Inlägg publicerade under kategorin Andersson, Lars

Av violen - 9 november 2020 22:37

Andersson, Lars: De Gaulles dotter och kommissarie Ringer

 

Knepig bok det här. Jag har tidigare läst De våra som jag inte ville benämna deckare för att kunna ge den fyra stjärnor. Nu är jag glad att jag slipper det.

 

Det är mycket som spretar i den här boken. Många gator att vandra i hemstaden (Anderssons). Många personer som rör sig, både verkliga och overkliga. Resonemang hit och dit. Och titeln fattar jag inte alls (?) även om flickan var med på det minsta lilla hörn.  Och någon renodlad deckare är den ju inte. Fast det är klart, mord finns det ju. Men jag måste tillstå att jag inte ens nu, när deckaren är slut, är riktigt säker på varför mord* skedde. 

 Fast lite intressant var just sydafrikaspåret ändå. Lite nutidshistoria som dyker upp ur dimmorna, en tidsmarkör som flera andra i boken. 1964 är trots allt inte så ofta skildrat. 

 

Ibland, faktiskt ganska ofta, finns det avsnitt i romaner och javisst, även deckare, som man bara känner fanns där först. Länge har de rört sig i författarens hjärna, och det vill ju hen så otroligt gärna ha med. Kill your darlings kan man kosta på sig att strunta i efter ett långt framgångsrikt författarliv. I Anderssons fall anar jag att det är kapitel elva, som börjar:

Han läste i boken av Borgenstierna. Om döden. Den blivande biskopens tankar i sin ungdom.

 


Och här hettar det till. Jag har en känsla av att det här kan vara Anderssons helt egna åsikter och tankar om döden, som han säkert (som de flesta andra) grubblat på länge. Och funnit ett slags svar hos Borgenstierna. Som han vill förmedla. Tyvärr blir det kapitel elva, liksom lösryckt ur bokens sammanhang. Men det som berörde mig mest.

 

Läser du vanliga deckare en masse är det här nog inget för dig. Men vill du fundera oavbrutet så läs.

 

 

Av violen - 25 maj 2015 10:45

Andersson, Lars: De våra ****


Varför jag inte läst Lars Andersson tidigare vet jag inte. Och när jag då äntligen gör det så blir det när han har skrivit en deckare!

Jaja, så mycket för att dra ner på deckarläsandet (som jag beslutat mig för).


Men när jag plötsligt (ja det är sant) blev deckarsugen så passade den här väl utmärkt tyckte jag.


Och den var bra, gillar språket, lite nya meningar vilket jag alltid tycker om. Lite väl mycket hämtat från annat jag läst på sista tiden. Dvs andra världskriget. Så deckarbiten var det som fick till lite spänning, men allt det andra fick mig nyfiken på författaren Lars Andersson. Han har ju vunnit en del pris så han dyker väl upp i minegenlitteraturprisutmaning framöver.


Jag brukar inte ge fyra till deckare, men det här är väl ingen deckare egentligen? Utan en historisk bok (tycker jag).

Undertiteln en kriminalistisk roman är ju bara så listig. Den fick mig att läsa.


Rekommenderas den som kan gilla sådana här meningar:

Syrener hade börjat kläcka ut sin rödvioletta knyppelknutar sid 262

och Alla rusade upp mot skyn med sina granverk och lövkronor. sid 262

Och kan stå ut med Styvledade, manligt och brett gestikulerade ekar. sid 262




Läst 2015



Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Arkiv

RSS

Tidigare år

statistik

Författare

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se