Senaste inläggen
Francke Rodau,Gabriel : Lydias liv ***
En intressant och lättläst bok. Jag uppskattar alltid att läsa en bok om judendomen, därför att jag inte vet så mycket om den religionen. Här skildrades den på ett avspänt, sekulariserat sätt. Men ändå så är det tydligt att den, precis som för många icke-kristendomsutövande svenskar, spelar en stor roll vid döden.
Jag tycker att författaren lyckas väl med att skildra tiden när modern, Lydia, ligger för döden. Lydias son beskriver hur mamman inverkat på hans liv, och hur han känner tacksamhet till den familj han nu har kvar, hustrun, barnen, barnbarnen. Och systern.
Men ändå påminner det här för mycket om en ungdomsbok för att jag ska ska bli imponerad. Det är spänning, mysterier, gåtor som ska lösas. Och en hel del skrivs läsaren på näsan.
Däremot skulle den passa som bok för just ungdomar, eller för den som läser mest feelgood och deckare. Den har en allvarlig, upplysande sida som författaren gjort sig vinn om att belysa. Och han når fram med det budskapet.
Tack för rec exemplar Schyttberg förlag
Fosse, Jon: Det andra namnet *****
Detta är del I-II av den septologi som Jon Fosse skrivit i hemlighet, av rädsla att dö innan allt är klart.Septologin del III-V Jag är en annan har också kommit ut och sista delen Ett nytt namn, septologin VI-VII kommer i höst.
Här gör Fosse upp med alla dessa tankar som rört sig i honom under årens lopp.
Fosse är ju katolik och han rör sig i religiösa funderingar och tankemönster. På ett fascinerande sätt måste jag säga.
Redan i början avslöjar han tankar hos konstnären Asle som beskriver ett ödmjukt gudsförhållande, och trovärdigt.
Redan i första delen skriver Fosse om hur Asle tar hjälp av Kyrie eleison, Christie eleison (se nedan *) när onda minnen från tidigare år bemäktigar sig honom när han kommer till en viss plats. sid 44f
Dessa rader som Fosse skriver är en av de bästa predikningar jag hört. Inte bara en bön om Guds förbarmande om nuet utan också om dåtidens ångest och mörker.
Och jag ville citera alla dessa ord och rader och tankar om Gud som Asle har men det låter sig inte göras. Det skulle bli en liten roman i sig själv. Så jag får köpa boken helt enkelt.
Utöver tankarna om Gud har Asle tankar om, medmänniskan Asle, konstnären med flaskan som behöver vård och hjälp, systern som Asle inte besöker på julen men som han i slutet av boken närmar sig i barndomstankarna som inte alltid är ljusa, konsten som han verkar ha ett lite ansträngt förhållande till och dessutom verkar han inte förstå storheten i sitt konstnärsskap.
Grannen Åsleik letar sig in som en slags orm i paradiset, och längst in i Asle ruvar valv på valv av sorg.
Detta ord har samma yttersta rot som det gamla grekiska ordet för olja, eller mer exakt, olivolja; ett ämne som användes i stor utsträckning som ett lugnande medel för blåmärken och mindre sår.
Oljan hälldes i såret och masserades försiktigt in, vilket lugnade, tröstade och gjorde hela den skadade delen.
Det hebreiska ordet som också översätts som eleos och barmhärtighet är hesed och betyder orubblig kärlek.
De grekiska orden för "Herre, förbarma dig" är "Kyrie, eleison", det vill säga: "Herre, lugna mig, trösta mig, ta bort min smärta, visa mig din orubbliga kärlek."
Barmhärtighet syftar alltså inte så mycket på rättvisa eller frikännande, en mycket västerländsk tolkning, utan på Guds oändliga kärleksfulla godhet och hans medkänsla med sina lidande barn! Det är i den meningen att vi ber "Herre, ha barmhärtighet", med stor frekvens under den gudomliga liturgin. Hämtat här
Bäst: Aubert, Marie: Jag är inte sådan här egentligen **** Med så få böcker att välja på var det givet att Aubert är bäst.
