Inlägg publicerade under kategorin Adichie, Chimanda Ngozi

Av violen - 30 april 2016 14:00

   Adichie, Chimanda Ngozi: Alla borde vara feminister *****


Feminist: person som tror på social, politisk

och ekonomisk jämlikhet mellan könen




Full pott för feminism i förståelig form. Adichie har verkligen många kloka ord att förmedla. Att bara lära sig uppslagsbokens förklaring utantill gör det lättare att förklara vad man står för eller hur?


Adichie tar upp exempel på exempel, och för att upptäcka vad bör du läsa boken. Tro mig, läs boken!


Sen skriver hon också utifrån en intressant, faktiskt ny synvinkel för mig:

[...]Genus spelar en viktig roll i hela världen.Och jag skulle vilja att vi börjar drömma om ett annorlunda samhälle. En rättvisare värld.En värld med lyckligare män och lyckigare kvinnor som är ärligare mot sig själva. Och det är såhär vi ska börja: vi måste uppfostra våra döttrar annorlunda. Vi måste även uppfostra våra söner annorlunda. s33


Det här har jag däremot alltid hävdat:

Jag hade tänkt säga att kvinnor kanske ändå föds med något slags matlagningsgen tills jag kom på att majoriteten av alla berömda kockar i världen är män. sid 42


Alla, både kvinnor och män, måste bättra sig sid 55.




Av violen - 28 februari 2014 20:00

   Adichie, Chimanda Ngozi: Americanah *****


Det skrivs alltså fortfarande böcker som påminner om Brott och straff. Dvs där varje sida bjuder på något nytt, där upprepningar är ytterst sällsynta och där varje vändande av blad gör en förväntansfull.


En storartad genomgående genomgång av Nigeria och Amerika, av yta och innehåll, av ras och fördomar, av Obama och hans väljare, av hår och utseende, av kärlek och uppbrott, ja av allt det som ryms i och mellan dessa två länder.

(Dessutom är England med på ett hörn, och det är nog det enda som känns som det lilla extra som är med pga, ja jag vet inte varför egentligen. För att beskriva invandringspolitiken enbart eller?)


Och om litteraturen:
Han läste samtida amerikansk skönlitteratur, för han hoppades hitta en resonans, en fast form åt hans längtan, en närvarokänsla i det Amerika han var en del av i fantasin. Han ville få inblick i det dagliga livet i Amerika, veta vad folk åt och vad som förtärde dem, vad de kände skam över och vad som attraherade dem, men han läste roman efter roman och blev besviken: ingenting var drabbande, ingenting var allvarligt, och det mesta löstes upp i ironisk intighet. sid 320


Och om ras

Det enda skälet till att du säger att ras inte var något problem är att du önskar att det inte var det. Vi önskar allihop att det inte vore det. Men det är en lögn. Jag kommer från ett land där ras inte var ett problem, jag tänkte inte på mig själv som svart och jag blev inte svart förrän jag kom till Amerika. När man är svart i Amerika och blir kär i någon som är vit, spelar ras ingen roll när man är ensamma med varandra för då finns bara du och din älskade. [...] Och vi vill inte höra dem säga `men du ser hur långt vi har kommit, för fyrtio år sen skulle det vara olagligt för oss att en vara ett par` bla bla bla för vet ni vad vi tänker när ni säger? Vi tänker varför i helvete skulle det nånsin ha varit olagligt överhuvudtaget? Men vi säger aldrig ett ord om såna här saker. sid 361 f.


Jag säger inte att varje ord vibrerar i den här boken, men det rör sig och flimrar på i stort sett varje sida. Ifemelus män stiger in och ut ur boken och bidrar med sin omgivning för att tillföra berättelsen det som behövs. Och något är även fascinerande med bloggandet, alla som läser, som blir upplysta, som tänker till. Visst nuddar Adichie vid ett nytt sätt att förmedla det skrivna ordet här? Kanske tog det mer plats i början, som en idé men sen tog romanens form över helt? Och vad litar man mer på, en roman eller en blogg?


Jag rekommenderar också nummer 4/2013 av tidskriften Karavan. Där publiceras en föreläsning, för första gången översatt till svenska, av Adichie. Den finns också här . Mycket intressant!

När jag läst En halv gul sol förstod jag att Adichie är ett språkrör för Afrika, mot fördomar, rasism och enkelspårig litteratur. Jag är glad att se att hon håller fast vid sina åsikter.


Sverige i boken:


Selma Lagerlöf nämns vid ett tillfälle som en persons favoritförfattare.


Läst 2014


Läsutmaning Lyrans kvinnor 2014



Av violen - 13 december 2011 11:15

  Adichie, Chimamanda Ngozi: Det där som nästan kväver dig***


Jag fullkomligt älskade En halv gul sol och den här novellsamlingen har några riktigt bra noveller också. Men som helhet lyckades den inte riktigt fånga mig. Formatet är för kort, hon har så mycket att säga. Så kände jag när jag läste. Ibland kändes vissa stycken fragmentariska, komprimerade, beskurna. För att rymmas inom ramen.


Inte det jag tänkt mig alltså men det finns ju fler böcker av Adichie som jag ser fram emot.



Läst 2011





Sverige nämns i boken:

Du åkte till Sverige?

Ja

Mer sa han inte och jag insåg att han inte ville berätta mer för mig, att han inte villeberätta hur han kommit med det där flyget; jag hade hört talas om barnen som senare under kriget flugits till Gabon via luftbron, men definitivt inte om folk som flugits ut med Röda korset-plan.och så tidigt, dessutom. Tystnaden mellan oss var spänd.

Har du varit i Sverige sen dess? frågade jag.

Ja. [...]

sid 69

Av violen - 24 april 2010 19:45

Adichie, Chimamanda Ngozi: En halv gul sol ****

  

En helt enkelt otroligt bra bok var det här. Den var omfångsrik, 675 sidor i pocket, men ändå alldeles lagom lång!

 De fem huvudpersonerna, de välbeställda tvillingarna Olanna och Kainene, den vite Raichard och den intellektuelle Odenigbo samt tjänstepojken Ugwu upplever alla kriget på olika sätt men från samma sida.

Igbofolket har jag läst om tidigare här: Achebe, Chinua: Allt går sönder men i den här boken lär man sig ytterligare om Nigeria, Biafrakriget som kom sig av Igbofolkets försök till självständighet. Jag har knappt vetat var Biafra legat förut och inte haft en aning om vad som egentligen pågick under kriget. Nu vet jag om man säger så.

Men jag vet inte bara det utan jag vet att Adichie är en lysande författare. Inte bara för att språket flyter lätt och rinnande, att personerna går omkring på sidorna och att det litteräras roll på nåt sätt överskuggar och lägger tillrätta, utan för att boken är så angelägen och en sådan antikrigsskildring. Jag har läst en hel del böcker om afrika senaste tiden och sakta börjar denna kontinent bli verklig för mig. Ännu mer verklig genom den här boken.

De intellektuella samlas hos Odenigbo och drar sina vanemässiga skämt om de vita:

"Min farbror slogs i Burma, och när han kom hem hade han en pockande fråga: Varför hade ingen berättat för honom att den vite mannen inte var odödlig?" Alla skrattade. s86

På något sätt skildras de svartas liv vid universitetet som om de vore vita, de är ogbi och tillhör gräddan, akademikerna. De har börjat tänka intellektuellt.

 Hit kommer Olanna som är så otroligt vacker i motsats till sin tvilling Kainene. Trots att de gått på universitet utomlands har de ändå kvar fötterna i folket, och släkten.

" Jag bekymrar mig för mitt gudbarn i den där magen, inte för dig", sa Olanna. Hon drog upp Arizes blus och lade ansiktet mot den runda magen, mot den utspända huden, i den varliga ritual som hon förrättat ända sedan Arize blev gravid; om hon gjorde det tillräckligt ofta, sa Arize, så skulle barnet suga i sig hennes anletsdrag och se ut precis som hon.

"Jag bryr mig inte om utsidan" sa Arize."Men hon måste se ut som du på insidan. Hon måste vara lika intelligent som du och tycka om böcker." s208

Men sedan visar det sig att Olanna som vill ha rättvisa och demokrati inte kan skratta åt skämtet som säger att ledaren som dödats sägs ha bräkt som en get innan han dödades.

"Det är inte roligt", sa Olanna.

"Ah, syster min, visst är den rolig!, sa Arize. Du har läst så många böcker att du har glömt hur man skrattar." s210

Här tycker jag att man kan ana den spricka som säkert fanns mellan intellektuella och de som bodde i byarna. De bildade både beundrades och i samma stund föraktades de för att de förnekade sina primitiva känslor. Men, vem hade rätt till slut? Känner inte alla primitivt under tillräckligt stor press?

 

Det finns mycket mer att citera i boken men det är ingen mening. Man måste läsa den för att förstå. Alla får sin beskärda del av lidande under det krig som kommer. De skulle ha kunnat slippa undan, Olanna och Kainene, de skulle ha kunnat följa med sina föräldrar till London, men de väljer att stanna kvar.

Adichie väljer att inte fokusera vid det Biafra som vi känner, det som är svältens och de uppsvullna magarnas, (kwashiorkor), land. Här finns hela tiden så många andra konflikter: mellan vit och svart, de gamla tänkesätten och de nya, mellan generationer och mellan män och kvinnor, mellan systrar och mellan älskande. Och mellan folkslag och gränsdragningar som skett utan hänsyn.

Handlingen är inte kronologisk vilket gör att boken på nåt sätt blir lättare att läsa, ett tag är det gåtan Baby som måste få en lösning, och vem har skrivit boken: Världen var tyst när vi dog? Och titeln, En halv gul sol som förklaras och aha, då förstår man. Den titeln är en numera död symbol. (?)

 

Det här är en hård bok skriven med lätt penna, med insikt om att vill du bli läst måste du skriva läsvänligt. Och Adichie har blivit läst, hon fick Orange Prize for Fiction 2007.

Och många, många har berömt boken. Så även jag.

 

 

Och så: Det svenska!


Hans handslag var lika fast som blicken i hans gröna ögon. "Jag har just läst er utmärkta artikel om Biafranska pojkbrigaden."

"Det är mig ett nöje att få träffa er, greve von Rosen", sa X. Och det var faktiskt ett nöje. Ändå sedan han för första gången läste om den här svenske aristokraten som bombade nigerianska mål med sitt eget lilla plan hade han velat träffa honom. s489

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards