Daoud, Kamel: Fallet Mersault ***

Främlingen av Camus läste jag för ett antal år sen. Och hela boken var fylld av Mersault. Jag önskar jag mindes mer ur den än jag gör, men som Daoud själv säger, hans bok är så pass allmängiltig att den kan läsas utan kännedom om Främlingen.

Daoud själv lyfter det faktum att den man Mersault skjuter ihjäl inte ens nämns vid sitt namn, och inte heller skrivs vidare om i Främlingen. Och det är sant. Daoud menar att hans historia visar på hur "den andre" behandlas, helt utan respekt eller intresse. Han tar helt enkelt fasta på den mannens liv och död. 

Men vad menar Camus? För mig tycks det som att mordet på främlingen bara är en liten del i historien, som mest handlar om Mersaults liv, skuld, gudskamp och respektlöshet på olika sätt. Däribland är mordet endast en del av all hans nonchalans.

Jag upplever Fallet Mersault som en svårläst bok. Kanske enbart som en enda lång kritik mot den vite mannens överlägsenhet. Och det är absolut en vinkel som bör belysas.

En jämförelse mellan dessa båda böcker skulle utgöra en intressant bakgrund till läsningen av Främlingen. Men det skulle kräva en hel del av den som tar sig an det arbetet.

Modiano, Patrick: Chevreuse ****

Redan när jag läste min första Modiano, Nätternas gräs, se här hade jag en känsla för romanens genreöverskridande. Så här skrev jag om Nätternas gräs 

"är det en deckare/spionroman/parisisk odyssé/nostalgisk tillbakalängtan eller vad? Jag blir inte klok på det. Möjligtvis en blandning av alla de genrerna."

(Detta skriver  Kristofer Folkhammar om på Aftonbladets kultursida 1 januari 2023 under rubriken Kanske skriver han egentligen deckare. Det känns lite märkligt att jag redan 2014, när jag läste min första Modiano, kunde slå huvudet på samma spik som Folkhammar gör 2023. Läs gärna hans recension, den är bra.)

Och samma kan skrivas om alla Modianos böcker. Hans böcker har en förtätad spänning av deckare, men slutets våldsamma uppgörelse kommer aldrig. Läsaren får knappt veta vem som är brottsling och allt försvinner slutligen i ett slags minnenas försök till uppbrott. Visst vi kan ana, dra slutsatser, är det en av männen eller är det kvinnan? Vem vet, kanske inte ens Modiano själv. 

Men det han skriver lägger sig mjukt till vila i Modianos egen minnenas trädgård. Där de med största sannolikhet även  kommer ifrån.

Som vanligt rekommenderar jag den här boken. Ja, allt av Modiano, se här, är värt att läsa. och att låta sig stanna kvar i hans drömvärld med stor sanningshalt, är en ynnest.

Bästa 2022
Rubin Dranger, Joanna: Ihågkom oss till liv. Grafisk roman

Wiman, Björn: I en sal på lasarettet : en berättelse...... **** fack

Mattson, Ellen: Den svarta månens år ****

De med fet text sticker ut

Agrell, Vilhelm: Stockholm som spioncentral ***

Andersson, Lena Koryféerna ***

Axelsson, Linnea: Magnificat ****

Berglund, Mikael: Ovanjorden ****

Bohman, Therese: Andromeda ***

Brown, Natasha: Samling ****

Darrieussecq, Marie: Avigt hav ***

Ekman, Kerstin: Pukehornet ***

Engdahl, Horace: OP. 101 **

Faye, Gaël: Litet land ***

Fraia, Emilio: Sevastopol ***

Furmark, Anneli: Gå med mig till hörnet *** grafisk

Galgut, Damon: Bedragaren ****

Galgut, Damon: Löftet ****

Genberg, Ia: Detaljerna ***

Griffiths, Elly: Det låsta rummet

Habila, Helon: Resenärer ****

Haushofer, Marlen: Vi dödar Stella ***

Helle, Helle: Bob ***

Indridasson, Arnaldur: Ondskans ekon

Keegan, Claire: Det  tredje ljuset/Små ting som dessa ****

Kouchner, Camille: La familia grande ****

Kristof, Agota: det kan kvitta ***

Lavrentieva, Olga: Survilo. Mormors berättelse om livet under Stalin *** grafisk

Lettland berättar: Människomuseet : fjorton noveller / urval: Juris Kronbergs ***

Levy, Marc: Någon som du ***

Lindgren, Astrid: Luise Justine Mejer ***

Lundgren, Andrea: Den underjordiska solen ***

Mann, Thomas: Döden i venedig ***

Marklund, Anton: Under falkens vingar

Marquez, Gabriel Garcia: Kvinnan som kom klockan sex. *** novell

Mattson, Ellen: Den svarta månens år ****

Meyer, Deon: Villebråd 

Montelius, Martina: Ulf gråter *** novell

Moss, Sarah: Offermur ****

Moström, Jonas: Blindspår 

Naseh, Negar: En handfull vind ***

Nesser, Håkan: Maskarna på Carmine Street

Nordquist, Lina: Dit du går, följer jag ***

Norlin, Annika: Arvsled **** novell

Nutti, Ella-Maria: Kaffe med mjölk ****

Ogawa, Yoko: De förlorade minnenas ö ****

Oksanen, Sofi: Hundparken ***

Olsen, Tillie: Jag står här och stryker ****

Oscarson, Stina: Det perfekta plåstret ****

Palm, Veronica: Ett högt pris

Palm, Veronica: Inte alla män ****

Rautiainen, Petra: Ett land av snö och aska ***

Reyes, Dolores: Hon som äter jord ***

Rishøi, Ingvild H: Stargate en julberättelse ***

Rubin Dranger, Joanna: Ihågkom oss till liv ****

Salihu, Diamant: Alla måste dö ****

Sigurdadottir, Yrsa: Avgrunden

Starnone, Domenico: Bekännelser ****

Stridsberg, Sara: Hunter i Huskvarna *** novellsamling

Strout, Elizabeth: Åh William! ***

Sundström Lindmark, Anna & Widmark, Elisabeth : Vera vem? ****

Toews, Miriam: Kvinnor som pratar ***

Undset, Sigrid: Småflickor *** novell

Wahlberg, Karin: En god man (d)

Wilde, Oscar: Dorian Grays porträtt ****

Wiman, Björn: I en sal på lasarettet : en berättelse om min mamma, tuberkulosen och folkhemmet ****

Wolff, Lina: Djävulsgreppet ****

Wollin, Malin: Sorgen i deras ögon **** (novell)

Ypi, Lea: Fri ***

Månadsläsning december 2022

Rishøi, Ingvild H: Stargate en julberättelse ***

Faye, Gaël: Litet land ***

Rautiainen, Petra: Ett land av snö och aska ***

Naseh, Negar: En handfull vind ***

Griffiths, Elly: Det låsta rummet

Bäst: Rishøi, Ingvild H: Stargate en julberättelse *** Det är ju december och julen får gärna vara med i texten, som i den här boken.

Mindre bra: Faye, Gaël: Litet land *** Ingen bok för julmånaden december direkt. Handlar om barn och då blir det värre ändå.

 Rishøi, Ingvild H: Stargate en julberättelse ***

Så omtalad julbok. Jag läste den av ren nyfikenhet. Och den var helt ok, om än inte så bra som den verkat på bloggar och annat. 

Historien är både ont realistisk och snällt rörande. För visst vill vi att vuxna ska vara så omtänksamma som flera försöker vara i den här boken. Ja vi behöver det verkligen och blir varma i hjärtat.

 Själva boken är en form av nytänkande som jag redan sett prov på i annan litteratur. Och som vi kommer att möta mer av, det känner jag. Här finns en längtan, men inte efter rättvisa, solidaritet, feminism, barnets rätt, nyktra alkoholister, mobbningsfria zoner. Likt flickan med svavelstickorna stannar allt det kvar i kroppen och längtan efter det som kommer sen, när inget av det andra uppfylls, drömmen om evigheten (dock ej uttalad) på den plats där just du vill vara och få din kommande existens uppfylld.

H C Andersen möter 2020 talet. Men citatet "— Nu dör någon! sade den lilla. Hennes gamla mormor hade sagt: När en stjärna faller, går en själ upp till Gud." har än inte blivit ok att uttala. Min spaning blir att det nu finns en längtan efter andlighet, varav många vänder sig till kyrkan, men för en många andra innebär sökandet att det är djupt allvarligt, bara det inte är kristendom. 

Faye, Gaël: Litet land ***

Folkmordet i Rwanda är här skildrat med barnets blick, och blir därmed nästan ännu svårare att värja sig emot. Samtidigt som det ändå är distanserat. Jag blev faktiskt inte riktigt berörd, men så har jag läst andra böcker om Rwanda som varit helt overkligt upplysande. 

Jag har dröjt med recensera Fayes bok, och det har inneburit att jag faktiskt glömt en del av den. Det visar nog också att den inte grep mig som jag trodde den skulle göra.

Rautiainen, Petra: Ett land av snö och aska

Oj, det här var ingen bok att njuta av i juletid.  Jag hade ingen aning om vad det var för bok när jag började läsa. Efter några sidor var det nära att jag la den åt sidan, men så läste jag lite till och blev fast.

Inte så trevlig bok som sagt, men intressant. Jag visste inte alls om allt det boken handlade om, och att tyskarna varit i Finland är det bara några år sen jag upptäckte. 

För att vara debutant har Rautiainen ett svävande språk. Låter lite märkligt men jag funderade länge vad jag skulle skriva. Istället för att falla tungt med det svåra ämnet håller det sig hela tiden just svävande över ytan och ständigt framåt. Rautiainen skildrar det ständiga ljuset, samernas situation, kameralinsens motiv och det snuskigt brutala våldet. Som, fast det var en liten del, ändå blev för mycket.

Känner du att du kan avstå den här boken, gör det, åtminstone tills julen är över. Även om det finns kärleksljusglimtar blir även det otäckt på något sätt. 

Jag läste den som e-bok och tänkte inte på att markera de där meningarna som lyste till.

Naseh, Negar: En handfull vind ***

Iran 1988. Nu närmar sig Naseh sina smärtpunkter efter de två andra böckerna, se här som handlade om helt andra saker.

Men här finns Nasehs hemland och skildringen av den iranska revolutionen och flykten till Sverige. Den bok hon alltid velat skriva eller?

Naseh vill verkligen skildra två världar, två män som flyr Iran. Deras liv förändras i grunden på olika sätt, men deras kroppar genomgår liknande öden. Och är det just detta som Naseh tar till för att låta landsflykt spänna över både onda och  goda?

Jag tänker när jag läser om Shahens flykt och det liv han genomgår, vill jag verkligen veta det här? Intresserar hans lyxliv och lyxdöd mig? Och hans motpol och olycksbroder, även hans liv i i en främmande miljö, är det så lika att det tål att jämföras. Vem lider mest eller är det samma lidande? Jag vet inte vart Naseh vill komma och jag får ingen klarhet.

Jag gillar Nasehs språk och tonfall men här finns inte det där som borde ta tag och ruska om. 

Kanske nästa bok