Inlägg publicerade under kategorin Strindberg, August

Av violen - 30 juni 2012 12:00

  Aspenberg, Karin; Strindbergs värld


Ellerströms förlag skickade den här boken till mig, tack!

Den är inte lättläst på något sätt men otroligt intressant!

Det jag skriver här är inte en recension, inte ens en reflektion utan en nyfiken inspiration inför vad boken kommer att förmedla.

Jag skulle gärna vilja läsa både Inferno och Tjänstekvinnans son för att få lite mer att hänga upp Aspenbergs tankar på. Så det kan dröja ett tag innan en fullständig reflektion kommer.


Men nu, mina omedelbara tankar vid läsning av början av boken.


Jag hämtar beskrivning från Adlibris:


August Strindbergs verk är inte bara berättelser om yttre förhållanden och objekt, de är också uttryck för ett skapande medvetande. Genom närläsningar av sex stilmässigt representativa verk, däribland Fröken Julie och Inferno, frilägger Karin Aspenberg i denna studie en provisorisk föreställning av medvetandets erfarenhetsvärld och bryter ny mark inom Strindbergsforskningen. Studiens syfte är att söka författaren i den litterära texten, inte i en objektiv verklighet. Verket är allt, upphovsmannen saknar betydelse. Att belysa sambanden mellan subjekt, språk och värld i Strindbergs litterära oeuvre är möjligt tack vare metoden tematisk kritik. Utmärkande är en filosofisk förankring i hermeneutiken och fenomenologin. Aspenberg visar på att Strindberg i sitt skrivande är djupt involverad i en kamp med tillvarons villkor, inte minst en fundamental upplevelse av tomhet. På så vis lyckas hon följa en på ytan dold strategi och samtidigt problematisera textens ideologiska budskap. Strindbergs författarskap kan förstås som ett existentiellt projekt att dels inför läsaren konstruera en logiskt grundad författarimage, dels söka en lösning på tillvarons intighet. (min kursivering)


Det jag läst hittills, ca 65 sidor, kräver mycket tankemöda. Och litteraurstudier har inte alltid den utgångspunkt som jag skulle vilja använda, jag anser att författaren nästan alltid finns i verket (jag ansluter mig kanske till viss del till "psykologismen" (som betraktar texten som "författarens psyke"). Med andra ord är jag lite skeptisk till den "språkliga vändningen". Där "beaktas texten som autonom i förhållande till författaren". sid 36

Det lärde jag mig tillämpa  under min egna litteraturvetenskapliga studier. Det är iofs lättsamt att inte behöva bry sig om författarens upplevelser, som om en dator satt och skrev och inte en kropp med erfarenheter som sitter både i själen och kroppen. Och den metoden gav faktiskt nya infallsvinklar till analys av texterna, det måste jag medge. Men ändå...(citaten finns på sid 36)


Men vad vill då Aspenberg tillföra med sin tematiska kritik? Jo, att förena de båda tidigare nämnda uttryckssätten!

"Man behåller ett intresse för en författarpersonlighet, men intresset är av ett helt annat slag än i biografismen. [...] Tematisk kritik riktar uppmärksamheten mot människan definierad av hennes sätt att "uppleva och ingripa i universum och i sig själv". sid 36.


Förhoppningsvis är Aspenberg något på spåren här som eventuellt kan införlivas i litteraturforskningen framöver. Det välkomnar jag som gillar breda lösningar och anser att fingertoppskänslan hos en bra författare kan komma från arv, miljö och tiden likväl som hantverket hos en konstnärlig snickare. I konsten speglar sig konstnären och sätter sitt avtryck, så även författaren i sina verk.


Jag återkommer!




Av violen - 12 maj 2012 16:30


   Strindberg, August: Hemsöborna ***


Ja, så har jag läst den omtalade Hemsöborna och även sett lite på den tv serie som gick för många år sen, här finns del 1.

Och det känns som att jag sett förlagan till den svenska litteraturens sätt att skildra präster, landsbygdens fester, pilska fulla karlar och lättfotade pigor. Och slagsmål.


