Inlägg publicerade under kategorin Transplantation i böcker

Av violen - 24 maj 2013 14:15

    Grebe, Camilla/Leander- Engström,Paul: Dirigenten från St Petersburg ***+


En spännande bladvändare. När läste jag en sådan? Nu har jag gjort det. Den var väl rå för min smak, det ska erkännas, men utöver det var den lättläst, spännande och helt möjlig att hålla ihop persongalleriet, som dessutom inte var platta utan högst levande. Det är ju lovande inför kommande böcker.


Visst, Toms gåta var lite väl uttjatad när den väl uppdagades och att alfapetet skulle ha en roll utöver det vanliga förstod jag tidigt plus lite annat personligt i Toms liv. Men det gjorde liksom ingenting, berättelsen flöt på och jag lärde mig lite om Rysslands företagsklimat också (inbillar jag mig i alla fall). Får jag tillfälle kommer jag att läsa fortsättningen. Tre böcker planeras. Så det kommer två till.


Tack Booked


Läst 2013


spänningsutmaning maj hos enbokcirkel för alla






________________________________________


Njursjukdom i boken:

[...] kom han ihåg att han var på sjukhuset med sin njursjuka fru. sid 268

Av violen - 26 februari 2013 09:30

   Anyuru, Johannes: En storm kom från paradiset. **** 

Den här boken ÄR bra, annorlunda, speglar ett historiskt skede och är välskriven. Många meningar man skulle kunna minnas, som i alla fall jag inte läst förut. Det gillas. Men missades....jag brukar alltid markera sidor men var utan markörer nästan hela tiden den här gången.


Den här boken fick inte Augustpriset, men många andra priser. Och det är ingen Augustprisbok, jag har läst ett antal och det här är liksom ingen roman som bara löper framåt med historien om ett liv, den är en annans liv som författaren skriver in sin smärta i. Ovanlig vinkling av ett ovanligt frånvarandepappaöde. Intressant! 


Och små sublima verkligheter i det svenska folkhemmet, i det land där han hamnar:

De åker hemåt med buss på natten. Det är kring aidsepidemins utbrott och de första tidningsartiklarna har pekat ut afrikanerna som smittbärare, och ibland känner han hur de vita människorna släcker sina blickar som glödande ståltrådar i honom. Han tänker att han skulle ha stannat någonstans. Någon annanstans än här. sid 241


När jag läst de sista sidorna har jag något i ögonen, något vid bokläsning för mig mycket sällsynt.

Det känns som tårar. Det bränner...


Läst 2013


------------------------------------------------------------------------






Transplantation i boken:


Han undrade om det gick att överklaga.

"De säger till mig att lägga mig ner och dö", sa han när läkaren hade gått. "Det är vad det betyder att jag inte får ännu en ny lunga. Lägg dig ner och dö, ditt liv är över. Men det är inte så lätt. Det är inte så lätt att bara ge upp." sid 199

Av violen - 10 april 2012 20:30

   Bergvall, Karin: En njure flyttar hemifrån ****  (Vp)



En njure flyttar hemifrån är inte bara en dagbok om organdonation från START till MÅL utan även ett inlägg i den allmänna debatten om bemötande i många olika sammanhang och hur vi slösar med både mänskliga resurser och våra skattepengar - i onödan! text från Adlibris


En intressant bok skriven av en njurdonator. Den innehåller inte så mycket om varför författaren donerar en njure till sin bror. Men desto mer om hur det egentligen går till för just donatorn. Väldigt lite om den sjukes vedermödor alltså, men väl om donatorns. Väntan, undersökningar, väntan, nya undersökningar, väntan. För lite information. Så, transplantationen. Och sen. Helt klart ett dåligt omhändertagande och en helt oacceptabelt lång väntan på ersättning.


Bokens författare är verkar befriad från tidigare sjukhuserfarenhet, vilket ju kan vara fallet när det är någon som inte står den sjuke nära i det vardagliga livet. Och därmed kan se allt helt objektivt utifrån. Att samla urin ett dygn kan kännas jättebesvärligt om man aldrig gjort det, medan en njursjuk oftast ser det som ett mindre problem. Förstoppning efter operation är en pina för alla opererade, men för en transplanterad är bra värden allt. Bara njuren funkar är det nya mantrat.

För donatorn är det inte så och det måste sjukvården förstå. Därför är boken i sin ärlighet så bra.


