Direktlänk till inlägg 12 februari 2016

Essbaum, J A: Hausfrau

Av violen - 12 februari 2016 22:15

   Essbaum, J A: Hausfrau ****


Anna är likt en flykting i landet där hon bor sen ett antal år, Schweiz. Hon flyttade från USA med schweziske maken Bruno, och bor nu nära hans mamma i hans barndomsstad. De tre barnen är hennes jobb, även om svärmor tar hand om (har lagt beslag på) dem så Anna kan göra lite vad hon vill. Företrädesvis med sina älskare. Är hon sexmissbrukare eller bara ensam eller behöver Essbaum ett lockbete för att marknadsföra boken? Vem vet. Men de osentimentala sexskildringarna finns här och var.

Nu efter åtta år ska hon lära sig tyska, äntligen. Och lär sig grammatik och hittar (såklart) en ny älskare.

Men vad pågår inom henne? Vad gör Schweiz med henne? Samma som händer många kvinnor som lämnar allt för att lyda sina mäns önskan att få bo nära morsan och syrran. Och de gamla kompisarna.

Anna däremot fascineras av landskapet, (man ska fascineras av landskapet i Schweiz, eller hur, det vet väl alla. Precis som Norges landskap.)


Hon hade många många gånger funderat på sin ambivalens, och till slut hade hon satt en diagnos på det, satt ett sjukdomsnamn på det. Schweizsyndromet. Precis som Stockholmssyndromet. Men i stället för att vara fäst vid gisslantagaren är jag fäst vid rummet där jag hålls fången. Det är fängelset jag är bunden till, inte fångvaktaren.

sid 196


Men nej, så är det knappast, jag tror att Anna är drabbad av depression och/eller Nostalgi* (Förklaringen från Wikipedia nedan säger mycket. Kanske att jag är helt fel ute här, men jag fascineras av Anna och känner när jag läser att det här är inte enkelt, inte alls. Författaren gör mig nyfiken på Anna: kvinnan som flyttade, eller flydde)

 

Men när hon frågade sig Vart? blev svaret alltid hopplöst ologiskt: Jag vill åka hem. Men efter vad man kunde förstå var hon redan där. sid.196

 

Ja, man kan reta sig på eller förstå Anna. Hessbaum har serverat ett kvinnoporträtt som stannar kvar. Mellan "erotiken" lyser intelligensen igenom. Här är en författare som skapat en ny genre. Vad den ska heta? Kanske nostalginoir. För det svartnade till slut.

 

* (av grekiskans nostos, hemkomst, hemresa och algos, smärta, lidande)[1] betyder längtan efter ett ofta idealiserat förflutet.)

Begreppet myntades ursprungligen år 1678 av den 19-årige schweiziske läkarstudenten Johannes Hofer som en medicinsk diagnostisk term för sjuklig hemlängtan.[2][3] Vissa krigsveteraner från det Amerikanska inbördeskriget (1861–1865) som förmodligen led av vad vi idag skulle kalla posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) fick diagnosen att de led av nostalgi.

"På 1600- och 1700-talen ansågs nostalgi vara en allvarlig och ibland dödlig sjukdom. På den tiden var det unga soldater - som låg i krig långt hemifrån - som led av nostalgi." [3]

Så här skriver 1700-talsläkaren Leopold von Auenbrugger om nostalgi hos sina patienter: "De sover dåligt, känner sig deprimerade och har koncentrationssvårigheter. De kroppsliga symtomen är hjärtklappning, ätstörningar, smärta, magont, andnöd. De blir tystlåtna, apatiska och enstöriga. De suckar och stönar i ett och blir till slut totalt likgiltiga inför livet. Ingenting kan hjälpa dem, varken medicin, argument, löften eller hot om bestraffning. Kroppen tynar bort medan hela deras jag är riktat mot denna fåfängliga längtan...".[4]

En betydelseglidning gjorde att uttrycket snart även betecknade längtan efter platsen för en oskuldsfull barndom. Immanuel Kant var den förste som hävdade att nostalgin är en längtan efter ett då snarare än ett där.[källa behövs] Det är i denna moderna tidsinriktade betydelse ordet oftast används i dag.

 

 

Läst 2016

 
ANNONS
 
Lyrans Noblesser

Lyrans Noblesser

27 februari 2016 20:10

Nostalginoir är ett bra namn. Nostalgi är ett inslag i många psykiatriska diagnoser, tänker jag. Och ofta är jag allergisk mot sentimental nostalgi i texter, men Essbaum lyckas gestalta Anna utan att bli sentimental.

http://www.lyransnoblesser.se

 
Ingen bild

mig själv

27 februari 2016 23:24

Varför är då nostalgi så lite omskrivet? Blandas det ihop med främlingsskap kanske? För visst är det så att för främlingen bjuds inga förmildrade omständigheter? nostalgi i psykiatriska diagnoser, finns det något begripligt (för en lekman) skrivet om detta, och hur det behandla? Anna fick ju ingen hjälp av psykologen direkt.....
Boken var verkligen intressant utifrån den utgångspunkten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av violen - Söndag 17 juni 15:15


  Karam, Balsam: Händelsehorisonten ***   En annorlunda skriven bok.   Jag gillar ju att bli överraskad när jag läser och är inte så förtjust i det ganska numera vanliga scenariot att man, precis som Karam har gjort, början till slutet.   ef...

Av violen - Fredag 15 juni 19:45


  Cusk, Rachel: Konturer ***   "En förnyelse av romankonsten" sägs det om den här boken, den första i en trilogi.  Eftersom jag sällan läser baksidestexter eller recensioner innan jag läser boken, var jag ovetande om detta under hela läsning...

Av violen - Onsdag 13 juni 17:15

  Unge, Mirja: Jag går och lever ****   Jag har läst Unges fyra tidigare böcker och blivit imponerad av alla. Redan när jag läste Det var ur munnarna orden kom kände jag att här finns en författare som jag vill fortsätta läsa. Och den åsikten ha...

Av violen - Tisdag 12 juni 08:15

Johannas deckarhörna BOKOMSLAG  BLOMMIGT idag har jag bara sett till omslagen, och då blev det mest fackböcker.Jag läser visst inte så många böcker med blommiga omslag.       Skogens blommor Blommor i Sverige        Blomm...

Av violen - Söndag 10 juni 12:30


  Hiekkapelto, Kati: De försvarslösa     Det finns några deckarförfattare vars serier jag följer. Hiekkapelto blev en sådan när jag läste hennes första bok Kolibri.  Och även den här, De försvarslösa, var riktigt bra. Själva deckarintrigen v...

Senaste inläggen

Presentation


Violens boksida -
reflektioner....

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Poddar

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Läser - ska läsa - med mera

Redan läst sju böcker i Min egen litteraturprisutmaning!

Senaste kommentarerna

Följ bloggen

Följ  violensboksida, reflektioner.... med Blogkeen
Följ  violensboksida, reflektioner.... med Bloglovin'

Arkiv

RSS

Tidigare år

Min gästbok

statistik

Författare

Kvinnolänkar/föreningar/osv

Medicinskt

JUL


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se