Inlägg publicerade under kategorin Erixon, Peter Lucas

Av violen - 13 november 2011 13:00

   Erixon, Peter Lucas: Silversnöret ****


 Jag får ett stort brev med böcker från ett, för mig, relativt okänt förlag. Jag plockar upp en av böckerna och börjar läsa. Och vem kan motstå början.


En kraftig vind går genom granskogen, trädens barrnålsarmar lyfts dröjande och långsamt så att det ser ut som om skogen stod under vatten och dess osynliga massa fyllde ut tomrummen.

Vinden, overklig, är ur det gamla

Ett blekt ljus lyser in någonstans ifrån, men skogen är stor och kan inte upplysas annat än bristfälligt och fläckvis.

sid 9


Något egendomligt händer, jag kan faktiskt inte sluta läsa.
Här kan man tala om det där hörnet av verkligheten som ses genom ett temperament. Men gör det till två hörn så kommer sanningen närmare. För här skriver en författare en text som jag har en känsla av att ingen petat i. Den är dels strikt protokollföljande, detta har tydligen hänt. Linneas liv finns numera mellan dessa pärmar och glöms inte. Påminner om Ulla Bolinders deckare, Anita Salmonssons Lubboträsk och Bo R Holmbergs första böcker om Morell. Dvs den sortsens böcker jag gillar.

Men sen är den så mycket mer. Den är poetisk och det finns meningar som solitärer, utan annan innebörd än som det verkar, vara vackra. Och så finns det meningar med djup mening. Poesin blandas med sig själv.

Och den är spännande, trots att mycket upprepas, vilket jag brukar bli less på efter ett tag. Men här känns det liksom hela tiden nytt, jag fattar inte hur Erixon bär sig åt. Kanske att han inte är sensationslysten, det är inget skvaller han förmedlar utan det där hörnet av verkligheten som alla människor har inom sig; historien som kan berättas. Här skildrat med stor respekt.


Jag måste  bara citera några meningar:

Hon hoppas.

       Innerligt, kanske hatiskt.

       Hon hoppas åtminstone innerligt och fruktansvärt. sid 109


Det kan av ett minne nämligen aldrig någonsin bli ett tomt utrymme.

       Där något har hänt finns alltid något kvar.

       En ristning. Fragment i alla fall. Förlopp som går att beskriva. sid 183


Vägen är tom, inga andra fordon syns till.

   Sommarhimlen ovanför dem, det skira underliga ljus

som faller ur en himmel på den breddgraden den tiden på året. sid 194


De som inte längre är i tiden, i människotiden, är borta.

   Var samlas de?


Kanske i gryningen, i vårarnas isljus som skiner.

  Det blänker i de sista issträngarna på ängen i april.

Talgoxarna klipper med sina små näbbars saxar, blå skuggor skimrar.

Domherrarna syns vid påsk och vårfullmånen stiger. sid 289


Ett mord begås och beskrivs, varvat med vackra meningar. Punkt. Jag är tagen.

Tack till Trombone förlag för rec ex.

Läst 2011



Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards