Inlägg publicerade under kategorin Tema Rwanda

Av violen - 31 oktober 2022 15:15

Jag har tillbringat ett antal veckor i Rwanda under folkmorden 1994. Det har inte varit någon rolig läsning men den triggades igång när jag såg netflixserien Black Earth Rising. (En otroligt bra serie med en bländande vacker huvudperson och ett intressant persongalleri. Ingen humorserie dock utan smärtsam på gränsen till det uthärdliga. Och ändå inte sentimental. Puh, stark.) Dessutom lästa jag redan i Karavan 2/2009 (finns säkert att låna på biblioteket) om Rwanda och bland annat om just den här boken som då nyss kommit ut. Jag köpte den men har läst den först nu. 


Jag har även lånat tre andra böcker som jag vill läsa men vet inte om jag orkar ta in mer smärta just nu. Dessutom ska jag se filmen hotell Rwanda, som jag undvikit tidigare.

Bakgrunden

Skeendet


Omvärlden 

 

Efteråt: Offer och mördare


Innan de kom tillbaka hade myndigheterna samlat ihop oss för att medvetandegöra oss. Vi fick förbinda oss att inte angripa dem eller reta dem, och att vänta till gacaga-rättegångarna med att anklaga dem, inte visa någon illvilja. Till tutsikillarna som sa att de ville hämnas sa mydigheterna att de mycket väl själva kunde hamna i Rilimafängelset. sid 18 Antilopernas list Jean Hazelfeld


Vi blev undervisade i hur vi skulle uppträda mot de drabbade familjerna. Vi skulle visa oss ödmjuka, försiktiga och ängsliga när det blev gräl, undvika handgemäng när de överlevande betedde sig galet. Likaså skulle vi undvika att drabbas aids och såna där sjukdomar. Och vi skulle lära oss att bränna tegel åt de sörjande änkorna och de övergivna barnen. 

Men lektion nummer ett gällde våra egna fruar. [...] otrohet, oäkta ungar, sålda jordlotter. Vi fick lära oss att eftersom staten hade förlåtit oss, måste vi nu förlåta våra otrogna hustrur. sid 19 Antilopernas list Jean Hazelfeld

 

[...] Ändå kunde jag se att båda sidorna hade blivit ordentligt medvetandegjorda. Hutuerna hade lärt sig att lägga band på sin grymhet, tutsierna att lägga band på sitt agg. sid 20 Antilopernas list Jean Hazelfeld


Jag skulle kunna se dem skjutas offentligt, en efter en. De högg tills deras egna armar höll på att gå av, mitt på ljusan dagen. Att förlåta dem vore inte mänskligt. Det kan kanske vara Guds vilja, men det är inte vår. sid 23 Antilopernas list Jean Hazelfeld


I grund och botten tror de att de inte längre behöver be om förlåtelse, eftersom de inte har fått något riktigt straff. sid 24 Antilopernas list Jean Hazelfeld


Man såg inte tutsierna som människor längre, inte ens som Guds skapelser. Vi uppfattade inte längre världen som den är, jag menar som ett uttryck för Guds vilja. Det var ingen konst för oss att döda dem. Det var därför som de av oss som bad i smyg gjorde det för vår egen skull, aldrig för våra offer. sid 33 Antilopernas list Jean Hazelfeld


Jag tror inte på dem som säger att vi har nått gränsen för det ohyggliga för sista gången. När ett folkmord har hänt, då kan det hända igen, när som helst och var som helst, i Rwanda eller någon annanstans - om orsaken fortfarande finn kvar och om man fortfarande inte vet vilken den är. sid 86 Antilopernas list Jean Hazelfeld

Rwandas öde är unikt i världen, eftersom det nästan omedelbart efter folkmordet tvingar offrens familjer att leva sida vid sida med mördarnas, anstiftarnas och planerarnas familjer. sid 96 Antilopernas list Jean Hazelfeld

Ingen tutsi skulle våga leja en giftmördare för att hämnas folkmordet, och ingen giftmördare skulle pröva att göra det. sid 173 Antilopernas list Jean Hazelfeld 


De var rädda för inkotanya-rebellerna, men mest av allt hade de stora förväntningar på att kunna lägga under sig landet, rensa ut tutsierna, ta deras jordlotter och äta upp deras kor. sid 197 Antilopernas list Jean Hazelfeld


[...] delar upp sig i två grupper, [...]  växlas mörka blickar, [...] försöker blanda sig i samtalet utan att någon tar notis om det [...] vägrar besvara en hälsning. [...] det ständiga ledmotivet - "försoning"? sid 260 Antilopernas list Jean Hazelfeld


Tutsierna arbetar inte som förr, det märks. De förblir sorgsna. De fortsätter att ha det svårt...[...]

Medan hutuerna, de känner sig stärkta, de trodde att det var ute med dem för gott[...] Men så blev de frigivna. Det är därför de tycker att försoningen är väldigt bra. sid 261 Antilopernas list Jean Hazelfeld


De högg ju ändå så mycket de orkade utan att ställa sig en enda fråga om vad det var de gjorde. Det är just det som är det allra märkligaste. Frågor som: Om jag hugger så här mycket, kommer det att lösa mina problem? Kommer jag inte en vacker dag att sakna grannarna som jag har lämnat att dö nere i träsket? Om jag dödar på det här viset, kommer jag då inte att bli dödad i min tur? sid 269 Antilopernas list Jean Hazelfeld


[...] tyckte vi inte att det var lika farligt att använda macheten som att bli hånade eller ut skällda för att vi inte gjorde det. Detta är en sanning som ingen som inte var på vår sida kan begripa, och nu kan den plåga mig. sid 285 Antilopernas list Jean Hazelfeld


Om en människa har insett att hennes liv är slut, om hon en gång har känt att hon inte kommer att överleva, då har hon sett in i tomheten i sitt innersta och det glömmer hon inte. Om hennes själ har övergivit henne för en liten stund, då kan det vara mycket svårt för den människan att hitta tillbaka till livet igen. sid 302 Antilopernas list Jean Hazelfeld


Religionen. 

Nej, jag är inte utled på allt det där. Jag har inte lust att strunta i alltsammans bara för att jag är troende. Att vara kristen hjälper mig att acceptera de besvikelser som möter mig i livet. Om grannarna den där ädesdigra aptilmånaden uppriktigt hade tänkt på människan som Guds avbild, skulle de inte ha svingat sina macheter. Vad vi önskar idag är inte att glömma. Jag vet inte vad vi önskar oss. Tyngden av det förflutna kommer inte att minska. Att hugga ned sina grannar som djur är fruktansvärt. Det är emot människans natur. I generationer framöver kommer människor att berätta om detta. Jean-Pierre Habimana, före detta fånge, hutu. sid 21 Pappas blod av Jean Hatzfeld. 


[...] reagerar de troende tutsierna tvärtemot hutuerna. Tutsierna vände sig omedelbart till Gud, de skyndar sig att ta sin tillflykt till kyrkorna i Nyamata och N´tarama. [...] Hutuerna däremot överger kyrkorna, utom dem dit tutsierna har flytt. Dit går de för att döda. sid Antilopernas list Jean Hazelfeld


[...] hutuerna sjunga att Gud har förlåtit dem. [...] han är inte rädd för någon människa och inte för Gud och inte för att hamna i fängelse igen. När vi möter varandra på vägen tar vi i hand. Jag gör det för att inte bli illa sedd av Gud, för att inte dra hans onda öga till min familj. [...] När det gäller jordelivet väntar jag mig inget av Gud. sid 231 Antilopernas list Jean Hazelfeld


När jag predikar talar jag om Gud, om medlidande, om försoning. [...] Men om man berör dödandet, då blir hutuerna arga, de blir mörka i ansiktet och stämningen är bruten. Dödandet är inget ämne som passar i mässan, det retar upp hutuerna. De kan resa sig upp mitt under predikan och gå sin väg för gott, Om jag agerar glädjedödare, då tömmer jag min kyrka. sid 238 Antilopernas list Jean Hazelfeld


Förut byggde vår uppfostran på religionen. Rwandas skolbarn brann i tron och prästerna visade upp sig och var mycket respekterade. Nu vet vi att människorna som blev nerhuggna i kyrkan hade samlats ihop av prästen.

 

Hur kunde det ske.

 

Av violen - 14 juni 2021 22:30

Mukasonga, Scholastique: Madonnan vid Nilen ***

 

 

Rwanda. Folkmorden. Ett försök att skildra bakgrunden till hur det kunde hända.

Och anledningen till att jag läste boken. 

 

Ja, det är ett försök men jag tycker inte att det ger mig något svar på varför det hände. Inget svar

som jag inte fått när jag läst annat om just detta ämne. 

 

Om man inte vet nånting om det som hände då 1994 i Rwanda kanske det går att få en hint i den här boken.

Och kanske jag också fick veta mer om tutsiernas överlägsenhet trots att de bara var en minioritet i befolkningen.

Eller var de överlägsna, trodde de inte bara att de var det? Hade inte fientligheten funnits där hela tiden?

 

 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards