Ullman, Linn: Nåd ***(*) En liten bok om ett stort ämne, dödshjälp. Något som Ullman bara nuddar vid, därav den icke fulla fyran. Ämnet kräver mycket mer än vad författaren lyckas åstadkomma, den skrapar helt enkelt bara på ytan. Den vinner dock mycket på att personerna som sådana är intressanta men själva dödshjälpstematiken är på tok för lättsamt hållen. Ett bra försök att närma sig ett så allvarligt ämne i alla fall. Läs den och känn på hur svårt det är att hjälpa människor att leva, vilket jag tror Ullman menar.

Läst 2003

Lindström, Trotzig(red) Hitta hem: *** Vuxna adopterade från Korea berättar. Den här boken hade jag sett fram emot och den var väl värd att läsa. Tyvärr påminde de olika berättelserna mycket om varann, jag hade hoppats på mer ovanliga vinklingar. Men det visar kanske ändå att adopterade delar mycket med varann.

Läst 2003

Lindqvist Elin: Tokyo natt *** En debut i hitta-mig-själv genren. Intressant så tillvida att den speglar dagens skeenden, vad kan inte en ung tjej ha upplevt innan hon fyllt 20? Tyvärr en hel del destruktiva saker. Jag hoppas att Elin Lindqvist inte gör som så många andra unga tjejer som skriver en (uppmärksammad) bok där syftet till syvende och sist verkar vara just att hitta sig själv. När det är gjort läggs författandet på hyllan. Det vore synd för Elin Lindqvist har förutsättningar att kunna skriva fler böcker, utan det självupplevda tilltalet.

Läst 2003

Lauck, Jennifer: Som stilla vatten *** Fortsättningen på Blackbird var inte lika bra som föregångaren. Just Blackbird har jag rekommenderat till många i genren "min olyckliga barndom och hur jag överlevde den" just därför att Blackbird var så osentimental och öppen, jag fick ingen känsla av att den dolde nånting väsentligt. Men med Som stilla vatten var det helt annorlunda, här liknar den mer andra böcker i samma genre, den kändes tillrättalagd i vissa avseenden. Trots det var det intressant att läsa om Jennifer Laucks fortsatta öden och jag blev glad när det ordnade sig till sist. Har du läst Blackbird bör du nog läsa den här också......

Läst 2003

Latifa: Mitt förbjudna ansikte *** Allt man hört om hur det var i Afghanistan under talibanregimen verkar tyvärr vara sant.....en stark bok, skriven av en modig kvinna om hur det gick till. *** Allt man hört om hur det var i Afghanistan under talibanregimen verkar tyvärr vara sant.....en stark bok, skriven av en modig kvinna om hur det gick till.

Läst 2003

Larsson, Åsa: Solstorm*** Gör författaren upp med sin frikyrkliga bakgrund i den här boken? Det tänkte jag hela tiden, det var suveränt skildrat, om än med en viss slagsida åt schablonen: präst=sexdåre. I övrigt rappt skrivet, kunde varit ännu en journalist men Larsson är jurist. Boken höll inte riktigt, slutet var aningen överdrivet, en kontrast till det övriga som verkligen kändes äkta. Och det gamla vanliga: man är otrevlig men kvinnan faller (?) och mannen ändrar sig och blir så snäll så snäll (!). Fortsättning på kärlekshistorien kommer nog i nästa bok.....

Läst 2003

Küchen, Maria : De behövande **(*) Jag tyckte mycket om Lycklig hora och hade höga förväntningar på den här boken. Men de kom på skam, tyvärr. Författaren skriver bra och bitvis var boken riktigt spännande, därav den tredje stjärnan. Men det var något med intrigen som gjorde mig tveksam. Syftet var säkert vällovligt, att skildra de behövandes historia för att förklara nuet, men det var så osannolikt att kvinnan i början flyttade ut med sitt spädbarn i ödemarken. Det var där historien brast, allt annat kunde säkert ha hänt. Det kändes som att Küchen ville säga alltför mycket, det rymdes inte inom bokens sidor.

Läst 2003

Klepke Martin: I väntan på en lever **** Den här boken handlar precis om det titeln säger: en man (författaren själv) som svårt sjuk väntar på att få en ny lever. Boken är rappt och osentimentalt skriven (Klepke är journalist) och ger svar på många frågor om hur det är att vänta på ett organ och varför man bör ta ställning för organdonation. För vem kan veta när och om man själv drabbas av en svår sjukdom? Vill man då ta emot ett organ kanske man bör tänka igenom ifall man vill donera ett också, efter sin död. Det här är en bok som man läser med både medlidande och skräck. Den kommer att bli omskriven..

Läst 2003