Aspenberg, Karin; Strindbergs värld

Ellerströms förlag skickade den här boken till mig, tack!

Den är inte lättläst på något sätt men otroligt intressant!

Det jag skriver här är inte en recension, inte ens en reflektion utan en nyfiken inspiration inför vad boken kommer att förmedla.

Jag skulle gärna vilja läsa både Inferno och Tjänstekvinnans son för att få lite mer att hänga upp Aspenbergs tankar på. Så det kan dröja ett tag innan en fullständig reflektion kommer.

Men nu, mina omedelbara tankar vid läsning av början av boken.

Jag hämtar beskrivning från Adlibris:

August Strindbergs verk är inte bara berättelser om yttre förhållanden och objekt, de är också uttryck för ett skapande medvetande. Genom närläsningar av sex stilmässigt representativa verk, däribland Fröken Julie och Inferno, frilägger Karin Aspenberg i denna studie en provisorisk föreställning av medvetandets erfarenhetsvärld och bryter ny mark inom Strindbergsforskningen. Studiens syfte är att söka författaren i den litterära texten, inte i en objektiv verklighet. Verket är allt, upphovsmannen saknar betydelse. Att belysa sambanden mellan subjekt, språk och värld i Strindbergs litterära oeuvre är möjligt tack vare metoden tematisk kritik. Utmärkande är en filosofisk förankring i hermeneutiken och fenomenologin. Aspenberg visar på att Strindberg i sitt skrivande är djupt involverad i en kamp med tillvarons villkor, inte minst en fundamental upplevelse av tomhet. På så vis lyckas hon följa en på ytan dold strategi och samtidigt problematisera textens ideologiska budskap. Strindbergs författarskap kan förstås som ett existentiellt projekt att dels inför läsaren konstruera en logiskt grundad författarimage, dels söka en lösning på tillvarons intighet. (min kursivering)

Det jag läst hittills, ca 65 sidor, kräver mycket tankemöda. Och litteraurstudier har inte alltid den utgångspunkt som jag skulle vilja använda, jag anser att författaren nästan alltid finns i verket (jag ansluter mig kanske till viss del till "psykologismen" (som betraktar texten som "författarens psyke"). Med andra ord är jag lite skeptisk till den "språkliga vändningen". Där "beaktas texten som autonom i förhållande till författaren". sid 36

Det lärde jag mig tillämpa  under min egna litteraturvetenskapliga studier. Det är iofs lättsamt att inte behöva bry sig om författarens upplevelser, som om en dator satt och skrev och inte en kropp med erfarenheter som sitter både i själen och kroppen. Och den metoden gav faktiskt nya infallsvinklar till analys av texterna, det måste jag medge. Men ändå...(citaten finns på sid 36)

Men vad vill då Aspenberg tillföra med sin tematiska kritik? Jo, att förena de båda tidigare nämnda uttryckssätten!

"Man behåller ett intresse för en författarpersonlighet, men intresset är av ett helt annat slag än i biografismen. [...] Tematisk kritik riktar uppmärksamheten mot människan definierad av hennes sätt att "uppleva och ingripa i universum och i sig själv". sid 36.

Förhoppningsvis är Aspenberg något på spåren här som eventuellt kan införlivas i litteraturforskningen framöver. Det välkomnar jag som gillar breda lösningar och anser att fingertoppskänslan hos en bra författare kan komma från arv, miljö och tiden likväl som hantverket hos en konstnärlig snickare. I konsten speglar sig konstnären och sätter sitt avtryck, så även författaren i sina verk.

Jag återkommer!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Grittiths, Elly: Blödande hjärtan   Tredje boken i Griffiths nya serie om Harbinder Kaur var riktigt förvirrande. Många personer var i gång med relationer som börjat under gymnasiet. Nu är det återträff och nån dör, men trots att jag ansträngde m...

Hauptmann, Gerhart: Banvaktare Thiel ****   Det är inte alltid jag vet när och varför jag har böcker på lånehyllan, tar hem dem och ibland läser dem, ibland ger upp direkt och ibland hittar guldkorn.. Här kom det hem en novell av någon jag inte...

Persson Giolito, Malin: Motiv   Jag lånar beskrivningen av boken hos Adlibris:     Tio berättelser om brott av författaren till "Störst av allt".    Vad händer om åttaåriga Lillan berättar sanningen om kvällen när hennes föräldrar hade ...

Au, Jessica: Kallt nog för snö ****   För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra.   För Aus bok är mild, lugn, vilsam oc...

Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna ****   Madonnan vid Nilen och  Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare.  De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var s...