Inlägg publicerade under kategorin Motturi, Aleksander

Av violen - 19 februari 2018 11:45

   Motturi, Alexander: Broder ****


Det började med att jag läste Diabetikern  av Motturi. En ganska galen bok.

Sen missade jag Svindlarprästen som handlar om Motturis far. 

Och så kom Broder som jag blev nyfiken på redan innan jag insåg vem som skrivit den.


Texten vidmakthåller samma lite skruvade stil som Diabetikern.

Det här är ju också delvis självbiografiskt


Jag borde kanske tillägga: Det är inte svårt att låtsas att man inte minns, att det är därför man inte gör anspråk på att skildra sanningen. För i fiktionen kan man säga som det är utan att det framstår som sanning. Man kommer därför undan med sanningar, snarare än lögner, i fiktionen. Man låtsas att man inte minns exakt, men i själva verket minns man mycket väl hur det var. Men man behöver inte ljuga om att man inte säger sanningen för man säger inte sanningen när man förvränger fakta på detaljnivå. sid 150

 


Ungefär så resonerar Motturi. 


I Alt i alt stemmer det altså? I Jag vet inte. Ibland räcker det att man ändrar i en detalj för att allt ska vara förljuget. sid 151

 

Skulle jag benämna boken med ett ord blir det nog mäktig. Här finns det ett slags band mellan bröderna som inte brister mentalt och därför är en smärta som gör mig tårögd när allt är över. 


Jag gilla Motturis sätt att skriva. Ostrukturerat men ändå sammansatt.

Därför ska jag även läsa hans förra bok.


I början är det korrekturfel en masse, och ibland vet jag inte om det verkligen är det eller om det ingår att språket ska vara så......felaktigt.

Men plötsligt försvinner det och inga fler fel går att upptäcka. Märkligt!


Läst 2018

Av violen - 6 september 2012 21:00

   Motturi, Aleksander: Diabetikern ****


En mycket ovanlig och egensinnig bok. Om en sjukdom som fler och fler drabbas av. Och om en man som drabbas och är ovanlig och egensinnig.


När jag läste boken var jag säker på att den hela tiden var ironisk. Ironisk med inslag av insiktsfulla sanningar. Som säkert kan gälla vilken sjukdom som helst egentligen:


Har man inte diabetes kan man nog inte fullt ut förstå vad det innebär. Hur förklarar men till exempel en insulinkänning för någon som aldrig har upplevt det själv? Eller rädslan för att få en? Eller de ständiga blodsockertesterna? Då känns det bra att prata med andra som har diabetes inpå bara kroppen och själen; att utbyta erfarenheter med människor på samma våglängd. sid 177


Det ska bli en sådan lättnad att komma undan den besatthet som folk har av diabetes här. [...] I början hade jag överseende med att folk var nyfikna men på den senaste tiden är jag djupt plågad av att behöva förklara mig hela tiden. sid 122


De är inga fiender men de förefaller ändå bittra över någonting och det är som om jag hamnat i skottgluggen för deras egna frustrationer och projektioner. [...] Jag är ingenting annat än en katalysator för dem att få utlopp för allt ressentiment* som pyr i deras innersta inre. sid 123


* ressentiment


En stark patient skulle alltså upplevas som ett hot, vilket författaren tydligen gjorde. En beskrivning av detta tillstånd som jag aldrig läst förut. Mycket intressant. Hela kapitel 14 anser jag vara mycket läsvärt för alla som har någon form av sjukdom. Vad vill omvärlden och framförallt varför?


I tidningen Diabetes nr 5/2011 intervjuas författaren Motturi. Tyvärr finns inte artikeln i fulltext på webben.

Där framkommer att Moturi menar att biomakt (att vara en slags undersåte under de institutioner som tillhandahåller produkter för att man ska överleva enligt tankar av Michel Foucault, sid 5) har ett intresse att upprätthålla bilden av diabetikern som ett offer. "Jag förstår inte fullt ut vilka mekanismer som ligger till grund för att beskriva diabetiker i så allvarligt sjuka termer som ofta görs" Han menar också att det måste finnas skäl som begär efter tillhörighet och att sjukdomen kan bli en mekanism, ett objekt för detta begär. Dessutom tror han inte att man ska tolka boken ironiskt utan möjligtvis skruvad. Så där hade jag missuppfattat alltså.


Det jag känner inför den här boken är att den verkligen är intressant. En kronisk sjukdom är tyvärr en kronisk sjukdom, men diabetes drabbar ofta människor som inte varit sjuka tidigare. De vill höra dietisten säga att du kan äta allt. De vill leva som förut, de vill inte oroa sig för framtiden. De vill inte höra om barn med diabetes vars föräldrar håller nere insulinet så att de inte ska bli låga i skolan. De vill inte besöka transplantationsavdelningarna där diabetessjuka får en ny njure pga sin diabetes, eller där njursjuka får diabetes av medicinerna.

Precis som att friska människor vill, men egentligen inte bör, klaga över småsaker inför en sjuk därför att man då inser att man inte har nåt att klaga över, vill den relativt friske diabetikern inte höra något om biverkningar, följdsjukdomar, grova bröd och minimalt med alkohol. Det kanske förklarar de tomma stolarna på föreningarnas träffar och att inbetalningarna droppar in allt mer sällsynt. Jag vill inte! vara! kroniskt sjuk!

Vem vill det?


Som sagt, en intressant bok att läsa både för diabetiker, andra kroniskt sjuka och för de lyckliga som är friska!


Läst 2012



Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards