Senaste inläggen
Galgut, Damon: I ett främmande rum ****
Eftersom jag redan läst två böcker av Galgut Löftet ( Bookerpriset) och Bedragaren, är jag positivt inställd redan innan jag öppnat boken. Det här är tydligen hans debut och jag gillar den, även om både Löftet och Bedragaren är bättre. Alltså har han utvecklats under årens gång.
Här är det tre olika berättelser, långnoveller kanske man kan kalla dem, men på samma tema och med samma huvudperson, en ung man som reser i Grekland, Afrika och Indien. De är mycket olika sinsemellan, men samtidigt rör de sig i olika känslostämningar.
Kanske ligger bristen i att det blir lite fragmentariskt och abrupt avslutade historier. Jag får en känsla av att det egentligen är den sista historien som skavt och vill bli skriven, men att den behöver stöttning av de två andra. För den tar upp psykisk ohälsa och dess följder som var lite tabu fortfarande 2010. Trots det blev boken Bookerprisnominerad det året. Men inte förrän med Löftet fick han priset.
När jag läste min första Galgut, Bedragaren tänkte jag direkt, den här författaren måste jag hålla koll på. Jag känner Nobelvindar nämligen.
Kawakami, Hiromi: Senseis portfölj ***
En egendomlig bok som jag lyssnat på. Är det en glimt av Japan det här? Eller är det en romantisk historia, som fokuserar på dryckesvanor och hur en relation mellan äldre man - yngre kvinna byggs upp?
Jag vet faktiskt inte, men Dukes uppläsning gjorde boken intressant, fast den var väldigt fragmentarisk och lite långtråkig.
Första delen fick jag stålsätta mig för att inte irritera mig på huvudpersonernas ständiga benämnande varann vid namn (han) och läraren = Sensei (hon), men jag vande mig faktiskt. Och sammantaget var den inte alls så tokig. Annorlunda, lite vilsam och trygg liksom, men jag ångrar inte att jag lyssnade på den.
För Svenska Barn (1896)
Lagerlöf, Selma: En julgäst ****
Här dyker en av kavaljererna upp, den försupne Ruster. Och det på självaste julafton. Hos en gammal vän och dennes familj. Det går inte an, han blir ivägskickad. Men ingenstans finns det någon som är tillräcklig god vän att få stanna hos.
Till slut är han tillbaka igen. Och nu får han komma in i värmen.
Lagerlöf skildrar julen som den ska vara, med omsorg om våra minsta. Både kärlek, förståelse och medmänsklighet visar sig, och plötsligt känner jag en slags julstämning komma över mig.
Ridzén, Liza: Tranorna flyger söderut ****
obs, kan innehålla spoilers....
Jag gråter oftast inte inför en bok. Men när jag lyssnade på denna hände det några gånger att tårarna kom.
För det här är en bok om nutidens ålderdom. På gott och ont. Det goda är den omvårdnad Bo får. Flera gånger om dagen får han besök och hjälp, och även sonen tar mer och mer ansvar. Han har sin gode vän att ringa till och så såklart Sixten, hunden, som personalen villigt hjälper honom med. Det onda är väl att allt inte är som förut. Att hans fru har lämnat honom i förtid genom att bli dement, att besöka henne är inte kul. Att sonen är som han är. Att en i hemtjänsten är en satmara. Och så dråpslaget, att de eller egentligen sonen, tar något viktigt ifrån honom. Då drabbas han verkligen av meningslösheten.
Tvärs igenom hela boken för Bo en tankedialog med sig själv. Där nystas hans liv upp och han funderar över det som varit. Och det känns som han funderar tills han blir klar.
En mycket varm, berörande och ärlig bok. Slutet var väldigt bra skildrat.
Jag lyssnade på den, och det tror jag gav mycket. Jäkel eller Bo, vem som talar är svårt att veta ibland.
Jag är en kattmänniska men det vete sjutton om det inte ändå skulle vara trevligt med en hund ändå...
Wahlberg Karin: Med liv och lust ****
Äntligen fick jag läsa fortsättningen på historien om Sveriges sjukhushistoria. Jag låg ofta på sjukhus i min barn och ungdom, och har med intresse följt Wahlbergs serie. Och känt igen mig här och var.
Nu är det 1963 och kvinnorna utför sina olika jobb. En kvinnlig reporter står för spänningen, en kvinnlig läkare för affären med en gift man, en pensionerad sköterska för hängivenhet till yrket och en barnmorska för livet.
Som vanligt dyker det upp, mellan händelserna, som av en händelse information om lasarettets historia.
Ex vis nämns det om att vid den här tiden betalade patienten direkt till läkaren, för att sen gå till försäkringskassan och få igen beloppet. Jag har själv sett när min far tog upp börsen och lämnade över sedlarna till doktorn. Jag måste säga att det var en välsignelse att det systemet togs bort. Känslan av beroende var inte rolig att känna. Bättre kändes det när jag förstod att pengarna återbetalades.
Jag skulle vilja rekommendera dig som vill ha något lättläst, men ändå inte tunt, att läsa. Ett mycket bra sätt att beskriva sjukvårdens historia.
Än finns det hopp, första delen i serien lasarettet finns här
Livet går vidare, andra delen i serien lasarettet finns här
Lätta ditt hjärta, tredje delen i serien lasarettet finns här
Arvola, Ingeborg: Kniven i elden ****
Mycket läsvärd bok. Fick Bragepriset 2022, och det förstår jag.
Det var inte länge sen jag lärde mig ordet kväner, och här förekommer det ofta. De norraste delarna av skandinavien skildras både brutalt och med ömhet. Jag är inte direkt så förtjust i historiska romaner, men det här är inte enbart en historisk roman. Kvinnor som vandrar finns det gott om (Ex vis Mikael Berglunds Ett föremåls berättelse om obesvar här) men jag kommer osökt att tänka på Margit Söderholms, Driver dagg faller regn, när jag andlöst läser om Brita Caisas liv.
Det som fascinerar mig är hur tätt Brita Caisas gåvor samsas med det kristna tänkesättet. Och att hon, trots det kyrkan gjort mot henne, verkar anamma de tankarna. Hon ger av sin kraft därför att hon har gåvan, men hon ber även utimellan. Det känns liksom naturligt och sammanflätat. Det avundas jag henne, kraften att kunna hjälpa. Mest har jag läst om att dessa gåvor innehåller bara mörker och förtvivlan, som i Mikael Niemis Sten i siden här.
Fast tron på Gud i naturen och livet verkar inte direkt innefatta begäret mellan människor. Allt känns så självklart, men det går inte att känna låta bli att känna medlidande med Gretha. Caisa Brita är författarens anmoder, och boken är säkert färgad av det.
Den stereotypa synen på den starke mannen och den oerhört vackra kvinna är så uppenbar att jag nästan skrattar till. Att hon dessutom kan eller kan lära sig allt och är stark och handlingskraftig gör mig imponerad. Även om det inte innebär att hon fullföljer sina planer utan låter ändå dagen fånga henne.
Hur det går i fortsättningen kommer vi att få veta, två böcker till är planerade.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se