhället borde ha gjort fast kanske inte så drastiskt iofs. Jag tycker ju att den här boken är samhällskritisk och det visar sig här när skolan inte kan hindra mobbingen.


3) John Ajvide Lindqvist skildrar ett utanförskap med vampyrtema. Hur ser du på det? Funkar det? varför? varför inte?

Funkar och funkar.........det funkar på så sätt att en grupp som aldrig skulle ha läst om detta utanförskap gör det. Och det är väl iofs bra. För mig funkar det med skildringen av utanförskapet, riktigt bra skrivet måste jag säga. Insiktsfullt, även om jag tycker att han skulle ha lämnat katterna utanför ;-) gillar katter nämligen.......

Men vampyrtemat är ju helt vrickat tycker jag. Men fiktion som fiktion, det är en ryslig saga helt enkelt........med sensmoralisk undertext som de flesta sagor.


4) har du läst någon bok av John Ajvide Lindqvist innan? isåfall, vilken är din favorit?

Pappersväggar har jag läst och skrivit ingående om. Jag tycker att den här boken helt klart var bättre än novellsamlingen, men han skriver bra Ajvide Lindqvist, fast bättre i det långa formatet där personskildringen är riktigt bra bearbetad. Att Eli känns diffus och dessutom asexuell (en märklig vinkling) gör inget för de andra personerna är faktiskt levande. Eller kanske inte personerna men miljön känns helt glasklar.


5) Vilket betyg vill du ge ”Låt den rätte komma in” ?

I början var det helt klart en fyra, jag läste och läste och tyckte att den var så vansinnigt bra skriven! Men sen hände plötsligt nånting, ju mer utstuderat det blev ju mindre intressant blev det. Jag ser ju nästan aldrig skräck men om jag ser det blir jag bara så full i skratt, det är så vansinnigt overkligt. Och så blev den här boken också allt eftersom. Så den slutar som en trea därför att Ajvide Lindqvist verkligen är bra på att skriva, men ämnet liksom bara flippade ur. Skulle nästan kunna tänka mig att läsa mer av honom ändå.....

Men det där med skräcktemat och vampyrer osv. nej det är bara inte min grej. Dessutom tycker jag att han inte riktigt lyckas få med den andliga dimensionen och intertexterna till den religiösa världen som gör skräckfilmer så djupa. Det kan göra att jag ryser ibland och är något som helt klart saknas i boken. Jag känner istället att det är en samhällskritik i den som nästan stör mig. Pockettidningen R blandad med Dracula. Konstigt!

Av violen - 9 augusti 2010 13:15

Öhlin, Per Robert: Den mentala orgasmen***    (Doebb)


1) vilken av de sju kategorierna tror du att du tillhör?

Det låter förmätet men jag tycker att jag känner mig mest som en hjälte. Jag är ofta steget före, tänker ännu ett steg längre, struntar i konventioner och regler. Tyvärr är jag inte i ett sammanhang där jag kan leva ut min kreativitet utan enormt motstånd, så jag måste ofta ligga mycket lägre än jag skulle vilja.

2) Vad betyder kreativitet för dig, hur ser du på det. Och vad definierar en kreativ person?

När jag, efter ett antal tester bl.a en mer seriös under utbildningen, insåg att jag verkligen är en kreativ person har jag börjat förstå mig själv mycket bättre. Tyvärr är jag som sagt inte i tillåtande sammanhang och därför hindras mitt kreativa tänkande hela tiden.

En kreativ person hittar inte bara på nya idéer utan är även fördomsfri och tänker utanför ramarna, se nedan, och framförallt är en kreativ person modig. Vågar misslyckas och erkänner det. Och vill förbättring, även om det inte uppmärksammas, dvs ett visst mått av ödmjukhet är också inblandat hos en genuint kreativ person.

3) Per Robert Öhlin använder uttrycket ”think outside the box” ”att tänka utanför boxen” och han förklarar även vad som menas med det uttrycket. Hur ser du på det? Är det bra att tänka utanför boxen? varför? varför inte?

Det är absolut bra, det gör jag hela tiden, se exemplet här:

Som i helgen, två höga billybokhyllor som måste fästas i väggen flyttades till ett rum där inget fick fästas i väggen. Alltså, de skulle inte gå att använda......

Då kom jag på att lägga dem på varann istället, vips blev det en låg bänkhylla med massor av plats för pärmar, lådor osv och en lång hylla att ställa grejer på ovanpå. Och inget fäste i väggen behövdes……och hyllan slapp tillbringa sin tid i ett sunkigt förråd. Plus att jag fick tillbaka en liten lägre hylla som jag tänkt låna ut, den behövdes inte!

4) Vad tycker du om ”Den mentala orgasmen” är det en bok för dig?

Verkligen. Jag kommer att läsa om den så småningom, därför är jag väldigt glad att jag äger den eftersom den är  sponsrad av författaren själv.


Läses i en bokcirkelföralla augusti.



Läst 2010
















Av violen - 2 augusti 2010 10:19

 Ahrens, Anita: Häst Häst Tiger Tiger ***

 

 

Juni-Juli månads bok i Enbokcirkelföralla


Jag ville läsa den här boken av en enda anledning, att den handlade om organdonationer. Och det visade sig att det var det enda intressanta med den. Historien i övrigt var väldigt spretig men kom ju till slut fram till det egentliga budskapet, hur oetiska transplantationer går till.

Boken var tyvärr inte riktigt trovärdig vad det gällde just transplantationerna och det tog verkligen ner helhetsintrycket. För själva frågan är intressant och säkert inte alls överdriven eller osann, tyvärr.




1.) Hur känner du för Vita som person?

Ingenting faktiskt, jag tycker att hon var väldigt anonym. Och den stora frågan: Skulle du vilja ge av dig själv? svarade hon nånsin på den?

2) Har du någonsin själv funderat på det här med om organdonationer, och om det kan gå till så här?

Absolut! Det var länge sen jag läste att dödsdömda fångar  (i Kina bl.a.) tvingades ge blod innan de avrättades.

Det här är ju ett riktigt skräckscenario. Bristerna i tillvägagångssättet som det beskrivs i boken ger iofs brister i trovärdigheten, men jag tror säkert att liknande saker sker. Att folk säljer njurar är ju allom bekant, men att även andra organ tas på detta sätt är ju bara möjligt om personen lever så det är ju mer komplicerat.

3) hur kommer det sig att du läste boken? Som jag sa, enbart för att den handlar om organstölder som jag vill kalla det nu efter att ha läst den.

4) vad tyckte du om Häst Häst Tiger Tiger och varför. (ge gärna ett betyg)

Jag tyckte att ämnet var intressant och dessutom skrivet utifrån ett väldigt negativt sätt, många böcker i ämnet skildrar transplantationen som något positivt. Här är allt bara negativt och frågan skulle du kunna ge av dig själv? får aldrig något svar vad jag kunde se.....

Organhandel är vidrigt och här dras den till sin spets med mord som satts i system.

Även här i Sverige beskrivs organdonationer utifrån ett kriminellt perspektiv, läkaren ville ju helt enkelt stjäla organen och dessutom be Vita kontakta anhöriga, har det förekommit borde det anmälas omedelbart tycker jag.

Och att det ställs så orimliga krav på de som ska ta emot ett hjärta (sprit och rökstopp) att de måste fara till självmordskliniker för att slippa dessa krav, låter väldigt egendomligt. Jag menar, den som får livet åter vid en transplantation måste väl ändå kunna känna nån form av ödmjukhet inför det de fått. Även den svenska kvinna som skulle köpa en njure uppvisade väldigt negativa drag tyckte jag.

Boken får en trea enbart för att ämnet var så intressant.



Läst 2010

Av violen - 31 maj 2010 10:51


Jonasson, Jonas: Hundraåringen som gick ut genom fönstret***

 

Den här boken har jag lyssnat på som mp3 bok. Och kanske att det var ett misstag. För den höll aldrig på att ta slut.

Början var ju otroligt rolig, jag skrattade ett otal gånger. Sen blev det tillbakablickarna och de fantastiska historierna, en slags historisk resa genom 1900-talet. Och jag kände efter ett tag att här finns det ett dolt budskap, vilket Jonasson också medger i sitt mail till Bokcirkel för alla. Det var mycket om  Kina och Amerika och Sovjetunionen och Indonesien och Iran och Spanien och kalla kriget och var allt nu hände. Ja hel 1900talet spelades ju upp. Måste ha krävt antingen otroliga historiekunskaper eller mycket research.

Men greppet är ju lysande, ett sätt att komma maktens män inpå livet. Och Jonasson slår både till höger och vänster, och kan göra det eftersom Allan Karlsson är helt opolitisk. (!?)

Senare delen blev lite väl bibelspäckat, Jonasson lyckades bättre att slå mot den politiska fundamentalismen och skenheligheten än mot den religiösa. Många kapitel innehöll svordomsanalyser och utan-skuld citat, kändes inte riktigt nödvändigt. (?)

Och slutpläderingen av brotten blev lite väl utdragen tyckte jag.


En annan sak jag tänkte på var kvinnorna i boken, syster Alice (usch) den sköna (mesta egenskap våldsamt svärande) Amanda (helt dum i huvet) nån där i Kina (jag lyssnade dåligt men hon var väl kanske smartast...) Nån kärlek verkar inte Allan tråna efter om man inte tar med kärleken till starka drycker. Och att det blev lite där på slutet förstås.

Slutet var för övrigt lite avslaget men hela övriga boken var ju enormt bearbetad så det gjorde inte så mycket.


Jag har läst boken i en Bokcirkel för alla och svarat på de frågor som ställts där:


1) jag tycker mycket om titeln på boken. Och då undrar jag såklart, om du vore 100 år och inte ville delta i ditt födelsedagsfirande. Skulle du kliva ut genom fönstret och försvinna? Och om du gjorde det, hur skulle din resa se ut?

För det första blir jag 100 år ska jag minsann firas! Men annars så skulle jag gärna rymma men mer planerat än Allan gjorde. Och inte ensam utan med någon jag har kär.


2) Vad får du för känsla av boken? Dina personliga reflektioner om den. Kul! Och lärorik, särskilt kanske för riktigt unga personer som får en liten hint om 1900 talets historia. Den går under en dold agenda, humoristisk men med ett klart budskap! Vilket jag gillar!

3) vad tycker du om boken och varför. Sätt gärna betyg. Helt klart en rolig och mycket läsvärd bok Jag tycker dock att den var för lång (kanske för att jag lyssnade på den lite sporadiskt) och till slut blev det lite tjatigt med alla omskrivningar. Den föll helt klart efter halva. Så fyra före hälften och tre efter! Men som film skulle den vara lysande!

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards