Inlägg publicerade under kategorin Boardy, Elin

Av violen - 15 maj 2017 13:30

   Boardy, Elin: Tiden är inte än *****


Vad jag tyckte bra om den här boken! Den påminner om Boardys första bok Allt som återstår, en bok som jag verkligen uppskattade. Sen dess har jag längtat efter att Boardy ska finna tillbaka till den stilen.

 

Handlingen i Tiden är inte än får mig att tänka på Påven Johanna, en kvinna som vandrar och klär ut sig till man för att överleva. Men där slutar likheten, för här är det är pesten och framförallt sorgen som driver kvinnan till vandring. Men vet vi det? Nej. Det är det som är gåtan; varför?


Och det är det som gör denna bok så magisk inom sina pärmar. Själva historien, den kan vi väl redan? Europas städer på 1350-talet, skrik, skrän, våld, fylla, skitlukt och kullerstensklädda gator, hästskit, vrål. Dessutom vid den här tiden, döda kroppar i pestens spår. Vandraren orädd att konfronteras med smittan. Varför? Lever ur hand i mun. 


Ändå lyckas Boardy med konststycket att disponera skeendet på ett sätt som driver handlingen framåt (och de plötsliga dystopiska framtida ögonblicken känns så rätt och berörande) och jag vill bara läsa mer och mer. Ja, tills boken är slut. Då bränner det bakom ögonlocken ett ögonblick. Nu förstår jag.

- Ja så var det förstås med namnen och flykten.

- Ja så blir det förstås med hens framtida liv. Jag är lättad.


Språket rinner som en av Europas floder, lätt på ytan men under, djupt. Och vandraren, hen glömmer jag inte. Vem skulle inte vilja finna det hon finner? (En för mig helt ny gemenskap för övrigt)


Talar jag i gåtor här? Du som läser boken kommer att förstå vad jag menar. Om inte, bara njut av språkets melodi och flow.


Läst 2017



 

Allt som återstår

Mot ljuset

Mary Jones Historia 

 




Av violen - 22 april 2014 14:30

Boardy, Elin: Mary Jones historia ***


Det finns några klassiker som jag inte läst. T.ex Skattkammarön. Kanske hade den här boken blivit bättre om jag gjort det. Eller kanske hade den blivit sämre.


Jag har nämligen aldrig gillat det som kallas pendang, och vet inte om det här verkligen är en pendang (motstycke, motsvarighet, enligt SAOL), det är väl snarare en slags fortsättningspendang (?) precis som Borta med vinden fick en fortsättning med en annan författare. Jag skulle hellre vilja kalla ex.vis Gregorius och Mordets praktik en pendang till Doktor Glas, dvs motsvarighet ur ett annat perspektiv. Men att skriva en helt ny fortsättning på en bok tycker jag inte är juste mot författaren till originalet. Och därför kände jag mig inte bekväm med den här historien.


Innehållet och stilen gillade jag, även skildringen ur det kvinnliga perspektivet. Om man tar hänsyn till det borde inte Skattkammarön ha behövt vara med överhuvudtaget. Boken hade kunnat stå på egna ben. Varför fick den inte göra det undrar jag besviket.


Läst 2014



Av violen - 24 mars 2011 08:00

  Boardy, Elin: Mot ljuset****

En känsligt skriven roman sägs det 3.30 in i det här klippet. Och jag håller med.
Boardy har alltså gjort det igen. Även om debutromanen trots allt var ett snäpp bättre kan jag tycka. Kanske igenkänningen gjorde sitt till för mig där.

Allt som återstår, Boardys debut, var ju också ett kvinnoporträtt, men det var liksom råare, mindre fernissat, mer fysiskt hudlöst. Det fanns liksom inga alternativ för kvinnan i den boken.

Här rör sig mycket på ett inre plan, här reser sig Europa ur ruinerna och en ung kvinna tillåts finna sin väg. Hon är kartriterska och ritar i den här boken om sin egen karta, söker sin frihet och finner den. Tiden är ju fylld av fördomar och som Ingrid Elam säger i Kulturnyheterna, många måste rita om sin egen karta, inte för att finna frihet utan för dölja en frihet som inte finns, politisk och sexuell.


