Direktlänk till inlägg 22 januari 2010
Deckarutmaning hos LillaO Bok Januari
Ska du läsa den kan du vänta med att läsa det här, det finns lite långsökta trådar som kan avslöja en del.......
Östlundh, Håkan: Släke ***
Den här boken började verkligen bra måste jag säga. Visserligen gillar jag inte riktigt de där kursiva sidorna som pekar mot en okänd person som lurar i vassen om man säger så, men det var ju så många självklara, osentimentala meningar som jag inte stött på i deckare förut:
Han mindes ett knytnävsslagsmål mellan far och son, femtio respektive trettio år gamla. Även om det inte hade slutat särskilt illa undrade han om det inte var något av det mest beklämmande han sett. s65 Insiktsfullt så man häpnar.
Ove fortsatte bort i korridoren. Han rörde sig långsamt och gav intryck av att vara en aning klumpig, men under några överflödiga kilon var han vältränad och kunde vara snabb när det behövdes. Fredrik hade en förnedrande innebandymatch i färskt minne. s 69. Visst, man förstår precis typen.
Mellan träden öppnade sig landskapet. Det var alldeles platt och låg öppet kilometer efter kilometer.............Landskapet glödde i den varma, nedgående solen............De stod stilla och såg ut över lugnet. När man ser det här, tänkte Fredrik, kan man inte säga vilket år det är. På några hundra år när. Eller snarare tusen. Det hade förmodligen sett ungefär likadant ut på bronsåldern. sid 78,79. Borde sånt stå i en deckare överhuvudtaget? Borde det slösas bort där.......? Jag bara undrar.....
Han var inte mörkrädd, det var sant. De enda tillfällen han kunde känna något slags mörkrädsla var när mörkret kom inifrån. s106 Precis på pricken!
Osv. Trodde jag. för eftersom det fanns så många meningar som jag fastnade för, jag har inte tagit med på långt när alla, tänkte jag att det här är ju en helt klar annorlunda deckare. Ja knappt en deckare ens. Men så plötsligt förvandlades den och blev medioker, visserligen lättläst och bitivs spännande men mina farhågor i början besannades till viss del och jag förstod sammanhanget ganska snabbt vilket jag inte brukar göra iofs. Jag brukar bli lika chockad över vem som gjorde det eftersom jag inte fäster så stor vikt vid det faktiskt. Och vart tog de insiktsfulla meningarna vägen??? Ingen som vet.
Och slutet, som vanligt spektakulärt, jag skummade de sista 20 sidorna och kunde långt tidigare ha sagt precis vad som skulle hända. Trist!!!!
I början måste jag säga att jag nöjt tänkte att nu har jag hittat en ny Gotlandsserie men sen blev jag mer och mer inställd på att skippa den idén. Min räddning är att Östlundh nu tydligen skrivit nånting mer romanliknande, Jag ska fånga en ängel som iofs verkar ha deckardrag men är mindre deckare (?). Så jag hoppar hans andra Gotlandsböcker (för tillfället i alla fall) och går direkt på den. Där måste det ju bara dyka upp mer meningar att samla på.........
Wahlberg Karin: Med liv och lust **** Äntligen fick jag läsa fortsättningen på historien om Sveriges sjukhushistoria. Jag låg ofta på sjukhus i min barn och ungdom, och har med intresse följt Wahlbergs serie. Och känt igen mig här och var. ...
Arvola, Ingeborg: Kniven i elden **** Mycket läsvärd bok. Fick Bragepriset 2022, och det förstår jag. Det var inte länge sen jag lärde mig ordet kväner, och här förekommer det ofta. De norraste delarna av skandinavien skildras både brutalt oc...
Ravn, Olga: De anställda **** En både mystisk och egendomlig bok. Men jag gillar ju det lite oväntade så jag blev fast efter några sidor. Det är en dystopi som rör vid något inuti en. Kanske för att det känns som att det här skulle kunna...
Widenfjord, Therese: Med bergens andetag **** Vilken bra bok. Jag lyssnade på den och att så många timmar kan upplevas så korta är märkligt. Jag gillar det mesta med den här boken. Ämnet, kärleken till skogen och hundar, det sociala ansl...
Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn *** Jag har läst en del böcker av Virdborg, och tyckte så bra om flera stycken att han blev lite av en favoritförfattare. Men hans Mamma i soffan var inte så bra. Och nu har jag läst denna och känner mig rik...
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se