Mindre bra: Hagström, Sara: Vargdräparen Deckare som jag läste enbart för att den utspelade sig i Junsele. Helt ok men stack inte ut.
Hagström, Sara: Vargdräparen
Märkligt att en så tråkig text och historia ändå kunde upplevas så spännande. För den var faktiskt det, särskilt på slutet. Men innehållet stack inte ut nämnvärt.
Det var också ett litet annat grepp med att gruppen var så egensinnig och bångstyrig. Men jag läste boken mest för att jag känner väl till den djurpark som finns där i Junsele. Jag har varit dit ett antal gånger som barn. Numera är jag motståndare till djurparker.
En helt ok debut.
Moss, Sarah: Sommarregn***
En bok med likadan uppbyggnad som Aubert, Marie: Jag är inte sådan här egentligen, som jag nyss läst. Dvs relativt vanliga personer som alla avslöjar vad de tänker och i och med det blir allt så mycket klarare. En lyx som inte finns i verkligheten.
Moss förr bok, Offermur, var i mitt tyckte bättre, och har inte så stora likheter med den här. Men jag rycktes med av människorna och Moss försök att skildra främlingsskap, demens, utsatthet och plötsliga händelser. Läsvärd men jag hoppas mer av nästa översatta bok.
Aubert, Marie: Jag är inte sådan här egentligen ****
En medmänsklig bok. Med mer eller mindre vanliga människor. En sådan bok som man faktiskt behöver läsa ibland. Och som lämnar efter sig den typ av värme som har med förståelse och just medkänsla att göra.
Ochen riktigt fin konfirmationsskildring, med som det känns, ärligt uppsåt och ingen lust att skända den överhuvudtaget. Tvärtom har konfirmanden rätt att tänka på Gud och bör dessutom göra det.
Pappans ytterst märkliga beteende ska förklaras av obearbetad sorg. Och ytfrysning och mobbing kan verkligen göra riktigt ont. Heja fastern som ställer upp.
Genom att alla personer får ge sin bild förstår vi mycket mer än alla andra, en lyx som inte finns i verkliga livet. Tyvärr.
Camus, Albert: Framsidan och frånsidan ***
Lindholm, Margareta: Syskonen ****
Castillo, Linda: Bruten tystnad
Hermann, Judith: Hemma ****
Bäst: Fyra riktigt bra böcker den här månaden. Måste jag välja? Lindholm, Margareta: Syskonen
Mindre bra: Castillo, Linda: Bruten tystnad Den var iofs bra, men med en så stark månad blev det ändå den.
En verkligt spännande, miljöinformativ och feministisk bok som dessutom verkar kunna benämnas deckare. Och iofs, det är mycket död i handlingen. Det är det.
Jag lyssnade på den och det gick utmärkt. Den skulle göra sig utmärkt som film, canadas skogar och vatten i stora sjok, med vilda djur och olagliga fällor. Människor som bor i ödemarken och bara lever naturen. Påminner mycket om Olga Tokarczuk | Styr din plog över de dödas ben och Saucier, Jocelyn: Det regnade fåglar. Och även Owens, Delia: Där kräftorna sjunger. Bra böcker alla tre.
Filteau-Chibas bok är på sitt sätt genreöverskridande, som jag skrev ovan, spännade (deckare) miljöinformativ (skildrar fauna och flora på ett aktuellt sätt, det är inte bara växtligheten som hotas utan även djurens rätt) och dessutom med ett feministiskt tilltal som påminner om Thelma och Louise.
Jag är ingen vän av våld varken i böcker eller film, men faktiskt författaren lyckades få mig så på huvudpersonens sida att jag tom tyckte att det platsade här.
Jag skulle inte benämna den deckare, men ok då, den får platsa under den rubriken. Men som kompromiss får den betyg.
Min favorit är ändå hunden Coyote.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se