Som en donation skildras här ska det naturligtvis inte få gå till. Den som donerar gör något i hög grad unikt. Den ger en annan människa en möjlighet att få leva. Och eftersom sjukvården därmed även gör en besparing ska donatorn hållas åtminstone skadeslös. Det måste tillsättas personer som håller koll på det praktiska angående arbete, ersättning osv. vilket inte var fallet den här gången. En donator gör en mycket speciell insats och ska behandlas därefter.


Kanske att man som blivande donator ska läsa den här boken i informativt syfte, och ta lärdom och kolla upp vad som gäller på sitt sjukhus, ställa krav. För den kan ju annars stjälpa mer än hjälpa.

Boken är främst till för vården tycker jag. Men även andra som kommer i kontakt med njursjuka och transplantationer bör ha stor behållning av den. Ett mycket bra inlägg i debatten.


Läst 2012

Av violen - 16 december 2011 15:00

   Mréjen, Valérie: Tre berättelser; tre män ***


En stilistiskt mycket ovanlig bok. Jag brukar ibland skriva att jag anser böcker en aning fragmentariska. Den här boken är fragmentarisk. Det är som att författaren satt sig ner och låtit minnen bara ramla över sig (sina egna och fiktiva) och sen skrivit ner dem, utan inbördes ordning. Intressant men svårläst, jag lyckades inte riktigt koncentrera mig.

Jag tror och hoppas att nästa bok blir mer sammanhållen för här staplas sanningar på varann och man känner liksom ingenting. Bara jaha ytterligare en egoist.





Läst 2011



Sverige i boken:

När jag var student reste vi till Sverige, min vän Gérard Latortue och jag. sid 108


Njursjukdom i boken

Hon går på dialys tre gånger i veckan. Man kopplar henne till en slang som pumpar ut blodet, det passerar genom en maskin med rengöringsfilter och så går det tillbaka till hennes blodådror. sid 110


Av violen - 10 maj 2011 10:30

   Koontz, Dean: Donatorn **


Ämnet i den här boken fick mig att läsa Koontz vilket jag aldrig funderat på tidigare. Och vilket jag inte kommer att fundera på framöver heller. Men jag måste erkänna att jag sträckläste boken för att jag ville veta hur det skulle gå och hur det hängde ihop. Det visade sig att jag redan hade en aning om hur det fungerade, eftersom jag läst liknande böcker om transplantationer tidigare. Koontz har alltså helt enkelt tagit en väl fungerande story och lagt till lite övernaturliga och märkliga inslag, en väl beskriven hjärtinfarkt (där har han verkligen gjort ordentlig research) och en kärlekshistoria med en otroligt vacker (såklart) författare  som beskriver undermeningen i en text, vilket jag inte kunde finna någon i den här historien.

Men eftersom det handlar om en transplantation tyckte jag ändå att den var intressant. Tyvärr var det lite väl mycket konstigheter med för att jag skulle känna att boken gav mig nånting utöver skildringen av donationsförfarandet i USA. Och dess avarter kan jag kanske säga utan att avslöja allt för mycket.

Koontz läses av väldigt många, kön på biblioteket nära mig var mycket lång, och jag kan känna en viss oro över hur hans böcker tas emot. Är det enbart skräck eller tänker många att jaha så går det till? Vilket det kanske gör och då borde boken varit ett debattinlägg istället för en thriller.......

Slutet var sentimentalt så det slog gnistor om det och jag undrar om Koontz alltid har sådana slut.......


Läst 2011

Av violen - 27 augusti 2010 11:00

Munroe, Alice: Kärlek vänskap hat***


Den här boken har väntat länge i hyllan och snart kommer den ju dessutom i Lyrans utmaning, så jag tog med den på en resa för noveller är ju alltid bra vid dylika tillfällen. Om de är bra i övrigt låter jag vara osagt då jag egentligen inte är så förtjust i den korta formen. Jag vill hela tiden veta mer.

Och så är det verkligen i Munros noveller. Hon skriver väl, på kort tid lär man känna personerna och det är riktigt intressant att läsa nånting från nordamerika igen. Men hon lyckas inte avsluta dem ordentligt. Eller så avslutar hon dem för ordentligt. Det var länge sen jag läste en novellsamling där jag så tydligt vill veta mer......slutet är plötsligt där och jag tänker, neeej det får inte komma redan.

Är det bra eller dåligt? Jag måste fundera på det och läsa Nära hem, en roman av samma författare. Då kanske jag vet svaret.



Boktoka skriver att hon läst att det är sagt om Munros noveller att varje novell bär en roman inom sig. Det  kändes helt sant. Om man med det menar att det behöver en romans form för att få novellerna att blomma ut förstås. Menar man att de är lika uttömmande som en roman håller jag inte med.

Jag har just läst Dödgrävarens dotter av Oates och jag tänker: om man tagit ett utdrag ur den boken och presenterat som novell skulle det ha gett den här känslan av tomhet. När jag la Oates åt sidan var boken klar, som en bra roman ska vara. Munros noveller är inte klara, men det kanske är så det ska vara?


Bokslukaren skriver lite om varje novell och jag blir förvånad över att jag knappt kommer ihåg dem. Hur är det möjligt? Jag har ju nyss läst. Ja den sista kommer jag ihåg väl, den med den dementa hustrun men kanske mycket för att min egen mor blev just dement. Och novellen om släktingen som användes i en författares roman (speglar balansgången för alla som skriver och av nödvändighet använder sina egna erfarenheter). Men enbart för att den släktingen hade dialys innan hon dog.

Men sen när jag riktigt tänker efter, visst minns jag. Men hur länge?


Gemensamt för novellerna är det som orginaltiteln anger, Hateship, Friendship, Courtship, Loveship, Marriage, lite väl nerkortat i svenska översättningen kan jag tycka. För det handlar mycket om äktenskap och relationer mellan människor, och framförallt väldigt starka känslor. En undertryckt kritik mot det patrialkala samhället vibrerar i de flesta novellerna, men kvinnorna har huvudrollen. Och det finns en uppriktighet som jag uppskattar. Det är inte bättre än så här att vara människa.


Att läsa Alice Munro är att lära sig något varje gång som du aldrig tänkt på förut,” skriver The man booker international price juryn. Jag håller inte riktigt med, snarare tvärtom. Just det där okända känns bortskalat.


För att veta om Munro är en värdig nobelpriskandidat, som många hävdar, måste jag läsa mer av henne. Den här boken kan vara hennes försök att vid 70 år minnas en tid som flytt. Nånstans kändes den som skriven för länge sen och inte in på 2000talet.


-----------------------------------------------------------------------------------------------



Transplantation och dialys i böcker:


Jag frågade hur Alfrida mådde, och kvinnan sa att hennes syn var så dålig att hon praktiskt taget var blind. Hon hade också haft allvarliga njurproblem, vilket innebar att hon måste genomgå dialys två gånger i veckan. sid 112


Läst 2010




Av violen - 2 augusti 2010 10:19

 Ahrens, Anita: Häst Häst Tiger Tiger ***

 

 

Juni-Juli månads bok i Enbokcirkelföralla


Jag ville läsa den här boken av en enda anledning, att den handlade om organdonationer. Och det visade sig att det var det enda intressanta med den. Historien i övrigt var väldigt spretig men kom ju till slut fram till det egentliga budskapet, hur oetiska transplantationer går till.

Boken var tyvärr inte riktigt trovärdig vad det gällde just transplantationerna och det tog verkligen ner helhetsintrycket. För själva frågan är intressant och säkert inte alls överdriven eller osann, tyvärr.




1.) Hur känner du för Vita som person?

Ingenting faktiskt, jag tycker att hon var väldigt anonym. Och den stora frågan: Skulle du vilja ge av dig själv? svarade hon nånsin på den?

2) Har du någonsin själv funderat på det här med om organdonationer, och om det kan gå till så här?

Absolut! Det var länge sen jag läste att dödsdömda fångar  (i Kina bl.a.) tvingades ge blod innan de avrättades.

Det här är ju ett riktigt skräckscenario. Bristerna i tillvägagångssättet som det beskrivs i boken ger iofs brister i trovärdigheten, men jag tror säkert att liknande saker sker. Att folk säljer njurar är ju allom bekant, men att även andra organ tas på detta sätt är ju bara möjligt om personen lever så det är ju mer komplicerat.

3) hur kommer det sig att du läste boken? Som jag sa, enbart för att den handlar om organstölder som jag vill kalla det nu efter att ha läst den.

4) vad tyckte du om Häst Häst Tiger Tiger och varför. (ge gärna ett betyg)

Jag tyckte att ämnet var intressant och dessutom skrivet utifrån ett väldigt negativt sätt, många böcker i ämnet skildrar transplantationen som något positivt. Här är allt bara negativt och frågan skulle du kunna ge av dig själv? får aldrig något svar vad jag kunde se.....

Organhandel är vidrigt och här dras den till sin spets med mord som satts i system.

Även här i Sverige beskrivs organdonationer utifrån ett kriminellt perspektiv, läkaren ville ju helt enkelt stjäla organen och dessutom be Vita kontakta anhöriga, har det förekommit borde det anmälas omedelbart tycker jag.

Och att det ställs så orimliga krav på de som ska ta emot ett hjärta (sprit och rökstopp) att de måste fara till självmordskliniker för att slippa dessa krav, låter väldigt egendomligt. Jag menar, den som får livet åter vid en transplantation måste väl ändå kunna känna nån form av ödmjukhet inför det de fått. Även den svenska kvinna som skulle köpa en njure uppvisade väldigt negativa drag tyckte jag.

Boken får en trea enbart för att ämnet var så intressant.



Läst 2010

Av violen - 11 maj 2010 17:30

Aidoo, Ama Ata: Förändringar****


En mycket mycket bra bok var det här! Med ett mycket mycket bra efterord! Så intressant att läsa.

Tack Lyran och Bibliophia!


OBS! tänker du läsa den vänta med fortsättningen! En hel del avslöjas nämligen.

Och eftersom boken hade ett driv och faktiskt var riktigt spännande så vill jag att du ska få njuta av den själv först!


Förändringar är en berättelse om kärlek, kvinnors villkor och gamla levnadssätt som bryts mot nya. Baksidestext.


Jag är övertygad om att vår kontinents kraft att göra revolution står och faller med kvinnofrågan säger Aidoo s 312.


[...] berömda uttalande som doktor Kwegyir Aggrey en gång gjorde: "Om man utbildar en man utbildar man en individ. Om man utbildar en kvinna utbildar man en nation." Aidoo s 344

 

Fina ord som upphöjer kvinnan, men Aidoo pekar med sin roman på hur de patriarkala mönstren fortfarande styr Afrika. Även om hon säger om Förändringar att:

Den inte är avsedd att utgöra något inlägg i någon nu pågående debatt. Förordet.

så måste jag säga att den skulle platsa som diskussion om och huruvida jämlikhet kan vara rätt till arbete men inte till frihet för sig själv och sin kropp?

För den här boken landar väldigt mycket i hur pass mycket det nya kan stå emot det gamla. Häpnadsväckande lite verkar det i den här boken. Men allt är ju relativt iofs.

Tre kvinnor som fått sin rätt att arbeta och bidra till sig själv och samhället möts i den här boken.

Den självständiga hustrun som är en blandning av muminmamman och sufragetten, men som trots det måste böja sig för sin man i vissa frågor. För vem vet vad han gör på kvällarna egentligen eftersom han alltid behöver bilen?

Den lurade hustrun, lurad på sin utbildning och sitt intellektuella liv. Men som arbetar, som en kompensation, och gör det bra. Som säger ja, ja, ja, ja när mannen i sin rätt tar sig en till hustru. Samtidigt öppnar hon ögonen på de äldre kvinnorna

De äldre kvinnorna kände sig illa till mods. så till den grad att det uppstod ett samförstånd som aldrig tidigare funnits mellan dem. Det var ett manssamhälle. Man överlevde bara om man förstod sig på hur en kvinna skulle vara. Men det som chockade de äldre kvinnorna var hur lite som uppenbarligen hade ändrats för döttrarna - trots all utbildning!  s 201

Och sist, den äktenskapligt våldtagna (ett ord som inte ens finns i språket, men som hon ändå inser har hänt) hustrun som skiljer sig och möter Kärleken! Och blir den andra hustrun med allt vad det innebär.

Men som till slut inser att systerskapet är det enda som betyder nånting i denna värld av härskande män.


Jag skulle kunna skriva så mycket mer om den här boken. För den är så komplex och skulle kunna analyseras utifrån många aspekter.

Romanens tema är stagnation och förändring. Och jag känner igen så mycket i boken! Visst, på 60-talet var förändring lika självklart som stagnationen sen kommit att bli.

Diskrimineringen av kvinnor, påpekar hon, (Aidoo, min anm) börjar med den åtskillnad som görs redan vid födelsen mellan "en flicka [och] en människa", där den senare kategorin avser barnet av manskön. sid 308


Och det är alltid där man hamnar till slut när man uppriktigt undersöker kulturella mönster mellan man och kvinna. Inte förrän alla är människor kan fördomar och inskränkningar försvinna.



Läst 2010


Lyrans afrikautmaning

Bibliophias afrikautmaning



Transplantation:


För Sissie är den småborgerliga själen pseudointellektuell, ett symtom på en slocknad fantasi. Den skapar till exempel den sortens förstockade naivitet som avslöjas när Kunle tolkar en hjärttransplantation mellen en vit och en svart människa som en markering av att det inte längre finns nån rasism. sid 318





Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

UV index


Skapa flashcards