Larsson, Göran: Skamfilad ***

den här boken lånade jag mest av en slump då jag läste om den nånstans. Den var läsvärd på en del sätt men jag läste den i etapper och fick inget riktigt sammanhang. Dock innehöll den en del sanningar som var intressanta, och som jag kanske skulle vilja läsa om. Kommer den på bokrean nåt år framöver kanske jag köper den bara för det. Men så bra som jag trodde att den skulle vara var den tyvärr inte.

Jag är ju intresserad av religon och dess påverkan när den har en tendens att dra sig mot fundamentalism. I den här boken fanns en del om just detta. Även om det kanske inte skrevs rätt ut.

Fackbok Dodf

Läst 2010

French, Tana: Till skogs ***+

Jag måste frångå mina principer och ge ett plus till den här boken. Den var otroligt spännande, trots att det nästan gick att ana nånting där i början. jag brukar ju inte bry mig om vem mördaren är men på senare tid har jag bestämt mig för att  i alla fall försöka gissa......och jag gissade rätt men brydde mig liksom inte om det ändå för boken innehöll så mycket annat. Jag gillar ju psykologiska vinklar och vrår. För första gången på  alla år skulle jag vilja träffa nån som läst deckaren och diskutera den.......trådarna ligger liksom fortfarande lösa och ofästade på den del av sidan där det gamla mysteriet befinner sig. Och jag undrar än, jordgubbsspännet??

Kanske French skickar ut en cliffhanger till en kommande bok, vem vet? Men de där lösa trådarna förvandlade en stjärna till ett litet plus bara här hos mig.

Jag kommer absolut att läsa nästa bok av Tana French.

Jag har ju lagt upp en plan med deckare hos lillaO:s deckar utmaning och har tagit in flera nya författare för att kunna läsa även om jag redan läst lillaO:s förslag eller att de inte går att få tag på. Därför ligger jag långt framme nu men det kan inte hjälpas.

Deckarutmaning lilla O april

Läst 2010

Marsden, John: I morgon när kriget kom ***

Inte konstigt att mitt biblioteksexemplar av den här boken är både nött och solkigt (hm solkigt, när använde jag det ordet senast) då det är en perfekt mix av spänning, humor, våld, kärlek och cliff hanger i slutet. Och även en del moraliska dilemman som man kan fundera över om man har lust. Jag gillar verkligen synen av så här nötta böcker, och det var kul att läsa om den bara för det.
Jag läste den för en del år sen och måste säga att jag minns mindre än jag trodde jag skulle göra. Början var riktigt trög så jag hoppade över den och läste mest om invasionen osv. Det är en riktigt bra ungdsombok och måste väl benämnas en klassiker. Jag har även lånat del två men den får åka tillbaka till bibblan oläst.

 Kriget kommer ju väldigt nära i boken och Marsden (som är lärare och uppenbarligen vet hur ungdomar tänker och känner...) har också sett till att det inte blir för mycket utan det finns en "cool" reträttplats, Helvetet och ingen anhörig dör i alla fall i första boken. Det som jag inte tyckte riktigt platsade var eremiten men det kanske planterades för att dyka upp senare igen.

Jag blandade ihop de andra en del, det var nog bara Homer och Lee och i viss mån Fi som jag fick kläm på och den religiösa tjejen iofs, så sex av åtta var väl inte så pjåkigt om jag tänker efter. Sen var det Kevin, lite anonym och killen som kom med sen.
(Vad jag förstår ha Marsden byggt upp ett helt galleri för att sen använda det även längre fram. Det planerades tydligen tre böcker men det blev sju! Plus tre till med Ellie som sågats här och var på webben.) Jag tyckte det var lite kul att berättaren, Ellie, var den som körde de våldsamma ekipagen och såg till att gräsklipparen exploderade, ett väldigt genusperspektivflirtande där. Men som sagt kul. Jag vet inte hur hon utvecklas i de kommande romanerna men hon förde ju en hel del moraliska diskussioner med sig själv, nån slampa ville hon ju tex inte vara. (?)  De kommer nog alla att utvecklas åt olika håll så det vore iofs intressant att läsa alla böckerna. Marsden var ju 37 år när han skrev boken så hans vuxna budskap är insprängt lite här och där. Nånstans kan jag känna ett släktskap med Boktjuven som också skrevs i akt och mening att beskriva ett krig som dagens australiensiska ungdom säkert tycker är väldigt avlägset men som var en realitet för den äldre generationen. Marsden gå ett steg längre och undervisar en del också, med hjälp av Ellie......!
Jag är imponerad av ungdomarna som visade en sån tåga. visserligen bröt de ihop på ett lämpligt sätt där i början och de såg ju till att få sova ordentligt också (eller så var det helt nödvändigt, de är ju alla tonåringar) men lite över snittet måste de väl ändå ha varit. Väldigt mycket vapen fanns det med och de verkade väldigt hemmastadda med dem och bilkörning och trädgårdsskötsel och jag vet inte vad.
 

Boken kommer som film juni 2010. OBS verkar som det är framflyttat till september!!! Rätt ska vara rätt!

Läst 2010

Jag har läst boken i pocket. Vilket jag tror är att rekommendera. Sidhänvisningarna är alltså från pocketupplagan.

------------------------------------------------------------------ 

Zusak, Markus: Boktjuven ****

Först färgerna.
     Sedan människorna.
     Det är så jag brukar se saker.
     Eller det är åtminstone så jag försöker se dem.

Så börjar Boktjuven av Markus Zusak. Den har ju fått mycket uppmärksamhet men jag undrar om jag skulle ha läst den om den inte varit med i två av de utmaningar jag deltar i. Jag är i alla fall mycket glad att jag läste den för den liknar nog inte något annat jag läst. Och det är ju bara positivt då jag hela tiden letar nya sätt som författare uttrycker sig på.

På Svd finns en intervju och där står det bl.a såhär:

Australien och de flesta länder som gett ut Boktjuven har kallat den vuxenbok. I Sverige rekommenderas den för barn 12–15 år. Spelar det någon roll? För Markus Zusak är det en befrielse att i sitt hemland ha publicerats som vuxenboksförfattare. Helt enkelt för att vuxenböcker blir sedda på ett annat sätt. Men det är förlagen som bestämmer för vem boken ”är”, själv skriver han bara.

Jag förstår att Zusak är lättad över att bli betraktad som vuxenboksförfattare, men jag kände direkt att något inte stämde och insåg sen att det var just sättet att skriva som jag kände vände sig till ungdomar som fick mig att fundera. Nu ser jag inte det som något negativt utan efter det gick boken lättare att läsa. För jag hade problem i början, jag tänkte ska jag komma igenom det här? Men det gjorde jag.

Och det var avsnittet på sidan 147 som fick mig att göra det. När Liesel kommer in i borgmästarens(nåja) bibliotek och hur det beskrivs. Där tror jag att många många bokbloggare och andra känner igen sig! Det var en av de vackraste syner Liesel Meminger någonsin mött.

För den här boken spänner över flera genrer och den för mig mest framträdande genren är den om böckerna och orden, litteraturen helt enkelt. (Jag vet inte vad den genren kallas men den har dykt upp i så många böcker senaste åren att något namn måste den bara ha, och om inte, snart få.....)

T.ex händelsen när Liesel kastar Visslaren på borgmästarens fru och beskrivning av hur hon blir misshandlad, Av Liesels ord. sid 286

Och ordförklaringen: sid 411

Dudens ordbok: Ordförklaring nr 4

Wort - Ord:

Betydelsebärande språkligt element/löfte/
kort anmärkning, påstående eller replik.

Löfte? Ja ord är löften. Tungt!

Och Ordskakaren sid 475. Om Hitlers ord som banade vägen till makten.

Och Boktjuvens egna ord i sin bok. Och böckerna som hon bara måste stjäla för att ha. En riktig bokslukare känner igen sig, ge mig en bok vilken som helst för jag vill läsa! Det jag kan känna är hur kunde Liesel spara på böckerna så länge och läsa dem så långsamt? Sen hon väl lärt sig läsa borde det ju inte ha funnits någon botten......

Allt det här är bara en liten del av Boktjuven. Här finns ju nedtecknat en bit nutidshistoria som snart är dåtidshistoria och sådana här böcker låter oss inte glömma. Jag tycker Kuzak lyckas bra med balansen mellan judar/tyska folket, den är svår att uppnå annars. (Kanske han skulle skrivit en annan bok om han varit jude? visst men nu är han inte det) För vi vill ju ofta se allt i svart eller vitt men här vill Kuzak klargöra att allt blev dynggrått efter ett tag - för alla.  För att uppnå det har han ju använt döden som röst. Men långa stunder tänkte jag inte alls på att det var så. Och så plötsligt var det någon som han hämtade, och då tänkte man aha javisstja det var ju döden som talade. (Kanske fler renrasiga tyskar än judiska tyskar iofs som beskrevs i döden.....där vacklade det lite men det var nog bara där). Genialiskt drag egentligen - men - början levde inte upp till förväntningarna. De första orden, citerade här ovan, och de första sidorna stämmer inte med innehållet, tyckte jag i alla fall. och det var nog tur för jag tror inte att det skulle ha gjort boken bättre. Eller är det någon annan som sett till några färger? Jag kanske bara missade det i min jakt på Orden.

Ska den här boken läsas i skolan och av ungdomar tror jag ändå att det behövs en bredare bild av Andra Världskriget samtidigt. För att den inte ska bli ett försvarstal. Krig är lika fruktansvärt för alla i alla länder där det förs. Utrotning är något annat men inte ens döden tycktes känna skillnaden.

________________________________________________________________

Den här boken har jag läst i Bokcirkelförallautmaningen i febr och svarat på frågor där

1. Vad tycker du om den annorlunda berättarformen, med döden som berättare?

Jag tänkte väldigt lite på det faktiskt, det var som en berättarröst bara. Ibland var det ju lite speciellt då man fick veta när döden hämtade folk osv. Men, ja, det var inte alls negativt.

2. Är det någon karaktär som du fastnar speciellt för i boken. Det finns ju flera stycken som döden ingående ger oss bilder av.
Det var nog pappan som jag tyckte var en mycket förstående man. Han verkade förstå Liesl mycket mer än sina egna barn iofs. Och eftersom han inte verkade vara direkt nån bokfreak själv så gjorde han det ju storartat som offrade nattsömnen för hennes skull.

3. Förstår du Liesels behov av böcker? Och vad de gör med henne?
Absolut! Jag tror att alla som älskar böcker förstår precis vad hon går igenom. Den enda jag kan tycka är ju att hon skulle ha snott så många böcker hon kunnat bära när hon hade chansen. Plus att jag fattar inte hur hon kunde vänta med att läsa ut de böcker hon stal.

4. Boktjuven är i första hand skriven som en ungdomsbok, tycker du att det märks eller att den är en bok som alla åldrar kan läsa?
Det tyckte jag direkt, att det var nånting som inte stämde. Språket var liksom för enkelt och det där med döden som berättare var liksom lite väl naivt skildrat. Så det märkte jag direkt. Men den kan mycket väl läsas av vuxna. Jag fokuserade ju mycket på litteraturens roll och det var intressant tyckte jag.

5. Vad tyckte Du om boken och vilket betyg vill du ge den, mellan 1-5?
Jag gillade den och den fick en 4 av mig. Jag har ju insett att jag aldrig ger femmor så 4 är riktigt bra.

Läst 2010

Taylor, Andrew: Det blödande hjärtat ***

"en kriminalroman om ondskans olika uttryck, fångade i en tidstrogen beskrivning av förkrigstidens England". Så lyder motiveringen när den här romanen får Martin Beck Award. Den har även fått The Cartier Diamond Dagger Award. Och jag förstår inte varför.

Det är en tidstrogen beskrivning av förkrigstidens England, det håller jag med om.  där låg den mest intressanta aspekten. Och huvudpersonen Lydia Langstone är en tuffing som står upp både för sig själv och rättvisan. Lite suffragett över henne tyckte jag. Men mordhistorien tyckte jag var väldigt konstruerad och dessutom mycket osannolik. Ok, sjuka personer kanske kan tänkas skicka hjärtan i paket men nej, det tilltalade inte mig. Det var nog mest för att matcha titeln som fanns för att matcha torget som fanns med i en äldre bok.  Dessutom var det alldeles för många "sakta" och"ganska" vilket fick mig att till slut tvivla på översättningen.

Bitvis var den dock spännande, men inte alls så bra som jag hoppats på. Men jag tror att den skulle kunna göra sig som tv serie, det finns några Dickensliknande karaktärer som skulle göra sig fint i bild.

Läst 2010