Senaste inläggen
Årsläsning 2023
Fosse, Jon: Jag är en annan **** III-V
Här fortsätter Asle att förnimma sin dåtid, när han mötte Asle, sin namne och Ales, sin käraste. Och gymnasiet och konstfack och befrielsen från mamman som verkade tjata och tjata igen.
Och tavlan han har målat, med korset på, finns där och han vill inte ge bort den.
Men han pratar med Ales, som tydligen är den som förmedlat sin tro till Asle och som fortfarande delar ut sina tankar till honom och hans Gudstankar dyker upp även i denna bok:
[...]och jag säger att alla religioner och konfessioner, som man säger, försöker säga något om detta, och alla förmår göra det, men på olika sätt, det är som språk, säger jag, och alla säger egentligen bara ynka lite om verkligheten, ja som jag själv så ofta har sagt, tänk om alla färger hade namn, ja hur oändligt många namn hade bara det blivit, säger jag och Ales säger att det inte hade varit bättre utan språk och det är för att vi har samma tro, ja gemensamt språk, som vi nu kan tala samman, och det är våra änglar som gör att det går, säger Ales, för egentligen är det nu hennes ängel och min ängel som talar samman, och för att en ängel ska finnas måste man tro att den gör det, och man måste ha ord för det, ha ordet ängel, och om man inte tror att Gud finns, ja så finns inte Gud, varken i levande livet eller när man är död, så ordet Gud behövs, men innerst inne tror alla människor på Gud, de vet bara inte om det, för att Gud är så nära att de inte lägger märke till honom, och han är så långt borta att de av den anledningen också inte lägger märke till honom[...] sid 222
Och genom Asles berättelse om sin ungdomstid finns det röda stråket om människors längtan.
[...] och jag tänker att inne i alla människor finns det en djup längtan, för alltid alltid längtar vi efter nånting, och vi tror att det är det ena eller det andra, det eller det, den saken eller den saken, men egentligen längtar vi efter Gud, för människan är hela tiden en bön, genom sin längtan är människan en bön[...] sid 324
Det är sällan en skönlitterär nobelpristagarbok innehåller riktiga prednikningar. Fosses septologi gör det, och med bara sista delen kvar vet ja kanske vart allt hamnar
Bäst: Niemi, Mikael: Sten i siden **** Såklart. Sten i siden tog så lång tid att lyssna på, att det blev tid över enbart för en del noveller. Går nog in bland årets bästa.
Mindre bra: Helt klart Castillo, Linda: Anmäld saknad. Den var inte bra.
Mindre bra:
Castillo, Linda: Anmäld saknad
Lite trist att avsluta deckaråret 2023 med en så medioker bok. Jag har som sagt läst både ettan och trean av Castillo och blev intresserad av amishkulturen. Men det är bedrövligt vilka hemska brott dessa fredsälskande människor begår. Nu får jag lämna Castillo bakom mig och söka efter något annat att lyssna på när jag städar.
Jag läser få deckare nu för tiden men årets bästa är i alla fall Filteau-Chiba, Gabrielle: Coyote
Niemi, Mikael: Sten i siden ****
Det här är en verkligt gedigen bok. Att för dagens ungdom, att läsa denna historiebeskrivning från vägstrejkens Tornedalen på 30-talet, är nog som när jag själv läste om statarna och deras usla levnadsvillkor. Även om kommunismens framväxt säkert ter sig märkligare för läsare av idag än anskaffandet av vår dagliga mjölk. Den innehåller också några riktigt fina kvinnoporträtt, även om de tyvärr solkas av männens inblandning.
Niemi har återigen skrivit en väl genomtänkt bok, även om de övernaturliga inslagen var lite väl egendomliga och vinkningen till "kalla fall" kändes lite väl uppenbart som en populärmagnet.
Den här boken blir en klassiker, såklart, men kommer den att ha någon plats i kulturkanon? Det ska bli väldigt intressant att se.
En riktigt god och fridfull jul
önskar jag Er alla bokvänner!
Må tomten komma
med hårda klappar till Er alla!
Lagerlöf, Selma: Tomten på Töreby ****
Lagerlöfs sätt att skildra den gamla tid, där skrönor om tomten hörde till det som berättades, är mästerlig.
Plötsligt finns han här, den elaka tomten som historieböckerna talar om. Här finns ingen snäll barntomte, nej här finns skräck och ondskefulla väsen. Och lyckliga slut är verkligen inte nödvändiga.
Stridsberg, Sara: Vi var rovdjur ***
Likt två Lolitor sitter de i bilen medan fadern kör. De är okända för varann, men sen blir de de syskon de kanske är.
Ett kringresande liv följer, med allt det innebär. Att ta det man vill ha för stunden, att alltid vara på nya ställen, att betrakta djur som dör i en burk. och så försvinner den lilla systern bortöver en strand. Och bilen åker vidare.
Kanske känner jag igen den här novellen eller så finns det liknande. Utsatta små flickor skildras här och var i litteraturen.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se