Inlägg publicerade under kategorin Fosse, Jon

Av violen - Måndag 1 jan 15:00

Fosse, Jon: Jag är en annan ****  III-V


Här fortsätter Asle att förnimma sin dåtid, när han mötte Asle, sin namne och  Ales, sin käraste. Och gymnasiet och konstfack och befrielsen från mamman som verkade tjata och tjata igen. 

Och tavlan han har målat, med korset på, finns där och han vill inte ge bort den.


Men han pratar med Ales, som tydligen är den som förmedlat sin tro till Asle och som fortfarande delar ut sina tankar till honom och hans Gudstankar dyker upp även i denna bok:


[...]och jag säger att alla religioner och konfessioner, som man säger, försöker säga något om detta, och alla förmår göra det, men på olika sätt, det är som språk, säger jag, och alla säger egentligen bara ynka lite om verkligheten, ja som jag själv så ofta har sagt, tänk om alla färger hade namn, ja hur oändligt många namn hade bara det blivit, säger jag och Ales säger att det inte hade varit bättre utan språk och det är för att vi har samma tro, ja gemensamt språk, som vi nu kan tala samman, och det är våra änglar som gör att det går, säger Ales, för egentligen är det nu hennes ängel och min ängel som talar samman, och för att en ängel ska finnas måste man tro att den gör det, och man måste ha ord för det, ha ordet ängel, och om man inte tror att Gud finns, ja så finns inte Gud, varken i levande livet eller när man är död, så ordet Gud behövs, men innerst inne tror alla människor på Gud, de vet bara inte om det, för att Gud är så nära att de inte lägger märke till honom, och han är så långt borta att de av den anledningen också inte lägger märke till honom[...] sid 222

 

Och genom Asles berättelse om sin ungdomstid finns det röda stråket om människors längtan.


[...] och jag tänker att inne i alla människor finns det en djup längtan, för alltid alltid längtar vi efter nånting, och vi tror att det är det ena eller det andra, det eller det, den saken eller den saken, men egentligen längtar vi efter Gud, för människan är hela tiden en bön, genom sin längtan är människan en bön[...] sid 324


Det är sällan en skönlitterär nobelpristagarbok innehåller riktiga prednikningar. Fosses septologi gör det, och med bara sista delen kvar vet ja kanske vart allt hamnar

Av violen - 11 juni 2023 18:30

Fosse, Jon: Det andra namnet *****

 


Detta är del I-II av den septologi som Jon Fosse skrivit i hemlighet, av rädsla att dö innan allt är klart.Septologin del III-V Jag är en annan har också kommit ut och sista delen Ett nytt namn, septologin VI-VII kommer i höst.

 

Här gör Fosse upp med alla dessa tankar som rört sig i honom under årens lopp.

Fosse är ju katolik och han rör sig i religiösa funderingar och tankemönster. På ett fascinerande sätt måste jag säga.

Redan i början avslöjar han tankar hos konstnären Asle som beskriver ett ödmjukt gudsförhållande, och trovärdigt. 

 

Redan i första delen skriver Fosse om hur Asle tar hjälp av Kyrie eleison, Christie eleison (se nedan *) när onda minnen från tidigare år bemäktigar sig honom när han kommer till en viss plats. sid 44f

Dessa rader som Fosse skriver är en av de bästa predikningar jag hört. Inte bara en bön om Guds förbarmande om nuet utan också om dåtidens ångest och mörker. 

Och jag ville citera alla dessa ord och rader och tankar om Gud som Asle har men det låter sig inte göras. Det skulle bli en liten roman i sig själv. Så jag får köpa boken helt enkelt.


Utöver tankarna om Gud har Asle tankar om, medmänniskan Asle, konstnären med flaskan som behöver vård och hjälp, systern som Asle inte besöker på julen men som han i slutet av boken närmar sig i barndomstankarna som inte alltid är ljusa,  konsten som han verkar ha ett lite ansträngt förhållande till och dessutom verkar han inte förstå storheten i sitt konstnärsskap. 

Grannen Åsleik letar sig in som en slags orm i paradiset, och längst in i Asle ruvar valv på valv av sorg. 

 

 

 

 

 

* Ordet barmhärtighet på engelska är översättningen av det grekiska ordet eleos.

Detta ord har samma yttersta rot som det gamla grekiska ordet för olja, eller mer exakt, olivolja; ett ämne som användes i stor utsträckning som ett lugnande medel för blåmärken och mindre sår.

Oljan hälldes i såret och masserades försiktigt in, vilket lugnade, tröstade och gjorde hela den skadade delen.

Det hebreiska ordet som också översätts som eleos och barmhärtighet är hesed och betyder orubblig kärlek.

De grekiska orden för "Herre, förbarma dig" är "Kyrie, eleison", det vill säga: "Herre, lugna mig, trösta mig, ta bort min smärta, visa mig din orubbliga kärlek."

Barmhärtighet syftar alltså inte så mycket på rättvisa eller frikännande, en mycket västerländsk tolkning, utan på Guds oändliga kärleksfulla godhet och hans medkänsla med sina lidande barn! Det är i den meningen att vi ber "Herre, ha barmhärtighet", med stor frekvens under den gudomliga liturgin. Hämtat här

 

Av violen - 31 oktober 2019 20:45

Fosse, Jon: Hundmanuskripten ***

 

En berättelsebok om hundar eller sagor för barn under 18 år? Ja, jag vet inte vad jag ska säga om den här boken av prisade Fosse. Vinner han nångång nobelpriset är det här verkligen en bok som alla kan läsa, och då menar jag alla.

 

Vad han vill med sin beskrivning av de tre olika hundarna vet jag inte riktigt, en längtar efter ett nytt liv (påminner om gossen som sökte lyckan om någon minns den) en längtar efter kärlek, även om den närmar sig ålderns höst, och en vill fortsätta leva ett helt enkelt enkelt liv med sin husse. 

 

Alla längtar de och alla finner i någon mån vad de söker, på sitt hundlika vis. Likheter mellan de tre är att de inte är några unghundar precis. Och att de med så många hundår i bagaget fortfarande kan upptäcka sanningar om livet kanske är bokens syfte, vem vet.

 

Är det här en barnslig bok? Nej, men man kanske måste vara lite barnslig för att uppskatta den. Och det hjälper till om man är en hundmänniska. Själv är jag kattmänniska men gillade den ändå, litegrann i alla fall.

 

 

Av violen - 10 juni 2016 23:00

   Fosse, Jon: Trilogin ****


Jag har tidigare läst del ett Sömnlösa, och nu blev det även Olavs drömmar och Kvällning.

Trilogin är stark men blir mer och mer sorglig ju längre jag kommer i den.

Till slut blir det väldigt sorgligt innan det blir någon slags lugn i det hela.


Det intressanta är ändå slutet där jag förstår att Fosse sökt i sitt DNA för att få till detta. Och då faller allt på plats, och böckernas intensitet blir plötsligt förklarad, här har våndan hållit i pennan! Och skrivit ner orden i detta mästerverk.
Trilogin

 
Av: Fosse, Jon. Sömnlösa
Av: Fosse, Jon. Olavs drömmar
Av: Fosse, Jon. Kvällning
 
Läst 2016
Av violen - 12 november 2015 21:00

   Fosse, Jon: Sömnlösa ****


Det är tur att jag ställt in mig på att läsa även Olavs drömmar och Kvällning, de två böcker som fortsätter trilogin om Ales och Alida. För trots att jag verkligen gillade att läsa Sömnlösa innehöll den upprepningar, språket böljade fram och tillbaka, ett steg framåt, tre tillbaka och så en avstickare men genast åter till den rätta vägen osv. Omtagning på omtagning. Jag är förvånad över att jag inte störde mig så mycket på det ändå, kanske för att det är så uppenbart att det finns ett syfte med det hela.


[...] och han fortsätter och spelar spelar och så finner han stället där spelet lyfter sig och så svävar spelet ja, ja, ja det svävar ja och då behöver han ju inte fortsätta, då svävar ju spelet i väg helt av sig självt och spelar sin egen värld och alla som kan höra det kan höra det och Asle ser upp och han ser henne stå där, hon står där, han ser Alida stå där, hon står där med sitt mörka tjocka böljande hår och med sina mörka ögon. Och hon hör det. Hon hör svävandet och hon är i svävandet. Hon står i lugn och hon svävar. Och så svävar de tilsammans, hon och han. Aida och Asle. sid 148


Visst, det upprepar sig men är början på en svindlande vacker kärlekshistoria. Orden, meningarna överskuggar innehållet som fortsätter i trilogins följande delar. Jag vill upptäcka och ta med mig vidunderliga partier även från trilogins fortsättning.


Läst 2015

 
 

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards