Fried, Hédi: Frågor jag fått om förintelsen ****

Det spelar ingen roll om denna Augustprisnominerade bok inte vinner. Den kommer ändå att bli en klassiker och bör användas i många år framöver. För den är ytterst angelägen. Och dessutom välskriven, fast det hade gått ändå. 

Inte bara som det ärliga tidsdokument det är utan också med allmänna självklara (borde vara) sanningar och råd, av vilka jag citerar ett:

En av lärdomarna från Förintelsen lyder: Vänj dig aldrig vid orättvisor. En orättvisa är som ett sandkorn i handen, vars vikt inte känns. Men orättvisor har en tendens att öka, de blir fler och fler och snart orkar du inte bära dem. sid 12f

De här frågorna och svaren borde alla läsa. För att kanske äntligen förstå, för att inse vad som måste göras för att det inte ska hända igen, för att helt enkelt försöka bli bättre människor. 

Läst 2017

Tack för exemplaret till Svenska förläggarföreningen

 Eriksson, Thomas: Omgiven av psykopater ****

Jag inser ganska snabbt att jag skulle ha läst Eriksson första bok, Omgiven av idioter, före den här. Det pga av att båda böckerna är uppbyggda på färger/personligheter. Nu gick mycket tankemöda åt till att försöka förstå vad jag var för färg/färger så det var inte det lättaste att hänga med. Men boken är absolut väldigt intressant. Och ger mycket råd och förklaringar om hur psykopater är och hur de går att överhuvudtaget överleva i deras sällskap.

En bok som jag kanske skulle vilja äga faktiskt. Den kommer i pocket så varför inte?

Läst 2017

   Vinterhed, Kerstin: Sorgen i Palestina ***

Konflikten mellan Israel och Palestina är minst sagt komplicerad. 

Vill man få svar på vad som är rätt och fel är inte det här boken som svarar på det. Men den ser

saker och ting från olika sidor, för frågan är som alla vet ytterst komplicerad. 

Att sammanfatta eller ens citera något ur boken låter sig inte göras. Och är man för eller emot det ena eller det

andra blir man kanske bara upprörd och arg. Men jag fick lära mig så pass mycket att jag allvarligt funderar på att köpa boken. 

Dessutom upptäckte jag ett nytt pris, Jerusalempriset. Det var inte sämst.

Läst 2017

   Dahlgren, Eva F: Vad hände med barnen? ***

Ännu en fascinerande och sorglig bok av Dahlgren, som tidigare skrivit de utmärkta Farfar var rasbiolog och

Fallna kvinnor. Denna gång om de oäkta barnen till de fallna kvinnorna. 

I debatten vid förra sekelskiftet används ibland liknelsen kantstött. "Oäkta" barn betraktas som sekunda, kantstött porslin.

    Snarare än kantstött kommer ordet bortstött för mig. sid 30

Dahlgren berättar om de barn som blev omhändertagna av samhället. Som auktionerades ut till lägstbjudande, för budets pris var vad fosterföräldrarna krävde som betalning för att sköta om barnen. Många barn blev utnyttjade till hårt arbete. De hade det svårt och längtan efter föräldrarna (i alla fall modern, fadern var ofta okänd=tog inte på sig faderskapet) var inte lätt att bära. De blev vilsna i livet.

Det här är inte länge sen och Dahlgren beskriver barnens öde i korta fragmentariska ögonblicksbilder. En tidsanda med fosterbarn och "handeln" med dem, de som senare skulle placeras på barnhem tills de också avvecklades. 

Och överalltihopa vilar makarna Myrdals befolkningsfråga, och gjorde så länge. Tvångssterilisering beodrad av myndigheterna förbjöds t.ex inte förrän 1975.

Jag kan ändå känna när jag läser den här boken att det trots allt fanns en vilja i samhället att ta hand om dessa barn, även om det väl inte alltid blev rätt. 

Ännu en väl dokumenterad samling öden från 1900-talets början. Dahlgren gör ett gediget jobb som lyfter fram dessa omständigheter. 

 Läst 2017

Farfar var rasbiolog

Fallna kvinnor

      Enders, Giulia: Charmen med tarmen *** (fackbok)

Intressant bitvis men jobbig att läsa. Inte speciellt rolig direkt, men den innhåller mycket fakta som dock inte presenteras på ett så lättsamt sätt som det getts sken av.

För att verkligen få ut all behållning av den borde jag läsa den igen och anteckna viktiga saker. Men jag orkar bara inte, det är trots allt ett svårt ämne att förmedla, även om jag är öppen för det mesta.

PS: jag har alltid undrat varför inte någon gör en programserie och verkligen undervisar om hur kroppen fungerar. Immunförsvaret t.ex Om du efter tre dagar inte blir bättre ska du höra av dig...Que? Alla vill få hjälp nu. Men om man vet att immunförsvaret kämpar på i ca tre dar, lyckas det då inte häva infektionen behövs det starkare saker. Och då blir allt allvarligare. Vet du det kan du ju avvakta eller hur? Vet du det inte blir du bara arg och tror att vården bara vill bli av med dig. Fram för mer information, om tarmen och allt annat.

Läst 2015

Läst 2015

   Grosz, Stephen: Att förlora och finna sig själv. Berättelser från terapisoffan. ****

Det räcker inte med att läsa den här boken en gång, det känner jag när jag nu bläddrar i den igen. Jag läste den mer eller mindre rakt av, vilket innebar att jag tyckte den var intressant, men jag borde tänkt efter mer känner jag. Så den blir inte insorterad i bokhyllan på en gång.

Jag köpte den faktiskt, mycket för att Magnus Utvik rekommenderar den. Jag litar mycket på honom nämligen.

Den rekommenderas om du verkligen vill läsa om fall som leder nånstans, om inte annat till insikt. Grosz verkar hålla ut med sina patienter och till slut når han resultat.

Ok, ett fall per kväll framöver så har jag verkligen fått valuta för den här boken.

Läst 2015

   Kondo, Marie: Konsten att städa **

Jag fattar inte att jag än en gång tror att en bok ska lösa mina röjnings- och därmed städproblem. Det enda riktiga tips jag tar med mig är 1. att förvara saker vertikalt och 2. att verkligen känna efter vilka saker jag älskar och därmed verkligen vill ha kvar, killl your darlings gäller inte här.

Sen är det som vanligt, släng-släng-släng. Den som har flest sopsäckar vinner.

Trots att de tips som finns på bokomslagets flik verkar vettiga, försvinner de liksom i ett intet när boken svävar ut i avsked och tacksamhetsriter när saker ska slängas.

(Som yngst fick jag ju agera bra samvete åt syskon som ville bli av med saker, och det fick jag i boken veta verkligen inte är rätt. Puh, tack för det. Vad man gör när syskon efter 50 år kommer och frågar efter sakerna fick jag däremot inget svar på, synd! Det har hänt ja.)

Jag föredrar nog min egen långsamma väg. Plocka ner det som inte tilltalar mig i en påse och tar det till second hand. Jag gillar återbruk nämligen.

Läst 2015