Keegan, Claire: Genom blå hagar **** noveller

Åtta riktigt bra noveller. De var en fröjd att läsa, ett språk som bara flyter och landar på precis rätt ställe hela tiden. Människorna har det inte så kul, de brottas med alla möjliga svårigheter/konstigheter. Och de är ibland också svåra och konstiga i sig själv. Och de fattar alla beslut som ändrar deras livsvillkor. 

Oftast handlar det om en man, men det finns alltid en kvinna som egentligen styr historien. Och som fattar sina egna beslut. Det känns hoppfullt på något sätt.

Åtta olika berättelser som alla är sig själva nog. Det finns en del upprepningar, som kanske ska finnas eller är en miss. Men sammantaget är det nästan så de här novellerna skulle gå att läsa igen

Keegan, Claire: Det  tredje ljuset/Små ting som dessa ****

Att läsa Keegan är som att flyttas bakåt i tiden, till böcker utgivna på 40-50-talet. Referenser till modern tid hindrar en från att tro att det är så. Men både språket och innehållet känns gammalmodigt och just därför nyskapande. Och kanske är det just den kombinationen som gör Keegans böcker/noveller så intressanta. De vänder tillbaka till en tid av både elände och godhet. Människovärdet i dessa två noveller är intakt trots de vedermödor som personerna måste stå ut med.

Det tredje ljuset belyser något som kunde ha hänt för länge sen, ett barn vistas i en annan familj eftersom dess egen familj inte kan/vill/orkar bry sig tillräckligt. Ja, ibland blev barnet kvar. Här skildras en kärlek som alla barn borde få uppleva. Och den kärlek som mannen och kvinnan får ge ut till barnet. Och den kärlek de visar till hennes föräldrar när de lämnar henne tillbaka. 

Små ting som dessa hoppar abrupt över till de övergrepp Irländska kvinnor och barn fick utstå på de mödra- och barnhem, Magdalenatvätterier, som mellan 1922 och 1996 drevs av kyrkan och där kvinnor tvingades arbeta under slavliknande former. Eftersom de ofta var ensamstående mödrar, vistades de där och födde barnen som oftast adopterades bort eller helt enkelt dog.

Mannen som förstår vad som händer där fattar ett beslut, att offentliggöra det han sett, ta med sig flickan och sedan utstå kyrkans hämnd. 

Diskrepansen mellan språket och den tid som skildras, dvs nutid, är stor. Jag undrar om det är ett medvetet grepp av Keegan, för att skildra de goda gärningar de båda männen i novellerna utför kanske inte skulle gå att skriva om som vi skriver nu. Ord som kärlek, medlidande, rättvisa, solidaritet, allas lika värde, att offra något för en annan, att tänka på och utveckla vad sann kristendom är, skulle kännas helt vilset i nutiden. Och i skenet av det som skildras, visst vill vi att det ska höra dåtiden till? Men tyvärr, det bara ökar i samhället idag, om än på andra sätt och i andra kulturer.