Inlägg publicerade under kategorin Wahlberg, Karin

Av violen - 4 februari 2022 20:30

Wahlberg, Karin: En god man

Jag läser ganska få deckare nu för tiden. Det är några författare som sticker ut. Wahlberg, Moström, Griffiths, Bussi. 

 

Jag har nog läst allt av Wahlberg. Har alltid gillat hennes deckare. Men här kom deckardelen i skymundan för något som jag skulle kunna kalla ett debattinlägg om skakvåld. Inget ont i det, tvärtom, det var en intressant medicinsk diagnos  att få veta mer om. 

 


 

 

Av violen - 20 februari 2020 22:21

Wahlberg, Karin: De drabbade

 


Länge sen Wahlberg publicerade en ny deckare. Väldigt trög i början men sen tog den ny fart och blev riktigt intressant. Intrigen rörde sjukhusvärlden, vilken fick en ordentlig genomgång av alla brister som blir bara värre.

 

Visst, viss spänning fanns med men som vanligt med Wahlberg är det omgivningen som väcker intresse.

Läsvärd men inte mer kanske. 

 

Jag hoppas det kommer fler böcker i serien lasarettet, där kommer Wahlbergs erfarenheter verkligen till sin rätt.

Av violen - 13 mars 2019 19:15

Wahlberg, Karin: Hon som tittade in*** Ännu en deckare av Karin Wahlberg. Den var precis som Sista jouren, spännande och medryckande, en bok man vill sträckläsa, även om inga direkta överraskningar väntade. Kanske att det som skildrades utöver deckarintrigen egentligen är det intressanta i den här boken. Det som jag inte tyckte var riktigt trovärdigt är dock mobbarnas reaktioner. Har man erfarenhet av mobbning vet man att den som mobbar är sällsynt utan samvete, och det ändras knappast för att den som blivit mobbad dör. Det hade varit mer naturligt att skylla ifrån sig och bli arg för att man blev tvungen att köra på personen i fråga.....Låter hårt men så tror jag att det är IRL. Annars är allt annat trovärdigt i boken och för en stunds avkoppling är den helt ok....

 

 

Läst 2003

Av violen - 13 mars 2019 19:15

Wahlberg, Karin: Ett fruset öga *** Tredje boken av Wahlberg, skriven i samma stil som de två förra, dvs pratig pratig men ändå lättläst och bitvis intressant ur ett nutidsperspektiv. Den här boken har dock en stor nackdel, en inplantering som är så uppenbar att polisen framstår som både blind och korkad eftersom de inte fattar det läsaren fattar direkt. Synd, men det visar kanske på att Wahlberg egentligen inte ska skriva deckare, när kommer den skönlitterära debuten???

 

 

Läst 2003

Av violen - 12 mars 2019 19:15

Wahlberg, Karin : Blocket*** Som alltid en bra Wahlberg. Universitetsvärlden som jag känner till sen förut och sjukhusvärlden som jag känner till sen förut...kan det bli högre igenkänningsfaktor? Kanske att intrigen var lite konstig, men samtidsskildringen står över den......

 

 

Läst 2006

Av violen - 2 februari 2019 16:30


Wahlberg, Karin: Tröstaren **** Jag kan inte låta bli att ge Wahlbergs bok en fyra. Hon är min favorit bland svenska deckarförfattare. Hon är ju sällan nämnd och får därmed inte så mycket reklam men jag tycker hennes böcker är så läsvärda. Och den här var en av de bättre tycker jag. Riktigt spännande och med ett riktigt väl genomtänkt slut.

Av violen - 1 februari 2019 20:45

Wahlberg, Karin: Flickan med majblommorna*** Wahlberg är som alltid ett säkert kort. Men som jag sagt förut, när kommer hon med en skönlitterär roman utan mord i. För det är ju kringverket som är det intressanta, här skulle en bok bara om personerna i hyreshuset ha kunnat bli en riktigt bra relations/konflik roman. Men tills romanen kommer får vi läsa hennes deckare, och njuta av dem!

 

Läst 2004

Av violen - 13 januari 2018 18:15

   Wahlberg, Karin: Lätta ditt hjärta ****

 

Än finns det hopp, första delen i serien lasarettet finns här

Livet går vidare, andra delen i serien lasarettet finns här


Och nu har den kommit, sista delen. Den knyter ihop säcken och så här går det för alla inblandade till slut. Eller är det slut? Jag hoppas såklart på en fortsättning men men, ingen sådan är utlovad. Tyvärr. 


De förra böckerna innehöll en slags innovativ ådra, där uppbyggnaden av lasaretten och där behovet av att kunna bota eller i alla fall förebygga vissa sjukdomar fick en nödvändig plats. Och det fanns många läkare som var genuint intresserade av sitt arbete. 


Här har det faktiskt börjat ske (poliovaccinets ingång ex.vis för att inte tala om penicillinet) och det är ju faktiskt början till epidemiavdelningarnas avskaffande, kan jag tänka mig.

Det berör mig mycket hur barnen fortfarande behandlades, inga föräldrar närvarande och bortklemande kom inte på fråga. Dessutom det både uttalade och outtalade kravet att vara tacksam (?) över att ha överlevt och att det alltid finns de som har det värre. Jag känner igen mig i känslan hos flickan i slutet av boken, även om jag aldrig skulle ha vågat visa det av rädsla för att inte bli bra bemött nästa gång. 


Nu var hon botad, och borde vara glad och tacksam!

   Men hon bet försiktigt i underläppen och såg uppfordrande och samtidigt ointressant på honom, han kunde inte tyda vilket. Denna stumma utstrålning besvärade honom. [...] "Vi bedömer inte att det finns någon risk att ni smittar andra", la han till.

   Hon svarade med att fortsätta stirra på honom med tydlig avsmak. Blotta tanken att hon skulle betraktas som pestsmittad föreföll henne främmande. sid 383

 

Jag gillar att Wahlberg tar upp den här problematiken, som barn och kroniskt sjuk kan man aldrig värja sig mot känslan av underlägsenhet, rädslan för att bestraffas, den minimala möjligheten att värja sig när någon kränker ens kropp och vilja. Priset man betalar för att överleva.


Jag har också insett att ur det här perspektivet är det trots allt bra att vara femtiotalist. Hade jag varit född bara fem år tidigare hade jag nog inte levt idag. Så den sista delen andas en slags optimism även om det som händer är lite fragmentariskt och kräver att man läst de tidigare böckerna.



Läst 2018

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards