Loe, Erlend: Djuren i Afrika ***

Liten spoilervarning

Ja det här var ju verkligen ingen trevlig läsning. Jag kan ärligt säga att det var gränsfall att jag kunde fortsätta läsa. Men nånstans blev jag ändå nyfiken på Loes intentioner. 

För mig blev det en beskrivning av hur en sekt kan uppkomma. Om hur människor kan manipuleras att det onda blir rättfärdigat med hjälp av det goda. För den här flocken människor intalas att de ska rädda planetens fem största med hjälp av uppseendeväckande men ytterst osmakliga metoder. Ja hade de inte själva just varit bärare av ett begär att få leva ut dessa metoder skulle de ju aldrig kunnat komma på tanken att göra det, och därför inte ställt upp. Hoppas jag.

Lise, den enda kvinnan, är här sektledare över fyra män och får dem att övervinna sitt motstånd. Intressant läsning. Och sen fortsätter historien i Afrika, där det finns inhemska grupper som exploaterar och bjuder ut djuren. Det känns lite som trafficking. Jag mår illa större delen av boken eftersom jag hela tiden tänker på utnyttjande och likheter med övergrepp. Var slutar det mänskliga och börjar det djuriska? Och vice versa. 

Men jag lyckas inte fånga essensen i boken. Vad vill Loe?

När jag tittar på det avsnitt av Babel 2019 där han medverkade, inser jag att jag nog läst in lite för mycket. Eller så är det mekanismer som Loe inte är medveten om. Enligt honom handlar det om just att rädda planeten, vilket han använt ironi till att beskriva. Det skulle förklara slutet, det finns ingen djupare mening med det offer som sker (?). Eller är det rättvisa som skipas? Och var kommer genusfrågorna in? Tydligen är de inte viktiga.

En i mänskliga mekanisker djupt grävande bok (som jag uppfattade den) försvinner i något helt annat. En bok som med ironi och humor inte tar tag i frågan om djur kontra människa utan slår det i skoj. Lite fegt kan jag tycka.

Loe Erlend: Naiv. Super **** Antingen tycker man att den här boken är helt supernaiv, eller så älskar man den. Jag tillhör den senare kategorin. Det är inte ofta man läser en bok och verkligen känner att den säger nånting och det utan krångliga ord och komplicerad intrig.
Jag gillar helt enkelt den här boken:
Jag gillar att någon säger att den blir aggressiv av animerad mat, det blir nämligen jag också.
Jag hatar dansande Ballerinakex och talande bananer.
Jag gillar att någon säger rakt ut: Bröder är viktigare än pengar. Och verkar mena det.
Jag gillar att någon skriver ner allt som den sett den dan, i punktform, det har jag velat göra länge!
Jag gillar att den här boken gör mig sugen på att skriva en bok.
Men allt det där tjatet om tid, det struntar jag fullkomligt i.

Läst 2003

Loe, Erlend: Fakta om Finland ** Jag gillade verkligen Naiv Super av samma författare. En hel del lurigt bjöd även den här boken på, och den var bra på sitt sätt, men betydligt "pratigare". Den handlade mycket om vatten som flyter, och det fick mig att tänka på Irving och Hotell New Hampshire där Sorg flyter.......utan att jag avslöjar vad just det handlar om förstås. Det är inte första gången sista tiden som nyskrivna böcker får mig att tänka på andra, äldre böcker. Är allt skrivet eller vad? Vore synd i så fall, särskilt av Loe som verkligen skriver på ett annorlunda sätt.

Läst 2003