Inlägg publicerade under kategorin Mortimer, Michael
Mortimer, Michael: Jungfrustenen ***
Med en ylande cliffhanger slutar den, Jungfrustenen. Men jag måste säga att jag inte alls är intresserad av hur allt slutar, så nästa del förblir oläst.
Efter ett tag avslöjades det ju att det är Sjölin/Virdborg som skrivit den här boken under synonymen Mortimer. Om jag inte vetat det skulle jag nog inte ha kunnat gissa vem som skrivit. Men, och med det menar jag allvar, jag skulle nog ha förstått att det varit två författare, särskilt om jag läst pappersboken och inte lyssnat som jag gjorde nu.
Jag känner inte till Sjölins sätt att skriva men det finns med intertexter till allt möjligt som går att finna i andra deckare, ja annan litteratur också. Och dramaturgin är deckaraktig, men inte hela tiden.
Den oerhört vackra kvinnan avslöjas som just sådan först i slutet. Kul, jag hade ingen särskild bild av henne innan, utom att hon lidit utseendemässigt under uppväxten. Och Sollander och Linné, kul grabbar att läsa om, för att inte tala om grottfolket som slår Pans labyrints frossare med hästlängder. Selma Lagerlöfs vargar dyker upp även om skotern bytt ut hästen. Och såklart, Liza Marklunds askunge som åter besöker Nobelfesten. Och Jakten på stenen pågår hela tiden. Eller är det stenarna? Är lite osäker där om jag inte hörde nåt om det?
Dessutom mystiska källarvalv där Virdborg återvinner en del av sina knepigheter från sina böcker. Och naturen som strävar och drar, gåtfull och skrämmande. (Jag är ett fan av Virdborg).
Äventyrsroman snappade jag upp nånstans. Och hade Michael Mortimer varit nån utan Sjölins intertextuellfyllda hjärna och Virdborgs vidunderliga mystikfyllda dito, så skulle jag inte ha mäktat med. Men nu fann jag den riktigt underhållande, ja snudd på intelligent. Jag insåg allt eftersom att jag borde ha läst den själv med mina egna ögon, den var inte ämnad att lyssna på. Men nu är det försent.
Läst 2014
Spänningsutmaning 2014
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se