Westman, Anton: Alla fyrar kring höstens långa kust *****

Äntligen! En bok som verkligen tilltalar min nyfikenhet av en för mig helt ny författare. Så många meningar som är värda att citeras. Ett visst mått av referenser till sånt som jag känner till. En viss lokalkännedom (och det är inte i Japan jag varit) och en riktig historia med början och slut. 

Så många bottnar i denna bok. Barndomens hem, psykisk ohälsa, landhöjning, religionen i blodet, Bomben med molnet, handlingskraft. Fantasy därtill; både kul (djuret) och inte (på strategiskt ställe, vink till Torgny Lindgren). Jag känner genrer dyka upp och användas som hos Händelser vid vatten. 

Lägg därtill dialekt som aldrig fallerar. Puh. 

Om språket:

Det är inte tjänandets språk utan det tjurskalliga självbestämmandets. sid 24

Lokalkännedom varav jag bara förstår vad som menas med kvinnan:

Det överlevande syskonets föräldrar, den rånade pensionären, kvinnan utan öra i snön. sid 35

Citatmening:

Vattenruschkanan i Ånäset är översnöad och de två osthyvlarna höjer sig ur åkern som stålhandflator, sammanpressade i bön om norra Västerbottens frälsning. s 48

Citatmening typ varför är allt en trasa! Kanske bokens starkaste parti.

Broräcket är kallt under mina handflator, smäckert stål spunnet genom luften över vattnet, i den himmelska ron där 

stridsflyplanets metallnos stegrade sig. Fäster en eldstorm någon vik vid intentionen hos den som gläntar på dörren? Ett aeroplans motor dånar genom rymden, vinglande över folkmassor i skräck. Futuristerna förutsåg inte förgörarna. En hammare över det moderna samhällets komplicerade legobygge. Någon bygger en tjärdal i hjortronlandet. Någon river sönder den. Någon som hatar så starkt att han är beredd att förgöra sig själv. Mannen från Nasaret bär bombväst. sid 60

När bygdens son, P-O Enqvists bild, uppförstoras och hembyn skymtar i glasögonen, alltså jag ryser över författarens sätt (och mod) att låta barndomens stenar skrivas av litteraturen. 

En rasande bra mening, som passar till massor av väderfoton. 

Himlen är marmeladfärgad. Man skulle kunna bre den på kex. sid 132

Storartad hyllning av allas rätt att finnas, till de tre stora, Lidman, Enqvist, Lindgren. (obs. utan inbördes ordning!) antikrigsförklaring och västerbotten.