Feldt, Felicia: Dödsbädden ***

En bok om ett hospice är nånting nytt. Och här försöker sig Feldt på att skildra några olika öden. Ett stort spectra, det bråkas om arv, ett barn dyker inte upp, döden på muslimskt vis, den unga döden, den förnekande döden.

Men inget berör direkt. Trots att det ska vara ett hospice, ett av de bästa ställena att dö på nuförtiden, blir man knappast rofylld av att läsa om de sista dagarna. Även om döden verkligen är rofylld för de som finns och dör där, känns den okänslig. Kanske precis som det ska vara i vårt Sverige. 

Visst, vad kan en säng känna, ett redan dött föremål. Greppet fungerar inte riktigt tyvärr. 

 Läst 2018

   Zern, Leif: Kaddish på motorcykel ****

Jag vet inte hur många gånger hon (modern, min anm) fick höra det. Att hon inte var en äkta judinna eftersom hon hade övergått. Jag vet inte hur ofta han (fadern, min anm)  fick höra det eller jag fick höra samma sak. Att han genom att gifta sig med en icke-judinna hade satt en oäkta jude till världen.

Denna person av diffus bakgrund och identitet var jag.

 sid 181

 Detta var nog Zerns stora stötesten, var han jude, halvjude eller inte jude. Vem var han egentligen?

Judendomen i två världar skriver Zern om. Han skildrar egentligen diskrepansen mellan att bekänna sig som jude men inte vilja vara jude fullt ut. Som hans pappa var. Det fanns regler, men när man gjorde något regelvidrigt gick det ändå för sig, det var liksom en annan sak.

Inom kristendomen pratades det länge om Guds barnbarn, generationen som inte upplevt "väckelsen" utan bara skolats in i dess sociala sammanhang. Kanske det också stämmer in på Zerns far.

Det är svårt att citera Zern.Det finns väldigt mycket intressant om judendomen. Det finns olika saker, ritualer, tankar som lever kvar från den unge Zern, som uppfostrades inom judendomen. Som han sen lämnade. Men ändå återvänder till med kärleksfull blick.

Det här är en bok för omläsning, som ska finnas med vid uttolkandet av judendomen i Sverige. Zern har gjort nånting bra som skrivit den.

Läst 2018

 Ringskog Ferrada-Noli: Rich boy ****

Så många ord den här boken innehöll. Att läsa alla var lite av en prövning. 

Ringskog Ferrada-Noli har ändå lyckats tränga in i psyket på huvudpersonen på ett ovanligt sätt. Och det kanske beror på alla orden trots allt. Det gäller att inte ge upp, för sista fjärdedelen, med bl a terapin är faktiskt värt allt tidigare slit.

Visst får jag vibbar till både Maken (i början tänkte jag, Åh nej, Maken del två fast sämre), och Ibland är man lessen ibland är man glad av Montelius, plus andra som jag inte minns titeln på. 

Det finns gott om tidsmarkörer men det intressanta är som sagt Annika och hennes resa in i sitt inre. 

Förträgning och outtalade krav på att uppfatta en verklighet som sann fast den är fel, det lider många av i dagens samhälle. 

Det är det som skildras i boken och som gjorde den så intressant. Jag älskar slutet.

Läst 2018

   Hermele, Kennet: En shtetl i Stockholm ***

Jag är glad att jag fortsatte att läsa den här boken fast början, ja faktiskt hälften av texten, bjöd motstånd. Det slog mig att jag var måttligt intresserad av Hermeles liv egentligen. Men judendomen är jag plötsligt nyfiken på.

Och jag fortsätter läsa och hittar flera ställen där judendomen klart framträder.

Ett av de knepigaste ställena i Toran handlar om blind tro: Gud säger till Abraham "Döda din son!" [...] Det var en invit till en bokstavstro som jag fann ovärdig. Var inte vi judar ett diskuterande folt, ett folk som ifrågasatte allt?