Jag blev inte särskilt imponerad, och när jag sen läser att Strindberg tydligen tagit sina erfarenheter och personer från Kymmendö utan att maskera dem överhuvudtaget så förstår jag plötsligt varför han aldrig återvände dit, han var inte välkommen helt enkelt.


För den tiden var han oerhört frispråkig, eller ska man säga, provocerande. Jag förstår inte riktigt varför. Han ville väl beskriva sin älskade ö, och naturskildringarna är väl det som bär berättelsen, men att använda folket där för att ge luft åt det han var motståndare till, kyrkan och överheten, känns i mina ögon närmast... nedlåtande. Är det staden mot landet i alla fall? Och han spränger ju gränser som knappt är ok ens idag, scenen med den sexuella anspelningen i kyrkan känns i mina ögon helt onödig. Varför? Fast ju mer jag läser om och av Strindberg förstår jag honom bättre och bättre. Ingen nice guy precis, men sökande och tänkande intill självförbränningens rand. Ikaros tragiska broder. Fast Strindberg blir svedd om och om igen.


Dock är ju Strindberg nyskapande som författare och skildrar i Hemsöborna det mesta som sant, rakt upp och ner, vill han att man ska tro i alla fall. Precis som i Röda rummet vågar han gå från gängse normer och låta personerna säga det han själv tycker. Konstigt nog har hans bilder levt kvar i alla tider och återkommer som sagt i mycket av tidens litteratur. Så bortglömd är han nog inte. Bara inte offentligt närvarande. Förrän nu.


Jag fortsätter att läsa Strindberg.



Läst 2012




Av violen - 23 april 2012 11:00

   Strindberg, August: En dåres försvarstal ****


 

Jag läste boken och lyssnade på SR:s bokcirkel. Det var bara så bra.

För han skriver väldigt bra Strindberg, det måste jag verkligen säga. Otroligt lätt att läsa. Och antingen otroligt fantasifullt eller otroligt ärligt. Boken är ju i vart fall verkligen tidlös, visst skulle den kunna vara skriven idag av en ärlig man: så här ser jag på min kvinna, hon ska lyda mig annars...Har hon en passion i livet ska hon ge upp den, men jag behöver inte alls göra samma sak, ljuga får hon inte göra men att jag gör det är ju en annan sak. Otrohet är endast för män dvs den halva av mänskligheten som är som jag. Osv, osv. (fast Strindberg lyckas ju degradera kvinnorna att egentligen inte vara hälften, se nedan)

Tyvärr tror jag att det är precis såhär Strindberg tänker om kvinnor, om sin kvinna. Att anse honom som feminist är ju helt befängt. En man som benämner kvinnor som:

dessa människoapor, halvapor, denna hord skadedjur komma till makten [...] och jag rustar mig för kampen genom att arbeta på en volym avsedd att bli en stridshandske slungad mitt i synen på de emanciperade kvinnorna som begär frigörelse till priset av mannens förslavande! sid 264

Kvinnan, ett nödvändigt bihang till mannen, hans andliga skapelse, har inte rätt till den äkta mannens rättigheter, därför att hon inte alls utgör "den andra hälften" av mänskligheten annat än numeriskt; proportionellt omfattar hon endast den sjätte sjättedelen. sid 265

Kan en sådan man verkligen se kvinnan som sin jämlike?

(Dessutom gav han hösten 1894 även ut en lång essä om kvinnan underlägsenhet.)

Men det finns också mycket intressant i Strindbergs ambivalens inför kvinnan, madonnan eller horan, djuret eller människan, jämlik eller ojämlik? Han älskar hennes kropp men hatar hennes själ. Det är så himla sorgligt och skulle kunna gå att överse med att säga, det är ju bara en bok och vem vet om den är sann?, om inte tankegångarna är så uppenbart aktuella. De gäller både inom antifeminismen och rasismen än idag. Och jag, som tidigare undrat varför Strindberg inte läses, önskar verkligen att han fått vara kvar i glömskan. Han är urtypen för mannen som inte vill va stor, annat än i samhällets ögon där han ska få briljera med sin begåvning och ägna sig åt sig själv som värsta ungkarlen.

Spiken i kistan för mig är ändå när jag läser om när Strindberg slår henne, sid 300f. En slagen kvinna är en lycklig kvinna skulle kunna stå som rubrik. Visst, hämnden är personlig och boken är en hämnd. Men feminist är Strindberg verkligen inte.


Jag läser vidare för att se om jag får något skäl att ompröva min ståndpunkt.


Läst 2012


Av violen - 21 mars 2012 22:48


Sveriges radios bokcirkel är tillbaka!! Och vad passar bättre än att läsa Strindberg?


Läsplan: Strindberg 2012

 kl 14.25 i P1 med repris tisdag 18.35

Träff 1 måndag 2 april:
Vi möts på pocketsidan 105 i "En Dåres försvarstal".
Stanna efter meningen ”I nästa ögonblick fann jag mig sittande i båten med lotsarna, som tog så kraftiga årtag att jag kunde stiga i land fem minuter senare”.

Träff 2 måndag 9 april:
Vi möts på sidan 207 i "En Dåres Försvarstal". Läs fram till tredje delen av romanen!

Träff 3 måndag 16 april:
Vi möts på sista sidan i "En Dåres Försvarstal". Vi har då läst ut den boken.

Träff 4 & 5 återkommer vi till! Då läser vi mer av August Strindberg! Berättelsen Ensam av August kan vi bara inte motstå…



Nu måste jag bara hänga med!

Hemsöborna hos ord och inga visor  får vänta, eller bytas ut.

Av violen - 2 mars 2012 15:00

   Lagercrantz, Olof: August Strindberg/Eftertankar om Strindberg ***


Strindbergåret 2012 gick mig inte förbi när det proklamerades för ett tag sen. Och Läsutmaningen hos Ord och inga visor, här, hoppade jag på direkt.


Här finns mina reflektioner och diverse länkar om hur jag skulle göra urvalet för dessa fyra verk som ska läsas. Jag har tidigare läst Röda Rummet, Fröken Julie och Ett Drömspel.

Men om Författaren/Människan Strindberg vet jag ganska lite måste jag säga.

Så jag började med en biografi, nämligen Olof Lagercrantz. För jag ville veta mer om Strindberg innan jag läser honom. 


Och att jag har läst. Det tog sin lilla tid att komma igenom boken, men jag fick ut en hel del. Och lärde mig mycket  om Strindberg.

Lagercrantz stil är ju lite kringlig och krokig, men den var intressant hela vägen. Sen fick han tydligen mycket kritik för det ena och det andra så i den avslutande delen kommer hans Eftertankar om Strindberg där han tydliggör en del av det han skrivit. Eftersom det inte riktigt var det jag ville fördjupa mig i så läste jag boken rakt av och noterade bara en del ställen som jag spontant kände för. En del av kritiken mot boken var att där inte finns fotnoter och det kan jag faktiskt känna som en brist, för ibland tänker jag, kan han verkligen ha vräkt ur sig ditt och datt? Men jag har läst den utifrån att Lagercrantz vetat vad han skriver om.


Strindberg benämns ju kvinnohatare och antisemit. Och det finns flera exempel på båda delarna i boken. Utan att veta så mycket om Strindberg så måste man ju förstå att han var mycket psykiskt instabil och, verkar det som, van att få som han vill. Han hade ju ett stort umgänge och kvinnor fanns det gott om. Men jag vill ta upp en sak som faktiskt gav mig en annan bild av honom:

Strindberg skildrar på ett ställe Hamlet på ett förtjänstfullt sätt, (det är faktiskt intressant att läsa för att förstå Hamlet!)

och så skriver Lagercrantz:

Denna karakteristik av Hamlet passar väl in på Strindberg själv. Det universella stiger hos honom fram allt tydligare ju längre han lever. Kanske hade han, om han haft en "råare natur", inte skrivit böcker utan varit med bland dem som sökte kullkasta samhället och skapa ett bättre i dess ruiner. sid 541


Överhuvudtaget är kapitel XVI:5 mycket läsvärt om man vill få ett slags nedslag i Strindbergs texter. Känns boken oöverkomlig läs gärna enbart det kapitlet!


Det känns märkligt att Strindbergs minne lever/har levt en så tynande tillvaro. Är det hans vansinne som solkar bilden? Eller är det hans syn på kvinnorna och hans rasism?


Nu ska jag äntligen läsa det Strindberg själv skiver, för det är till syvende och sist hans författarskap jag vill åt. Där kommer jag att fokusera på kvinnorna, judarna och "revolutionen". Vad tycker karln egentligen? Eller rättare, vad vill han förmedla i sin fiktion?


Återkommer!


Läst 2012


Av violen - 2 mars 2012 15:00

   Lagercrantz, Olof: August Strindberg/Eftertankar om Strindberg ***


Strindbergåret 2012 gick mig inte förbi när det proklamerades för ett tag sen. Och Läsutmaningen hos Ord och inga visor, här, hoppade jag på direkt.


Här finns mina reflektioner och diverse länkar om hur jag skulle göra urvalet för dessa fyra verk som ska läsas. Jag har tidigare läst Röda Rummet, Fröken Julie och Ett Drömspel.

Men om Författaren/Människan Strindberg vet jag ganska lite måste jag säga.

Så jag började med en biografi, nämligen Olof Lagercrantz. För jag ville veta mer om Strindberg innan jag läser honom. 


Och att jag har läst. Det tog sin lilla tid att komma igenom boken, men jag fick ut en hel del. Och lärde mig mycket  om Strindberg.

Lagercrantz stil är ju lite kringlig och krokig, men den var intressant hela vägen. Sen fick han tydligen mycket kritik för det ena och det andra så i den avslutande delen kommer hans Eftertankar om Strindberg där han tydliggör en del av det han skrivit. Eftersom det inte riktigt var det jag ville fördjupa mig i så läste jag boken rakt av och noterade bara en del ställen som jag spontant kände för. En del av kritiken mot boken var att där inte finns fotnoter och det kan jag faktiskt känna som en brist, för ibland tänker jag, kan han verkligen ha vräkt ur sig ditt och datt? Men jag har läst den utifrån att Lagercrantz vetat vad han skriver om.


Strindberg benämns ju kvinnohatare och antisemit. Och det finns flera exempel på båda delarna i boken. Utan att veta så mycket om Strindberg så måste man ju förstå att han var mycket psykiskt instabil och, verkar det som, van att få som han vill. Han hade ju ett stort umgänge och kvinnor fanns det gott om. Men jag vill ta upp en sak som faktiskt gav mig en annan bild av honom:

Strindberg skildrar på ett ställe Hamlet på ett förtjänstfullt sätt, (det är faktiskt intressant att läsa för att förstå Hamlet!)

och så skriver Lagercrantz:

Denna karakteristik av Hamlet passar väl in på Strindberg själv. Det universella stiger hos honom fram allt tydligare ju längre han lever. Kanske hade han, om han haft en "råare natur", inte skrivit böcker utan varit med bland dem som sökte kullkasta samhället och skapa ett bättre i dess ruiner. sid 541


Överhuvudtaget är kapitel XVI:5 mycket läsvärt om man vill få ett slags nedslag i Strindbergs texter. Känns boken oöverkomlig läs gärna enbart det kapitlet!


Det känns märkligt att Strindbergs minne lever/har levt en så tynande tillvaro. Är det hans vansinne som solkar bilden? Eller är det hans syn på kvinnorna och hans rasism?


Nu ska jag äntligen läsa det Strindberg själv skiver, för det är till syvende och sist hans författarskap jag vill åt. Där kommer jag att fokusera på kvinnorna, judarna och "revolutionen". Vad tycker karln egentligen? Eller rättare, vad vill han förmedla i sin fiktion?


Återkommer!


Läst 2012


Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards