Grigoriev, Maxim: Städer ***

Vinnare av Borås tidnings litteraturpris 2015.

För landsbygden betyder årstider, väder, ljuset, mörkret hela tiden någonting. Det påverkar skörden, möjligheten att överleva i armod eller överflöd. Bonden blickar mot himlen och väntar på regn eller torka. En tidig höst, en snörik vinter. Allt kopplas till kroppens behov.

Men nu lever nästan alla i städerna, och jag fascineras av Grigorievs förmåga att känna, uttrycka, värna om och tillåta "ute" att finnas i staden/städerna.

Början på novellerna visar ofta detta

• Vi satt under kastanjen och människorna passera. sid 9
• En sexårig flicka och hennes mor, en distriktsläkare, promenerar längs en kanal i Sankt Petersburg som på den här tiden alltjämt heter Leningrad. Sid 17
• Det regnar sid 27
• Allt är blått när man närmar sig Korfu sid 49
• Jag träffade honom på en bar i Riberia. sid 59
• En skolpojke och hans vän kastar smörgås i Moskvafloden sid 83
• En intetsägande och molnig junidag för två år sedan hade vi ingenting att göra och tog tåget till Potsdam. sid 93
• November i Porto är blåsig och blöt. sid 105
• Vi flyttade in i maj, och hade tänkt stanna fyra månader, men det blev inte mer än två. sid 117
• Oktober i Odessa doftar löv och spårvagnar. sid 127
• Det är morgon, eller åtminstone förmiddag, och luften dallrar i hettan. sid 149
• Vintern var regnig och jag hade egentligen ingen lust att resa någonstans, men min syster skrev till mig och antydde att hon ville att jag skulle komma till Berlin, gärna de närmaste veckorna. sid 167

En igenkänningsfaktor med Modianos sätt att skriva infinner sig när jag läser, men här betyder historierna egentligen ingenting. Utan det är orden som bär med sig "ute". Det upprepas meningar, olika katter, hundar stryker över gatorna.

Årstiden är viktigare än årtalet, stämningen starkare än historien, längtan bort genomsyrar allt. (baksidestexten)

Kanske är den här boken ett försök att föra över det gamla urbana till den nya staden som tagit form inför nya generationer?

Jag tar med ett citat som känns stadsgenuint:

 Trottoaren är smal och smutsig. I själva verket är det nog inte ens en trottoar. Asfalten är ojämnt lagd och har spruckit; stora vattenpölar med gråflytande pappersmassa har bildats. Det regnade igår; vattnet och leran har ingenstans att ta vägen. Inga människor syns till. sid 86

Det här är en novellsamling att grotta ner sig i, att räkna alla katter, tåg, regnväder och löv. Att försöka fånga dessa städers själ och sammanfoga dem till Staden. Men min studietid är över och högen med olästa böcker är som ett höghus.

Jag lämnar Städer och konstaterar att det känns som att Grigoriev förnyat sättet att närma sig novellgenren.

Välförtjänt är debutantpriset.

Läst 2015

 

Anna A

3 mars 2015 19:59

Kul att han fått pris! Tyckte jättemycket om denna när jag läste den. En sån där jag definitivt kan tänka mig återvända till gång på gång.

http://annasbokbord.se

 

mig själv

3 mars 2015 20:17

Ja Städer skulle man vilja göra en oredentlig analys på! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Grittiths, Elly: Blödande hjärtan   Tredje boken i Griffiths nya serie om Harbinder Kaur var riktigt förvirrande. Många personer var i gång med relationer som börjat under gymnasiet. Nu är det återträff och nån dör, men trots att jag ansträngde m...

Hauptmann, Gerhart: Banvaktare Thiel ****   Det är inte alltid jag vet när och varför jag har böcker på lånehyllan, tar hem dem och ibland läser dem, ibland ger upp direkt och ibland hittar guldkorn.. Här kom det hem en novell av någon jag inte...

Persson Giolito, Malin: Motiv   Jag lånar beskrivningen av boken hos Adlibris:     Tio berättelser om brott av författaren till "Störst av allt".    Vad händer om åttaåriga Lillan berättar sanningen om kvällen när hennes föräldrar hade ...

Au, Jessica: Kallt nog för snö ****   För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra.   För Aus bok är mild, lugn, vilsam oc...

Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna ****   Madonnan vid Nilen och  Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare.  De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var s...