Balle, Solvej: Om uträkning av omfång 2 ****

Del 2 av denna knepiga berättelse om kvinnan som fastnat i tiden. Men om del 1 egentligen var utan mening eller mål, så var den här, del 2, annorlunda. 

Här försöker Tara fånga tiden med hjälp av årstiderna. Ju mer jag läste, desto närmare tycktes jag komma alla årstider, och särskilt hur de kunde förnimmas genom Taras resa. Hur de kunde förändra, kanske förnya hennes 18 november. Samtidigt som den ständigt nya 18 november la sig i bakgrunden, och slutade ta plats.

Men så plötsligt var den där igen, och hon vaknade till sin nygamla dag.

Det bästa med boken är fortfarande att språket flyter, men ju mer jag läser, ju mer inser jag att del 1 bara var en uppvärmning. En mall att få skriva om allt möjligt inom.

Jag var tvungen skumma Taras kunskaptörst, då det ämne hon studerade inte intresserar mig. Missade jag nånting där? Har hennes böcker en mening, ett mål, ett syfte? Kanske. En rejäl cliffhanger skapar nyfikenhet på del 3. Och jag känner, lite besviket, var det nödvändigt?

Balle, Solvej: Om uträkning av omfång ****

Jag säger ärligt, jag fattar inte hur denna bok kunde få mig att tänka i banor som "frisk fläkt" "porlande bäck" "en tvätt av tankarna" "en upprepningens lättnad". Men faktiskt, jag sträckläste boken och det gjorde mig gott att läsa den. 

Jag har flyttat in i en novemberdag men nu vill jag ut. sid 168.

Så säger huvudpersonen, Och, jo tack,  jag vet. Denna den 18:e november trummas in i medvetandet hos läsaren gång på gång. Det är nästan så att jag känner ett visst motstånd till just den dagen (som i år infaller i morgon!) för även om vi strävar efter ett långt och kanske tillochmed evigt liv, är det inte ett liv som består av en enda och samma dag vi vill ha eller hur? Efter ett visst antal dagar är även Tara Selter less och yttrar det ovan sagda. 

Boken är som sagt ovanligt härlig att läsa, språket flyter likt den porlande bäcken (se ovan) och den ger inget motstånd. Inga svåra ord, inget komplicerat finns i språket. Innan Tara Selter vet ordet av är hennes novemberdag slut, och så är det också för läsaren. Att det dessutom ska komma sex böcker till gör mig både glad och orolig. Och nyfiken.

Avsaknad av egentlig handling, inga ord om utveckling, ingen skyldig som ska kluras ut. Det gör att boken bara kan läsas och sen lägga sig som en slags mjuk avstressning i hjärnan. Sen när nästa bok kommer tar jag nya tag, och bara läser igen.