Törnvall, Clara: Autisterna ****

En riktigt bra bok som gick väldigt bra att lyssna på.

Den var otroligt intressant. Jag kände igen mig i oroväckande mycket hos min omgivning, och kanske även hos mig själv. Jag kan inte låta bli att undra om just autism eller asperbergs är mycket mer utbrett än någon vet om. 

Hur som helst fascinerades jag av boken, som påminner litegrann i stilen om Kvinnor jag tänker på om natten av Mia Kankimäki som jag också gillade. Här 

Det måste ligga ett gediget arbete av Törnvall bakom dessa tankegångar. Hon citerar ur och har med uttalanden ur många böcker och artiklar. Dessutom finns det med flera författare som "kommit ut" som autistiska vid senare tids forskning. 

Alla som är intresserade av detta ämne, vilket borde vara merparten av läsande kvinnor (ok det finns även män) borde verkligen läsa denna bok, eftersom det handlar om ett relativt nyupptäckt område som kvinnor fått väldigt lite stöd och forskning om. Och vi vill väl alla förstå varandra eller hur? Visst är det därför vi läser...

Jag önskar mig fler böcker i ämnet. En studiebok som helt enkelt ger mer upplysningar om hur autism uppkommer, och när det gör det och om det kan ändras över livet? Och hur det enkelt kan beskrivas för gemene man, för det här måste upplysas om och accepteras i detta av intryck "overloadade" samhälle. Det är ju inte ok att kvinnor (och män) ska känna sig helt förvirrade eftersom de inte vet varför de känner sig på ett annat sätt än många (majoriteten?) andra.

Kanske du känner till böcker, romaner facklitteratur noveller, i detta så nya ämne? 

Meyer, Deon: Mörk flod 

Faktiskt, Mayer är en riktigt bra deckaförfattare. Denna bok t.ex var spännande och klurig. Som vanligt en oerhört vacker kvinna och de två för alltid deckarna Griessel och Kapido.

Jag väntade hela tiden på den krasch som kom först i sista meningen. Den cliffhangern pekar mot nästa bok, som måste vara riktigt bra för att kunna ta in samma persongalleri igen. Jag kanske läser den också, få se...

Månadsläsning januari 2023 

Modiano, Patrick: Chevreuse ****

Daoud, Kamel: Fallet Mersault ***

Sigurdadottir, Lilja: Iskall sol
Johansdotter, Henna: Hägringen – en novell ****

 Ernaux, Annie: Sinnenas tid ****

Ernaux, Annie: Omständigheter ****

Bäst: Modiano, Patrick: Chevreuse **** och Ernaux, Annie: Omständigheter ****

Mindre bra: Daoud, Kamel: Fallet Mersault ***

Ernaux, Annie: Omständigheter ****

 Medan jag var fast i Ernaux så läste jag även Omständigheter som faktiskt var ännu bättre än Sinnenas tid som jag läste alldeles nyss. Den här var verkligen bättre, även om handlingen kändes sorglig. Tänk så många som gått igenom det hon skriver om och vilket mod av henne att skriva om det, helt utan förskönande meningar. Nej, tvärtom är berättelsen helt lakonisk, på gränsen till okänslig.

Jag undrar hur den bemöttes när den kom. Det var säkert fasansfullt att någon skrev helt öppet om abort, men var det några reaktioner på att det endast var det fysiska och det praktiska som beskrevs? För det som drabbar mig mest är att den psykiska biten liksom inte finns. Och jag som alltid trott att en abort ändå rör vid något varsamt långt inne....? Men Ernaux är upptagen med klasskampen och feminismen. Moderskapet var hon helt klart inte redo för. Det kommer senare. Men det kommer. 

Jag läser nog mer av Ernaux. Jag gillar sättet hon skriver, enkelt men ändå späckat med innehåll. Vissa scener känns oroväckande hårda men jag fortsätter läsa. Till slutet.

Ernaux, Annie: Sinnenas tid ****

2022 års nobelpristagare skriver korta böcker. Liksom den här.

Och ja, det är en bra skriven bok. Jag kommer på mig med att undra om den skulle ha väckt samma uppmärksamhet idag som den gjorde 1992. Eller om den skulle ha kunnat skrivas på samma sätt idag. Med samma innehåll. Ordet tråna efter är knappast frekvent använt idag, men det är just det kvinnan i boken gör. Får man göra det nu, 2023 tro?

Att så helt gå upp i passionerad väntan, längtan, trånad och egenförsakelse kanske fortfarande förekommer. Feministen i en vill såklart protestera, för det är visserligen ett uttryck för utlevande passion, men det känns väldigt mycket, ja enbart på mannens villkor.

Det talas om Ernauxs ärlighet, och hon är brutalt uppriktig med att hon vill verkligen det här. Utan att ta någon hänsyn till den spirande feminism som råder. Dessutom gillar jag hennes språk, och av den anledningen läser jag snart mer av Ernaux. 

Jungersen, Christian: Undantaget****(*) Ännu en otroligt bra bok! Tjock men jag sträckläste den på en och en halv dag. Och den var verkligen värd att läsa. Den recenseras som en bok om mobbing och ok, det är det. Författaren har verkligen lyckats och javisst, när jag söker på Google hittar jag genast rubriken: jag har också varit utfryst. Vilket jag förstod när jag läste. Ingen som inte varit utsatt kan förstå det subtila i utfrysningens mekanismer. Nu får man se detta från olika vinklingar vilket är intressant plus att ämnet folkmord också speglas vilket det också är intressant. Att det inte blev en femma beror på att boken trots allt är lite rörig. Nånstans blir det ändåtvå böcker i och med att den dessutom i stort sett också är en deckare och skulle kunna filmas så och slutet.......naturligtvis tillrättalagt för deckargenren. Nej det störde mig en aning. Men å andra sidan är det ju så nu för tiden att det måste till spänning för att förmedla nånting. Och om det får folk att läsa den här boken och lära sig nånting om mobbingens fruktansvärda konsekvenser så är det ändå ok för mig. Om boken hetat "mobbing på en arbetsplats" hade inte många läst den. Ett plus för diskussionen om ondskan. Ett minus för händelserna i Afrika som både skildrades och inte.......Människorna är verkligen otroligt väl skildrade och det är för väl att boken är så omfångsrik, annars hade vi inte fått veta ens hälften........

Johansdotter, Henna: Hägringen – en novell ****

På Förlaget, här, finns den här korta novellen. Och när jag läser den slår det mig att jag faktiskt gillar SF. Det är fantasy jag inte riktigt kan med.

Den här novellens hen var irriterande, men sen slår det mig att jag faktiskt inte vet vilket kön berättaren har. Och det spelar faktiskt ingen roll. För här är det inte man eller kvinna utan alla är ett i sammansmältningen av Hägringen. Den plats som ska göra alla lyckliga.

Hen är en slags lärjunge som med sitt offer lämnar över hoppet som ett budskap, i sista stund. Kanske ska något ändå hända till slut....Kanske ska nyfikenheten, nr 1 på brottslistan, få leva vidare.

Glasvaggan och Sömnlandet är två romaner av Johansdotter. De går under beteckningen unga vuxna. Tyvärr inte inköpta på mitt bibliotek. Annars skulle jag genast lånat dem.

Sigurdadottir, Lilja: Iskall sol

Jag har gett upp de isländska deckaförfattare jag brukar läsa. Tyvärr.

Men så hittade jag den här och lyssnade på den. Det var mer av Island i den här än i de andra som jag brukat läsa. Lite som Indridasson i början.  Och faktiskt, den var så pass bra att jag nog kommer att lyssna på  nästa del också. När den nu kommer. Sen får jag se