Inlägg publicerade under kategorin Jorden runt V 2016

Av violen - 31 maj 2016 23:15

   Carrasco, Jesús: Flykten ****


Jag måste verkligen tillstå att Carrasco lyckats med att skildra utsattheten hos pojken vars flykt och dess orsak sakta spelas upp i all sin verklighet, aldrig någonsin förskönad, men heller inte spektaktulär på något vis. Ja, stram är ett bra ord för att skildra denna berättelse som aldrig kommer att lämna ett läsarhjärta.


Jag blir inte direkt äcklad, vilket jag förstått förekommer i bloggvärlden, jag blir intagen, tagen av bokens innehåll. Av skeendet som skildras, allt från börjans gömsle bland buskarna till slutets oundviklighet.


Tiden känns avlägsen men så mycket tangerar vår nutid, flykten, vandringen, behovet av barmhärtighet för att komma vidare, murarna, våldet, solens hetta.


En bok som träffar rakt i magen, och som man sällan finner nu för tiden. Läs!


Recension dn


Läst 2016


Av violen - 29 maj 2016 19:00

Väggen av Marlen Haushofer

och

Tóibín, Colm: Nora Webster,

böcker som jag redan läst i Lyrans jordenrunt utmaning




  Väggen av Marlen Haushofer är en av mina favoritböcker. När den kom ut fick jag ett tips från en brevvän (detta var på den tiden internet inte fanns) om hur bra den var. Jag hade den i minnet och hittade den många år senare på ett loppis, läste och storgillade den.


Såhär skrev jag om den 2005:

Haushofer, Marlen : Väggen ****(*) Det är inte ofta jag läser en bok som jag säkert vet att jag aldrig kommer att glömma men det här är en sån bok. Den kom ut redan 1963 (på svenska 1988) och har väl legat i min mentala att läsa lista sen dess men först nu har jag läst den......och du som också tänker läsa den....avsätt tid för du vill bara veta hur det går. En fascinerande skildring, som det står på försättsbladet: Är detta en skräckvision av världen efter en kärnvapenkatastrof eller en psykologisk studie av ett slags sjävvald autism, en plågad människas sista förtvivlade försök att rädda sig från att bli vansinnig? Eller en parabel om den gudomliga nådens under, som vid världens ände låter människa finna sig själv - trots att det sker med negativa förtecken?


Nu går den att lyssna på här.



   Tóibín, Colm: Nora Webster ***


Förra boken jag läste av Tóibín var En lång vinter. Så bra, annorlunda, visuell i sitt snöglopp.

Kanske var mina förväntningar lite väl höga inför denna bok, som aldrig riktigt fångade mig. Dessutom är jag ingen kännare av klassisk musik, och det hade jag velat vara för att kunna ta till mig allt som handlade om det.

Visst, Nora skildrades i sin utsatta position, barnen som liksom togs över av släkten, nya regler att förhålla sig till. Men nej, jag blev aldrig mer än bekant med henne, tyvärr. Och övernaturliga inslag vill jag helst inte ha, även om det psykologiskt kan förklaras.


Läst 2015

Av violen - 10 maj 2016 16:15

Här har jag läst två böcker och halva Kriget har inget kvinnligt ansikte


Jag satsar på Flykten då den finns på bibblan.


Europa i maj
Kriget har inget kvinnligt ansikte - Svetlana Aleksijevitj (Vitryssland)

Nora Webster - Colm Tóibín (Irland) Redan läst

Misstag i Moskva - Simone de Beauvoir (Frankrike)
Flykten - Jesús Carrasco (Spanien) läsa
Dikter och fragment - Sapfo (Grekland)
Väggen - Marlen Haushofer (Österrike) Redan läst

Av violen - 29 april 2016 14:00

  Bulawayo, NoViolet: Vi behöver nya namn ****


Första delen om barndomen i afrika är helt klart mest intressant. Tiden i amerika ger inte de där nya insikterna utan är bara den verklighet som ljugit om hur det skulle bli.

Jag citerar här från det Amerika som de drömt så mycket om och offrat så mycket för. Dessutom, såhär skriver Bulawayo, mättat med meningar för att få fram hur det verkligen känns.


Eftersom vi inte var i vårt eget land kunde vi inte använda våra språk, så när vi talade föll orden blåslagna ur våra munnar. När vi pratade plaskade tungorna vilt omkring i våra munnar, de raglade runt som fyllon. Eftersom vi inte använde våra språk sa vi saker vi inte menade, det vi egentligen ville säga låg hopvikt, fångat, inuti. i Amerika hade vi inte ord för allting. Det var bara när vi var för oss själva som vi pratade med våra riktiga röster. När vi var ensamma kallade vi på språkets hästar och satt upp på deras ryggar och galopperade förbi skyskraporna. Vi satt alltid lika motvilligt av igen. sid 219


Men barndomen då? Det är hungern, det är kompisarna som heter Horungen, Chipo, Gudvet, Sbho, Stinez och jag. (Tänk titeln och dess betydelse) De försöker sysselsätta sig, stjäl guava och får  vedervärdiga erfarenheter från kyrkan där Profeten Uppenbararen Surpuppa Mborro tar sig sexuella friheter (såklart) och öppnar så ögonen på Chipo som är med barn men slutat tala eftersom hon uppenbarligen inte vet vad som hänt. Men när hon får se just det som hänt henne tidigare, helt offentligt (?) vet hon vem som gjorde det och säger det. Och man förstår att det här är vardagsmat i dessa kretsar.

Och de dödade binLadin långt innan det hände.


Det här är helt klart läsvärt, mycket läsvärt. Jag gillar Bulawayos sätt att skriva, lite egensinnigt, lite sorgligt, men ändå livsbejakande på något sätt.


Läst 2016

Av violen - 1 april 2016 09:00

Så här ser den planerade resrutten ut i april:


Afrika i april
Alla borde vara feminister - Chimamanda Ngozi Adichie (Nigeria) vill läsa
Vi behöver nya namn - NoViolet Bulawayo (Zimbabwe) vill läsa
True murder - Yaba Badoe (Ghana)
Enstörig - Nina Bouraoui (Algeriet)
Drottning Pokou : Concerto för ett offer - Véronique Tadjo (Elfenbenskusten)

Onåd - J.M Coetzee (Sydafrika)


Egentligen vill jag läsa alla men med en framtinande trädgård blir det inte så.

Men tre riktigt bra böcker blir det i alla fall.

Av violen - 31 mars 2016 17:00

   O, Thiam Chin: Aldrig bättre ****
 
Novellsamling om Singapore i Lyrans Jorden runt.
 
Lättlästa, ibland lite egndomliga men mänskliga noveller. Jag läste med stort intresse, varje novell hade ett tilltal som tilltalade mig. Ovanligt!
 
Nu när jag skriver om boken efter några veckor minns jag mycket få episoder. Det känns lite märkligt men när jag bläddrar bland novellerner finns där en känsla som överskuggar inehållet. En känsla som det var länge sen jag hade vid bokläsning. Kändes bra.
 
Helt klart läsvärd.
 
Läst 2016
 
 

Av violen - 27 februari 2016 18:30

   Cortázar, Julio: Axolotl ****


Ja, jag kapitulerar efter endast två genomläsningar. Den här novellen är sällsynt bra. Men om det är världens bästa, tja lika gärna den som någon annan...

Jag är ju ingen novellälskare direkt. Novellens form begränsar med sin korthet. Men här  är rummet slutet, koncentrationen kan och det sker en igenkänning mellan mannen och axolotlin, omedelbart. Inte kärlek vid första ögonkastet men en slags visshet.

Vari består denna visshet? Ja det vill Cortázar att vi ska fundera på. Det är gåtan. Själv lutar jag åt en vision av den felande länken, det vattenlevande urtidsdjuret har ett samband med människan och vice versa. Just där, vid glaset upplevs ännu en gång människans födelse ur axolotlin, men det är mannen som är med om förvandligen. För axolotlin blir inte människa, bara tvärtom. En omvänd evolution eller vad?


Otroligt långsökt men min egen vilda teori. Vem har en annan, och finns det ett svar i någon analys? Jag är väldigt nyfiken.


Läst 2016

Av violen - 12 februari 2016 22:15

   Essbaum, J A: Hausfrau ****


Anna är likt en flykting i landet där hon bor sen ett antal år, Schweiz. Hon flyttade från USA med schweziske maken Bruno, och bor nu nära hans mamma i hans barndomsstad. De tre barnen är hennes jobb, även om svärmor tar hand om (har lagt beslag på) dem så Anna kan göra lite vad hon vill. Företrädesvis med sina älskare. Är hon sexmissbrukare eller bara ensam eller behöver Essbaum ett lockbete för att marknadsföra boken? Vem vet. Men de osentimentala sexskildringarna finns här och var.

Nu efter åtta år ska hon lära sig tyska, äntligen. Och lär sig grammatik och hittar (såklart) en ny älskare.

Men vad pågår inom henne? Vad gör Schweiz med henne? Samma som händer många kvinnor som lämnar allt för att lyda sina mäns önskan att få bo nära morsan och syrran. Och de gamla kompisarna.

Anna däremot fascineras av landskapet, (man ska fascineras av landskapet i Schweiz, eller hur, det vet väl alla. Precis som Norges landskap.)


Hon hade många många gånger funderat på sin ambivalens, och till slut hade hon satt en diagnos på det, satt ett sjukdomsnamn på det. Schweizsyndromet. Precis som Stockholmssyndromet. Men i stället för att vara fäst vid gisslantagaren är jag fäst vid rummet där jag hålls fången. Det är fängelset jag är bunden till, inte fångvaktaren.

sid 196


Men nej, så är det knappast, jag tror att Anna är drabbad av depression och/eller Nostalgi* (Förklaringen från Wikipedia nedan säger mycket. Kanske att jag är helt fel ute här, men jag fascineras av Anna och känner när jag läser att det här är inte enkelt, inte alls. Författaren gör mig nyfiken på Anna: kvinnan som flyttade, eller flydde)

 

Men när hon frågade sig Vart? blev svaret alltid hopplöst ologiskt: Jag vill åka hem. Men efter vad man kunde förstå var hon redan där. sid.196

 

Ja, man kan reta sig på eller förstå Anna. Hessbaum har serverat ett kvinnoporträtt som stannar kvar. Mellan "erotiken" lyser intelligensen igenom. Här är en författare som skapat en ny genre. Vad den ska heta? Kanske nostalginoir. För det svartnade till slut.

 

* (av grekiskans nostos, hemkomst, hemresa och algos, smärta, lidande)[1] betyder längtan efter ett ofta idealiserat förflutet.)

Begreppet myntades ursprungligen år 1678 av den 19-årige schweiziske läkarstudenten Johannes Hofer som en medicinsk diagnostisk term för sjuklig hemlängtan.[2][3] Vissa krigsveteraner från det Amerikanska inbördeskriget (1861–1865) som förmodligen led av vad vi idag skulle kalla posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) fick diagnosen att de led av nostalgi.

"På 1600- och 1700-talen ansågs nostalgi vara en allvarlig och ibland dödlig sjukdom. På den tiden var det unga soldater - som låg i krig långt hemifrån - som led av nostalgi." [3]

Så här skriver 1700-talsläkaren Leopold von Auenbrugger om nostalgi hos sina patienter: "De sover dåligt, känner sig deprimerade och har koncentrationssvårigheter. De kroppsliga symtomen är hjärtklappning, ätstörningar, smärta, magont, andnöd. De blir tystlåtna, apatiska och enstöriga. De suckar och stönar i ett och blir till slut totalt likgiltiga inför livet. Ingenting kan hjälpa dem, varken medicin, argument, löften eller hot om bestraffning. Kroppen tynar bort medan hela deras jag är riktat mot denna fåfängliga längtan...".[4]

En betydelseglidning gjorde att uttrycket snart även betecknade längtan efter platsen för en oskuldsfull barndom. Immanuel Kant var den förste som hävdade att nostalgin är en längtan efter ett då snarare än ett där.[källa behövs] Det är i denna moderna tidsinriktade betydelse ordet oftast används i dag.

 

 

Läst 2016

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

JUL

Medicinskt

Min gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se