Karlsson, Jonas : Det andra målet ****Noveller är det i den här boken. Men jag undrar det. Är det inte en enda lång, väldigt splittrad, men ändå roman??? Jag njöt i alla fall av den här boken. Jag bara läste och struntade blankt i att förstå. Vem är vem och plötsligt är de tillbaka i en annan miljö eller är det samma? Vem spelar fotboll och vem blir betraktad och vem dricker ramlösa och vem skriver poesi och vem spelar teater? eller vem spelar inte teater, det verkar alla göra. Men jag liksom bryr mig inte utan bara följer med i texten och sen är boken slut och jag bara måste citera baksidestexten:

Citatet
Han upplevde det som om han egentligen gjorde allting rätt.
Mycket mer rätt än dom flesta andra. Det hade bara,
längs med vägen,
uppstått ett slags genuint missförstånd.

En slags manlig existensiell programförklaring eller vad?????

Jonas Karlsson, skriv en till bok, noveller eller romaner eller både och, men skriv! Jag vill läsa mer!

Läst 200903

Kling, Johan: Människor helt utan betydelse *** Den här boken var ju så omskriven när den kom att jag kände att den måste jag bara läsa. Och nu har jag gjort det och det gick fort. Den är liten i formatet, lätt att hålla i och lättläst. Ytligt sett handlar det om en misslyckad individ, en man utan jobb och snart, tror han i alla fall, utan flickvän och utan hopp om en familj i sikte. En loser som inte tar tag i situationen och därför får skylla sig själv. Eller? Så enkelt är det inte........
I undertexten finns en människa på väg in i en depression orsakad av att han inte orkar stå upp för sig själv, att han inte orkar säga emot när han faktiskt blir mobbad och att han heller inte orkar ta till sig den vänlighet som ändå bjuds i vissa situationer. En människa som känner sig helt utan betydelse. Den enda ledtråden till hur det kan ha blivit såhär handlar om två års tigande som inte får någon förklaring utom att det uppenbaras något i en dröm som ingen läsare kan förstå. Och när han, alldeles för ung och helt utelämnad fick åka tåg ensam och blev offer för en annan människas föraktfulla översitteri. Pusselbitarna finns men de läggs aldrig ihop till någon riktig bild. Utom i läsarens huvud kanske......
Just nu klamrar han sig fast vid sitt enda hopp, sin flickvän som ändå har visat honom vänlighet, förståelse och en gnutta kärlek. Nånstans vet man att denne man i nuläget, elva år efteråt, antingen är död eller har genomgått en lång behandling. Och att livet är hårt inte bara mot de hårda.
Livet hann ikapp honom där i trettiårsåldern och den inre monolog som försigår i hans hjärna är väl skildrad med alla meningar som börjar med men........den hjärntvätt som heter sönderfall.
Jag tänker på slutet på Uno Svenningsons låt Under ytan..........under ytan kan en god själ förgås.

Läst 200905