Boken är lågmäld och ändå mycket dramatisk under ytan. Slutet av boken ställer saker på sin spets och hjälper på så sätt Elly att bli övertygad om att det hon känner ändå är rätt. För henne.
Utvecklingsroman nämner Duke i klippet (se ovan) och faktiskt, jag kan hålla med. För Elly finns den möjligheten vilket inte Emma i Allt som återstår hade. Därför kan jag känna att jag har mer sympati för Emma men mycket mer hopp om Elly!

Intressant är kvinnonamnen; böckerna är mycket olika men kvinnonamnen gör att jag känner att Boardy har beröringspunkter i kvinnorperspektivet som jag ser fram emot att följa även i nästa bok. För det måste bara komma en till snart!

Tack W&W för recensionsexemplaret!

Läst 2011


Av violen - 11 oktober 2010 18:30

Boardy, Elin: Allt som återstår****

 

En mycket annorlunda roman. Ett mycket starkt kvinnoporträtt. En helgjuten och ovanligt skriven historia om en tid som var precis såhär.

Jag är själv uppvuxen i ett småbrukarhem och jag kan gång på gång känna igen mig i tankar, ord och gärningar om man säger så. Även om det är ett halvt sekel tidigare som Boardy skildrar.

Bara det faktum att en småbrukarhustrus liv bestod av just detta, korna, barnen, tvätten, maten och mannen som kom in med leriga stövlar har Boardy verkligen kunnat skildra. Och här finns också tankarna fästade på pappret, tankar som aldrig sas av dessa kvinnor för ingen lyssnade. Och Boardy fyller tankarna med realism, så här formades en kvinnas tankevärld i början på 1900-talet. Inga filmer har visats som gett några ljud från kriget, de stred med hästar, alltså är det hennes erfarenhet av hästar som tar plats i mardrömmarna.


I hennes drömmar tar kriget gestalt av hästar. Väldiga mörka kampar med långt hovskägg och uppspärrade, glödande näsborrar. Blänkande ögonvitor, munnarnas fradga, de galopperar mot henne i dimma och hon står fastfrusen och ser dem komma. Natt efter natt och hovarnas slag mot den frusna marken är kanonskott och gevärssalvor. sid 254 storstilsupplagan


Till slut når Emma en gräns som är helt okänd vid den tiden. Nu skulle den ha kallats utbrändhet, depression, psykisk sjukdom eller kanske demens.

Vi kan tycka att den här historien är helt osannolik och tänka att tur att det inte är så idag. Och kanske att den fysiska påfrestningen har lättat. Men jag tror ändå att det finns många Emmor därute


Inuti henne är det en eld, jag brinner tänker hon, det är en eld som ingen snö och ingen rimfrost kan släcka, men herregud, så kan man inte uttrycka sig

Och det finns en trötthet, hon är då så alldeles. En röst som maler och maler i henne, långt bak i skallen. sid 408 storstilsupplagan


Hm, låter det inte som en utbrändhetsbeskrivning jag läste nyss?


Boken är så annorlunda skriven att jag undrar hur människan burit sig åt. Emmas liv är så på pricken fångat och Emmas tankar återvänder till ungdomen, är blixsnabbt tillbaka igen. Vet inget annat liv än det modern levde. Och inga annat om män än att det är de som bestämmer. Eller egentligen inte enbart så, här finns något som skulle kunna kallas åtrå, väldigt fint skildrat.


Jag känner mig sorgsen när jag läser den här boken. Sorgsen för att den påminner mig om tidigare generationer. Men samtidigt glad att någon skildrat en kvinna så ärligt och uppriktigt. Emma är inte vackrast, smartast, tuffast, mesigast, mest drabbad, (alla var drabbade på ett eller annat sätt vid den här tiden) utnyttjad, kväst. Hon är Emma och hon har fått sin plats i den här boken, inte bara på gravstenen.


Fortsätt skriva så Boardy!


Läst Bokcirkelonline

Läst 2010

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards