Inlägg publicerade under kategorin Lundberg, Lotta

Av violen - 30 mars 2015 16:45

  Lundberg, Lotta: Timme noll ****


Tre tidpunkter, epoker och kvinnor. Det är intressant, läsvärt och ingen tvekan om att Lundberg är värd sitt pris (Sveriges radios romanpris 2015).


Jag har tidigare lyssnat på Ön av Lundberg. Det jag fäste mig vid då är samma som nu, peronskildringen. Berättartekniskt är greppet annorlunda i Timme noll, eftersom intentionen verkar vara att utifrån en önskan att förstå hur en (självisk) mamma kan lämna sitt barn till nazisterna, utöka berättelsen till två andra personer som ska inflätas i texten. Men de tre kvinnorna står sig som solitärer, precis som Olivia i Ön. Duperade av sig själva, religionen, myndigheterna, omgivningen. Varje kvinna skulle ha krävt sin egen bok för att komma till sin rätt. Och att bara händelsevis avslöja något om sin inspiration (Cordelia Edvardsson) var väl onödigt? Kan jag tycka.


Var för sig var kvinnoporträtten riktigt bra, men det känns som tre böcker i en. Och då blir böckerna väldigt korta.

Faktiskt berörde mig både Isa och Ingrid mig mer än Hedwig. Otack är världens lön sa Ingrid. Själv är bäste dräng sa Isa. Medan Hedwig var sig själv närmast helt enkelt.


Läst 2015



Av violen - 15 mars 2012 14:30

   Lundberg, Lotta: Ön ***


 mp3 bok från Booked.


Viss Spoilervarning


Olivia, den skandinaviska läkaren, har bott länge på ön. Och behövs där för handlingens skull. För vem skulle annars kunna se ön inifrån? Knappast de poliser som anländer. Och vad är det som gör att hon tvivlar på sitt eget sätt att förhålla sig till det sexuella mönster som finns på ön. Som lever ut sitt begär, sin lust. Olivia har anammat det, vill vara en del av det. Vill inte tro det. Hon förstår inte att hon är förblindad.


Den här boken skulle jag inte ha läst om jag inte fått den fritt rätt in i datorn. Nu lyssnade jag på den, och det var iofs en bra uppläsning, men jag hängde ändå inte riktigt med. I en deckare gör det ingenting, men här kändes ämnet för allvarligt för att bara fara över.



Den här boken är både för mycket inriktad på lusten och begäret, samtidigt som den tar upp mycket svåra frågor, om kolonialism, atomprov, rasism och förnedrande turism. Det nämns bara som hastigast men gör situationen svårtolkad.

Förmedlar den en sanning som vi i det pryda västerlandet vill tro på?. Det lyckliga naturfolket som synbart lever utan regler, fria under solen. Men under ytan blir vi varse ett patriarkalt, sektliknande mönster, där en hybrisgalen man utövar sin makt.

När någon ser problemet och tar tag i det, vaknar då ön upp och inser att den blivit duperad? Än en gång har det skett att begäret, (i detta fall det sexuella, men det kunde även ha varit girighet eller våld) tagit makten över människorna. Och utplånat normal mänsklighet. I detta fall mot kvinnorna. Men de går samman och slår tillbaka.

Visar prologen på sanningen? Den sanning som Olivia inte kunde/ville/vågade greppa "av personlig skäl"? För Olivia är en av förlorarna hon också, den största förloraren för hon har ju kunskapen och borde ha sett, hört, förstått. Hon blev själv duperad. Ön tog aldrig emot henne helt och fullt. Hon borde ha kallat till mötet, stått på systerskapets sida.


Även om jag inte riktigt tyckte så bra om den här boken, berör den ändå mig. Särskilt Olivia, som måste fly igen (för det gjorde hon väl eller?), nu är frågan vart.



Läst 2012


Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards