Inlägg publicerade under kategorin Mavrikakis, Catherine

Av violen - 13 augusti 2011 20:30

  

Nu byter jag rubrik från uppsträckning till upplysning på det här inlägget angående himlen i bay city.

Jag måste säga att det som hände med mitt inlägg har jag saknat, just det att förlaget ( Sekwa förlag) eller författaren eller översättaren reagerar på en felaktighet bland bokbloggar och/eller kritiker. Jag funderade på upprepningen av det grålila, googlade för att se om någon annan sett samma sak och skrev utifrån det jag läste.


Jag lärde mig två saker: att även en ansedd tidning inte alltid skriver det ultimata rätta och att jag alltid ska länka till mina "källor".


Mer sånt.......

Av violen - 12 augusti 2011 12:20

Sekwa förlag snappade genast upp att jag skrivit om Mavrikakis, Catherine: Himlen i Bay City, som är utgiven på nyss nämnda förlag.

På Facebook skriver de såhär


Violen har läst "Himlen i Bay City"
av Catherine Mavrikakis. Hon gillade den men tyckte att det var tuff läsning:
"Läs gärna Himlen i Bay City men förvänta dig motstånd, det är förvisso inte
grus som hos Müller men väl sandkorn som gnisslar till." Hennes uppfattning att
himlen oftare är "grålila" än originalet (där färgen motsvaras av "mauve") är
dock helt felaktig. Jag har räknat dem, så jag vet. :)/H (min kursivering)


Kul att få en reaktion på det jag skrivit och jag började faktskt också räkna det grålila men gav upp i takt med att boken drabbade mig.

Jag erkänner dock direkt att jag blev påverkad av DN:s bokrecension som jag läste efter att jag läst boken. Men jag har ju inga bevis utom att jag önskar att de varit mer varierat även i den svenska översättningen. Upprepningar gör mig lite orolig faktiskt, jag tänker: hm ordförrådet hos författaren, hur står det till med det? 


Kul i alla fall att se sin logga på FB! Mer sånt!

Av violen - 12 augusti 2011 09:30

  Mavrikakis, Catherine: Himlen i Bay City ****

Galenskap är nog ordet jag tänker på när jag läst ut Himlen i Bay City. En bok som inte på några villkors vis var vad jag hade föreställt mig. Jag hade absolut ingen aning om vad som väntade. Puh, det var en tuff läsning!


Jag försöker att inte läsa så mycket böcker om andra världskriget nu för tiden, ämnet känns färdigskrivet, men allvarligt, jag hade ingen aning vad det här var för bok. Trots det var det här en skildring som påverkade mig ordentligt. Det är inte färdigskrivet trots allt.

Jag pratade om galenskap, ja det här är galenskap på hög nivå, precis som andra världskriget. Förintelsen. Hatet. Overkligheten i det som skedde. Den här boken ger inga svar på varför men väl på  hur det förföljer intill led på led. Slutet på boken var ruskigt men helt logiskt, den galna smärtan överlever allt. Eller är det ett försök att försonas? Ingen vet vad som är sant eftersom syner förföljer kvinnan som berättar.


Jag gillar inte upprepningar i böcker och att jag lyckades läsa den här utan att bli vansinnig på den grålila himlen är en gåta. I det franska orginalet finns tydligen fler ord men svenskan klarar inte av att förmedla dem, så himlen är just grålila större delen av tiden.

Men är inte allt en täckmantel för nånting annat. Redan i början av boken slås jag av:

Amerikas himmel bär alltid sorg på grund av det onda som den själv har skapat. Amerikas himmel är blå och blodig. Den är ett öppet sår. sid 48.


Jag är amerikanska. En uppblåsbar docka med giftigt inre. Allt i mig är skadligt.
sid 120 


Är det inte ett miljöengagemang som driver Mavrikakis, där himlens förorening dödar likväl i amerika som i Auswith.....ett sätt att känne släktskap med andra övergrepps himlar, ett likhetstecken mellan indianutrotning och judeutrotning. En kritik mot sin egen tid likväl som mot sina förfäders. En svidande samhällkritik helt enkelt.

Ironiskt nog kör huvudpersonen flygplan och förorenar därmed själv sin omgivning. är det att blunda precis som den stora massan gjorde under andra världskriget?


Boken innehåller en våldsam vrede och är välskriven. Trots det kan jag känna att det newageliknande indiska befrielsesammanhanget inte riktigt hörde dit. Där spände boken över lite för mycket.


Boken bär ju också en kritik med det amerikanska samhället, dess livshållning och tar inte alls fram det som någon frihetens högborg. Även om det räddat ett antal judar från förintelsen.


Läs gärna Himlen i Bay City men förvänta dig motstånd, det är förvisso inte grus som hos Müller men väl sandkorn som gnisslar till.


Läst 2011

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se