Inlägg publicerade under kategorin Modiano, Patrick

Av violen - 8 januari 2023 19:00

Modiano, Patrick: Chevreuse ****

 

Redan när jag läste min första Modiano, Nätternas gräs, se här hade jag en känsla för romanens genreöverskridande. Så här skrev jag om Nätternas gräs 

"är det en deckare/spionroman/parisisk odyssé/nostalgisk tillbakalängtan eller vad? Jag blir inte klok på det. Möjligtvis en blandning av alla de genrerna."

 

(Detta skriver  Kristofer Folkhammar om på Aftonbladets kultursida 1 januari 2023 under rubriken Kanske skriver han egentligen deckare. Det känns lite märkligt att jag redan 2014, när jag läste min första Modiano, kunde slå huvudet på samma spik som Folkhammar gör 2023. Läs gärna hans recension, den är bra.)


 

Och samma kan skrivas om alla Modianos böcker. Hans böcker har en förtätad spänning av deckare, men slutets våldsamma uppgörelse kommer aldrig. Läsaren får knappt veta vem som är brottsling och allt försvinner slutligen i ett slags minnenas försök till uppbrott. Visst vi kan ana, dra slutsatser, är det en av männen eller är det kvinnan? Vem vet, kanske inte ens Modiano själv. 

Men det han skriver lägger sig mjukt till vila i Modianos egen minnenas trädgård. Där de med största sannolikhet även  kommer ifrån.

 

Som vanligt rekommenderar jag den här boken. Ja, allt av Modiano, se här, är värt att läsa. och att låta sig stanna kvar i hans drömvärld med stor sanningshalt, är en ynnest.

 

 

Av violen - 2 februari 2022 23:30

Böcker utgivna på svenska[redigera | redigera wikitext]

Av violen - 8 september 2021 22:00

Modiano, Patrick: Osynligt bläck ****

 


Alltid lika sällsam, Modiano. Han skriver samma bok, javisst. Men om den är bra, varför inte?

I "Osynligt bläck" finns dock nånting nytt. Visst, vem är kvinnan, hur känns hotellrummet, eller våningen. Hon försvinner som vanligt men här händer det, minnet återkommer och läsaren förundras. 

 

Minnet ja, Modiano skriver ofta ned tankar om det, i denna bok detta:

 

Förresten, om sanningen ska fram har jag aldrig ägt några almanackor och aldrig skrivit dagbok. Det skulle ha underlättat saker och ting. Men jag ville inte bokföra mitt liv, jag lät det rinna mellan fingrarna som en outsinlig förmögenhet. Jag tog mig inte i akt. När jag föreställde mig framtiden trodde jag att ingenting jag upplevt skulle gå förlorat. Ingenting. Jag var för ung för att inse att det kommer en tid då man snubblar på minnesluckor. sid 57

 

Du som, liksom jag, bara längtar efter nästa bok av Modiano läser såklart denna. Du som fortfarande funderar om du ska våga språnget och läsa: den här bokens sidor kommer att förundra dig. För alltid.

 

 

Av violen - 7 april 2021 23:00

Mars bok /författare/ i Litteraturpristolvan 2021

 

 

Nobelpriset 2014

Patrick Modiano Författarskap

 

 

De böcker jag läst av Modiano (en stor nobelprisfavorit hos mig) finns HÄR

Av violen - 26 december 2020 23:00

Modiano, Patrick: Ur den djupaste glömska ****

 


Jag ser alltid framemot att återigen läsa en bok av Modiano. Trots att den skulle kunna läsa sig själv (eftersom Modiano skriver samma bok hela tiden) så finns det alltid något nytt. Den här är inget undantag. Varje mening är en avslappnande njutning. Mystik, sparsmakat sex, realism, två män och en kvinna (berättaren och det par som alltid dyker upp), och Paris, paris med sina gator, parker, kaféer. 

 

Jag är glad att mitt bibliotek köper in hans böcker. De ger mig hopp om litteraturen.

Av violen - 2 februari 2019 16:00

Modiano, Patrick: Villa Triste ****

 

Samma unge man, samma kvinna med medföljande manligt sällskap. Samma lakoniska språk och samma gatumiljöer, hotell och festande sällskap. Samma oro i botten av handlingen, samma kyliga betraktande. Samma sparsmakade kärleksstunder och samma försvinnanden.


Och ändå, alltid lika brutalt annorlunda. Alltid lika brutalt fantastiskt att läsa. Varje bok är ett nytt rum, fullt av mysterier. 


(Jag har bestämt mig för att

inte lägga in någon bild av böckerna

jag läser från och med februari. Jag tror att det går lika bra ändå.

Eller vad tycker ni?

Rösta längst upp till höger)

Av violen - 19 december 2018 19:05

   Modiano, Patrick: Horisonten ****

 


Min tredje Modiano på kort tid. Och den här var mycket bra. Som vanligt. 


Paris då, minnets Paris nu. Den vanliga frågan, vad var det som hände? Var hände det? När? Minns personen som söker i sitt minne rätt, eller var det på något annat sätt?

Endast i förbifarten får vi veta att något sker inne bland bokens skuggor. Något mystiskt, olagligt, kanske rätt kanske fel.

Berättelsen är lika svartvit som omslaget.

Finns evigheten bortom horisonten eller är allt försent redan innan det börjat?


Ännu en mästerlig Modiano.

Oroligt ser jag de olästa titlarna krympa. Enda möjligheten när de är slut är att läsa om. Den tanken ger tröst.


Av violen - 7 december 2018 14:45

   Modiano, Patrick: Slumrande minnen ****

 

Att Modiano skriver samma bok om och om igen är sant. Sant är också att det verkligen inte gör nånting.

 

För det är alltid denna främmande kvinna som försvinner, upplöses ur minnet för att sedan plötsligt komma tillbaka efter efterforskningar. Och dessa män som ägnar sig åt svartabörsaffärer i ockupationens nav och periferi. Men det är också det iakttagande jaget som samlar på meningarna, orden. Hörseln betyder mycket för minnet, människornas ansikten mindre. Men minnet är ändå allt, det formar de magiska böcker som Modiano har skrivit och fortfarande skriver.

 

Jag brukar inte vilja citera något ur Modanios böcker, jag vill liksom inte hejda läsupplevelsen, men i denna bok fanns flera passager som jag önskat att jag markerat. Att hitta dem i efterhanda visar sig omöjligt.

 

Att läsa Modiano är som att ligga bland mjuka kuddar och smeka sin katt med vatten och choklad bredvid sig i sommaren skuggiga dagar. Andlöst läsa vidare och alltid få en glimt av det Paris som Modiano vistades i de där åren.

 

Läs Modiano. Läs!

 

Lästa böcker 2018

 

 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards