Inlägg publicerade under kategorin Sahlström, Marit

Av violen - 7 februari 2020 00:30

Sahlström, Marit: Skred ****

 


Det här skulle jag vilja kalla en i romanform förklädd debattbok. Jag, som varit ( och fortfarande är i viss mån) utbränd känner igen mig hela tiden. Men det är säkert många som häpnar och knappt kan tro på det de läser.

 


Min blick flyter fram över texten, som med sitt skenbart lätta språk döljer djupet därunder. Var finns hjälpen? Vad händer? Vad uppdagas när gamla tankar flyter upp till ytan? Är det den sista metern hon sjunker innan hon känner botten?

Plötsligt, det som knappt händer mig när jag läser annars, sker när slutet närmar sig; mina ögon tåras, de svämmar över. Jag känner en sådan medkänsla med denna sargade kvinna. Och barnen, barnen. 


Det här är en mycket stark bok, och författaren tar sitt ansvar. Boken slutar:


Om du eller någon du känner behöver stöd: 


Och så telefonnumren som kan hjälpa.


En mycket angelägen bok



Av violen - 16 oktober 2015 14:45

   Sahlström, Marit: Och runt mig faller världen ***


Det är märkligt hur vissa böcker bara förändras. Andlöst läste jag första delen av Sahströms bok, fascinerades över språket som flöt över sidorna och avslöjade mer än jag inhämtat förut om sjukdomen som drabbar två, tre, fyra och skildras genom etts ögon. Och morföräldrarna. Ingen nåd till de som blev kvar.

Plötsligt vände allt. Hur gick det till att det vände? Vad var det för botemedel som räddade 2,3,4? Vet inte...


Men då blev det en sorgesång över ännu en sjukdomsfiende, men med en annan dignitet och ett annat namn och en annan person.

Ja, allt faller kring ett men det blev för mycket där mot slutet. Tyckte jag. Som fick tvinga mig igenom dödskampen.


Det här är en bra bok, början ger slutet och kanske det är det som är den största sorgen. Väl skildrat dessutom, men för många sköra, blodiga trådar. Inte ens jag som ändå läser allt möjligt orkade ta in allt. Jag känner bara, stackars starka ett. Som fick lära sig att det inte går att skydda sig. Men kanske att gå vidare...


" Vi tror vi är trygga, att vi kan tolka tecknen.

Att det är förutbestämt vilka som ska drabbas.

De som älskar för lite. De som älskar för mycket.

Vi lurar oss själva. Det går inte att skydda sig."


Läst 2015

Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards