Direktlänk till inlägg 17 oktober 2011
Persson, Leif GW: Gustavs grabb ***
Jag har läst en hel del av GW Persson tidigare. Alla deckarna utom de tre första. Och jag har gillat hans sätt att skriva. Självklart, annars hade jag inte tagit mig igenom böckerna, då de inte är några tunnisar direkt.
Den här boken innehåller samma stil, läsningen är följsam. Här har ingen spökskrivare fått tillträde.
Det som är mystiskt med den här boken är att den inte är självbiografisk fullt ut, har inte heller beteckningen Lz. men vad är den då?
Roman? Självbiografi? Det här är berättelsen om min egen klassresa. Som jag minns den. sid13
Dödstäda är ett lantligt uttryck. Att man i god tid ser till att städa undan allt sånt som kan störa alla nära och käras goda minne av den som snart skall sluta sin tid på jorden. [...] Givetvis också att man tar tillfället att ge sin syn på saken, medan man ännu har chansen, för att till sist kunna andas ut i förtröstan på den fördragsamhet från omgivningen som endast kommer de döda till del. sid 357
Hm, det känns som att det är ett sätt att gardera sig och ett kanske lite sviktande minne. Men samtidigt, en bok för efterlevande. Det känns lite märkligt att inte veta men å andra sidan, läsupplevelsen är ändå lika bra.
Om man ser till Geijeraffären som upptar en viss del av boken. Vad ska man dra för slutsats av det. Är det sant eller inte? Han nämner personer vid namn, för det kan ju inte vara så att han tänker, hm jag ska såga Peter Bratt men jag kallar honom för.......ja just det Peter Bratt är ett bra namn på honom. Inte den andre journalisten som hade med IBaffären att göra eller nåt liknande. Nej helt klart uttalat. Kanske det är de sidorna som är självbiografiska, ett sätt att erhålla fördragsamhet för det som hände. Kanske är det därför boken skrivs....?
Allt det övriga, mammans tillkortakommanden, pappans heoriska framtoning, systerns osynlighet, alla barnen, de tre fruarna, där finns ju de som kan ge sin syn på saken. Så där blir det mer romanfiktivt.
Jag gillar att han tar med titeln på några av sina böcker här och var, en slags metaskrivning om titlarnas betydelse. Vilket jag som tidigare läsare naturligtvis undrat över, Faller fritt som i en dröm t.ex En poetisk titel för en deckare tänkte jag då det begav sig för den boken. Nu förstod jag den plötsligt.
Ja, jag vet inte, vad det nu spelar för roll som Persson själv säger (sid375). Rätt så intressant var det i alla fall.
Läst 2011
Wahlberg Karin: Med liv och lust **** Äntligen fick jag läsa fortsättningen på historien om Sveriges sjukhushistoria. Jag låg ofta på sjukhus i min barn och ungdom, och har med intresse följt Wahlbergs serie. Och känt igen mig här och var. ...
Arvola, Ingeborg: Kniven i elden **** Mycket läsvärd bok. Fick Bragepriset 2022, och det förstår jag. Det var inte länge sen jag lärde mig ordet kväner, och här förekommer det ofta. De norraste delarna av skandinavien skildras både brutalt oc...
Ravn, Olga: De anställda **** En både mystisk och egendomlig bok. Men jag gillar ju det lite oväntade så jag blev fast efter några sidor. Det är en dystopi som rör vid något inuti en. Kanske för att det känns som att det här skulle kunna...
Widenfjord, Therese: Med bergens andetag **** Vilken bra bok. Jag lyssnade på den och att så många timmar kan upplevas så korta är märkligt. Jag gillar det mesta med den här boken. Ämnet, kärleken till skogen och hundar, det sociala ansl...
Virdborg, Jerker: Cirkelns fyra hörn *** Jag har läst en del böcker av Virdborg, och tyckte så bra om flera stycken att han blev lite av en favoritförfattare. Men hans Mamma i soffan var inte så bra. Och nu har jag läst denna och känner mig rik...
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se