Inlägg publicerade under kategorin Östlundh, Håkan (d)

Av violen - 1 juli 2010 14:15

Östlundh, Håkan: Jag ska fånga en ängel***


Tveksamt blev det en trea här, Släke var jag ju lite kluven inför, men där fanns det ju så många ovanliga och uttrycksfulla meningar att jag bortsåg från att intrigen inte tilltalade mig och att den föll som en sten på slutet. Det jag såg fram emot då var den här boken, Jag ska fånga en ängel, som verkade så mycket bättre.

Men tyvärr var den inte det. Språket var ytterst måttfullt, inga uppseendeväckande meningar här inte, de tog kanske slut med Släke?.

 Ett relationsdrama som ska få de två att känna sig "levande". Hm.


Här var däremot mordet lite intressant och förlagsvärlden var intressantast! Ett försök att lägga in en gåta om och huruvida det ena eller andra jobbet var mest lovande föll platt och förutsägbart, men allt omkring det var ju lite kul att få veta.

Dock gick det lätt att läsa de 400 sidorna vilket talar för att det verkligen var en stunds underhållning. Och det är ju inte sämst......

Av violen - 22 januari 2010 15:12

Deckarutmaning hos LillaO Bok Januari

 

Ska du läsa den kan du vänta med att läsa det här, det finns lite långsökta trådar som kan avslöja en del.......

 

 

 

 

Östlundh, Håkan: Släke ***

 

Den här boken började verkligen bra måste jag säga. Visserligen gillar jag inte riktigt de där kursiva sidorna som pekar mot en okänd person som lurar i vassen om man säger så, men det var ju så många självklara, osentimentala meningar som jag inte stött på i deckare förut:


Han mindes ett knytnävsslagsmål mellan far och son, femtio respektive trettio år gamla. Även om det inte hade slutat särskilt illa undrade han om det inte var något av det mest beklämmande han sett. s65 Insiktsfullt så man häpnar.


Ove fortsatte bort i korridoren. Han rörde sig långsamt och gav intryck av att vara en aning klumpig, men under några överflödiga kilon var han vältränad och kunde vara snabb när det behövdes. Fredrik hade en förnedrande innebandymatch i färskt minne. s 69. Visst, man förstår precis typen.


Mellan träden öppnade sig landskapet. Det var alldeles platt och låg öppet kilometer efter kilometer.............Landskapet glödde i den varma, nedgående solen............De stod stilla och såg ut över lugnet. När man ser det här, tänkte Fredrik, kan man inte säga vilket år det är. På några hundra år när. Eller snarare tusen. Det hade förmodligen sett ungefär likadant ut på bronsåldern. sid 78,79. Borde sånt stå i en deckare överhuvudtaget? Borde det slösas bort där.......? Jag bara undrar.....


Han var inte mörkrädd, det var sant. De enda tillfällen han kunde känna något slags mörkrädsla var när mörkret kom inifrån. s106 Precis på pricken!

 

Osv. Trodde jag. för eftersom det fanns så många meningar som jag fastnade för, jag har inte tagit med på långt när alla, tänkte jag att det här är ju en helt klar annorlunda deckare. Ja knappt en deckare ens. Men så plötsligt förvandlades den och blev medioker, visserligen lättläst och bitivs spännande men mina farhågor i början besannades till viss del och jag förstod sammanhanget ganska snabbt vilket jag inte brukar göra iofs. Jag brukar bli lika chockad över vem som gjorde det eftersom jag inte fäster så stor vikt vid det faktiskt.  Och vart tog de insiktsfulla meningarna vägen??? Ingen som vet.
Och slutet, som vanligt spektakulärt, jag skummade de sista 20 sidorna och kunde långt tidigare ha sagt precis vad som skulle hända. Trist!!!!

I början måste jag säga att jag nöjt tänkte att nu har jag hittat en ny Gotlandsserie men sen blev jag mer och mer inställd på att skippa den idén. Min räddning är att Östlundh nu tydligen skrivit nånting mer romanliknande, Jag ska fånga en ängel som iofs verkar ha deckardrag men är mindre deckare (?). Så jag hoppar hans andra Gotlandsböcker (för tillfället i alla fall) och går direkt på den. Där måste det ju bara dyka upp mer meningar att samla på.........

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards