Essbaum, J A: Hausfrau ****

Anna är likt en flykting i landet där hon bor sen ett antal år, Schweiz. Hon flyttade från USA med schweziske maken Bruno, och bor nu nära hans mamma i hans barndomsstad. De tre barnen är hennes jobb, även om svärmor tar hand om (har lagt beslag på) dem så Anna kan göra lite vad hon vill. Företrädesvis med sina älskare. Är hon sexmissbrukare eller bara ensam eller behöver Essbaum ett lockbete för att marknadsföra boken? Vem vet. Men de osentimentala sexskildringarna finns här och var.

Nu efter åtta år ska hon lära sig tyska, äntligen. Och lär sig grammatik och hittar (såklart) en ny älskare.

Men vad pågår inom henne? Vad gör Schweiz med henne? Samma som händer många kvinnor som lämnar allt för att lyda sina mäns önskan att få bo nära morsan och syrran. Och de gamla kompisarna.

Anna däremot fascineras av landskapet, (man ska fascineras av landskapet i Schweiz, eller hur, det vet väl alla. Precis som Norges landskap.)

Hon hade många många gånger funderat på sin ambivalens, och till slut hade hon satt en diagnos på det, satt ett sjukdomsnamn på det. Schweizsyndromet. Precis som Stockholmssyndromet. Men i stället för att vara fäst vid gisslantagaren är jag fäst vid rummet där jag hålls fången. Det är fängelset jag är bunden till, inte fångvaktaren.

sid 196

Men nej, så är det knappast, jag tror att Anna är drabbad av depression och/eller Nostalgi* (Förklaringen från Wikipedia nedan säger mycket. Kanske att jag är helt fel ute här, men jag fascineras av Anna och känner när jag läser att det här är inte enkelt, inte alls. Författaren gör mig nyfiken på Anna: kvinnan som flyttade, eller flydde)

Men när hon frågade sig Vart? blev svaret alltid hopplöst ologiskt: Jag vill åka hem. Men efter vad man kunde förstå var hon redan där. sid.196

Ja, man kan reta sig på eller förstå Anna. Hessbaum har serverat ett kvinnoporträtt som stannar kvar. Mellan "erotiken" lyser intelligensen igenom. Här är en författare som skapat en ny genre. Vad den ska heta? Kanske nostalginoir. För det svartnade till slut.

* (av grekiskans nostos, hemkomst, hemresa och algos, smärta, lidande)^[1] betyder längtan efter ett ofta idealiserat förflutet.)

Begreppet myntades ursprungligen år 1678 av den 19-årige schweiziske läkarstudenten Johannes Hofer som en medicinsk diagnostisk term för sjuklig hemlängtan.^[2][3] Vissa krigsveteraner från det Amerikanska inbördeskriget (1861–1865) som förmodligen led av vad vi idag skulle kalla posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) fick diagnosen att de led av nostalgi.

"På 1600- och 1700-talen ansågs nostalgi vara en allvarlig och ibland dödlig sjukdom. På den tiden var det unga soldater - som låg i krig långt hemifrån - som led av nostalgi." ^[3]

Så här skriver 1700-talsläkaren Leopold von Auenbrugger om nostalgi hos sina patienter: "De sover dåligt, känner sig deprimerade och har koncentrationssvårigheter. De kroppsliga symtomen är hjärtklappning, ätstörningar, smärta, magont, andnöd. De blir tystlåtna, apatiska och enstöriga. De suckar och stönar i ett och blir till slut totalt likgiltiga inför livet. Ingenting kan hjälpa dem, varken medicin, argument, löften eller hot om bestraffning. Kroppen tynar bort medan hela deras jag är riktat mot denna fåfängliga längtan...".^[4]

En betydelseglidning gjorde att uttrycket snart även betecknade längtan efter platsen för en oskuldsfull barndom. Immanuel Kant var den förste som hävdade att nostalgin är en längtan efter ett då snarare än ett där.^{[källa behövs]} Det är i denna moderna tidsinriktade betydelse ordet oftast används i dag.

Läst 2016

 

Lyrans Noblesser

27 februari 2016 20:10

Nostalginoir är ett bra namn. Nostalgi är ett inslag i många psykiatriska diagnoser, tänker jag. Och ofta är jag allergisk mot sentimental nostalgi i texter, men Essbaum lyckas gestalta Anna utan att bli sentimental.

http://www.lyransnoblesser.se

 

mig själv

27 februari 2016 23:24

Varför är då nostalgi så lite omskrivet? Blandas det ihop med främlingsskap kanske? För visst är det så att för främlingen bjuds inga förmildrade omständigheter? nostalgi i psykiatriska diagnoser, finns det något begripligt (för en lekman) skrivet om detta, och hur det behandla? Anna fick ju ingen hjälp av psykologen direkt.....
Boken var verkligen intressant utifrån den utgångspunkten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Indridasson, Arnaldur: Tyst som muren   Deckare. De är sällsynta hos mig nuförtiden, men ibland kan jag behöva lyssna på något lättsamt när jag städar osv. Och då blev det en Indridasson igen. Jag har ju tänkt ge upp honom, men ändå blev det den ...

Galgut, Damon: I ett främmande rum ****   Eftersom jag redan läst två böcker av Galgut Löftet ( Bookerpriset) och Bedragaren, är jag positivt inställd redan innan jag öppnat boken. Det här är tydligen hans debut och jag gillar den, även om både L...

Kawakami, Hiromi: Senseis portfölj ***   En egendomlig bok som jag lyssnat på. Är det en glimt av Japan det här? Eller är det en romantisk historia, som fokuserar på dryckesvanor och hur en relation mellan äldre man - yngre kvinna byggs upp?   ...

  Beskow: Flickornas katt *** novell     En smått absurd berättelse om just två flickors katt. Och eftersom den är skriven 1896 är den såklart riktigt gammaldags. Med meningar som:  Pojkarna hatade dockor . De tålde inte dockor ,  s
ade de...

  2024 Novellresan Ugglan & boken Novellresan      Ugglan skriver: Under 2024 kommer jag att bege mig ut på en novellresa, och du får gärna följa med! Varje månad har sitt eget resmål, och jag tipsar om noveller du kan ...