                 Abrahams bredvillighet att offra sin son strider mot en princip som visar på flexibiliteten och humanismen i det judiska: pikuach nefesh, att rädda liv går före alla andra förpliktelser och förbud som Gud lagt på det judiska folket. Om det handlar om liv eller död får - nej, ska en jude välja livet. Eller något mer högtidligt: kärlek slår lydnad, det är en tilltalande regel. [...] Vart tog pikuach nefesh vägen? sid 150

I tonåren hade jag varit med i en diskussionsgrupp hos rabbinen och fått klart för mig - helt mot rabbinens avsikt - att frågan om huruvida Gud finns, om själva tron [...] var meningslös. Vare sig Gud finns eller ej står vi inför samma val, samma behov av att veta vad som är rätt och fel, samma krav på oss människor att välja rätt, samma plikt att göra gott. Tron ger ingen vägledning, möjligen tröst, förklarade rabbinen. 

[...] drog jag  slutsatsen att jag var varken troende eller ateist, agnostiker är vad jag är! sid 161

[...]den vise Hiller, som levde för tvåtusen år sen. Han är berömd för två sentenser: för det första att hela läran, kärnan i judendomen kan sammanfattas med den gyllene regeln som judendomen delar med andra religioner: Gör mot andra vad du vill att de ska göra mot dig. sid 194

Sentens två löd

Om inte jag är för mig, vem är då för mig?

Om jag bara är för mig, vem är jag då?

Om inte nu, när?

(min sammanfattning av text)

Vem är jag då? Mitt judiska arv säger mig att det är just mittenraden som är den avgörande uppmaningen. Som farfar påpekade: alla rättfärdiga har en plats i det kommande riket, alla är lika mycket värda, oavsett vilken religion de tillhör, oavsett (vill jag tillägga) om de bekänner sig till någon tro överhuvudtaget. Det är rättfärdigheten som är proberstenen. (prövostenen min anm) sid 194

Hermele är agnostiker men vill ändå ha en chans att vara med verkar det som. Hans syn på judendomen är komplex; å ena sidan känns den hemma sen barndomen, å andra sidan har hans liv blivit så sekulariserat att han faktiskt inte är utövande. 

I den här boken berättar Hermele sin historia från olika synvinklar. Jag har varit mest intresserad av det som jag snappat upp av det judiska. Men även hans historia i stort är väl värd att läsa. 

Framförallt tycker jag att den är intressant så till vida att jag även läst "Kaddish på en motorcykel av Leif Zern." Den var så lik men ändå inte. Bloggar strax om den.

Läst 2018

   Adolfsson, Maria: Felsteg

En ny ödeckare med karta (trevligt) och en historia som inte lämnar direkt några avtryck. Bitvis spännande dock och hippies gör sig väl alltid bra när/om den filmas.

Men

Jag klarar mig utan fortsättningen på Doggerserien. Måste sluta att bli nyfiken på nya och prisade deckare.

De tar för mycket tid.

Läst 2018

   Lykke, Nina: Nej och åter nej ***

OBS kan innehålla en form av spoiler. 

Nja säger jag. Visst, boken är bra skriven och de växelvis skildrade personerna utifrån deras utgångspunkt är välgjort, men jag blir mest irriterad på är Jan som går i Hannes fälla utan dubier. 

Mina sympatier är såklart hos Ingrid och därför tycker jag att hon hade kunnat få ett annat sätt att frigöra sig på än att göra avkall på all bekvämlighet. Kvinnor är väl trots allt inte som män som flyr till ödemarken och sunkar ner sig. Eller?

Det tog ner en hel del även om slutet gav hopp om någon slags rättvisa.

Läst 2018

   Liptrot, Amy: Utvägen - dagarna på Orkney ***

En bra biografi. Även om jag tyckte att berättelserna om Liptrops tid som alkoholist var lite ointressant så var tiden hon tillbringade på Orkney desto intressantare. Boken innehåller också en karta, det är alltid så inspirerande. Och jag lärde mig en hel del om Orkney och öarna därikring. 

Det är otroligt så mycket jag har olärt om världens länder och öar. Jag får ständigt nya insikter när jag läser böcker av alla de slag. Den här boken är verkligen inget undantag. Gillar du öar måste du helt enkelt läsa den.

Läst 2018

   Andersson, Lena: Sveas son ***

Essensen i Anderssons bok verkar vara skidåkningen och dess inverkan på både far och dotter. Ja även sonen utövade sport ett tag. Det var också de partierna som var mest intressanta.

Visst glimtade det till ibland när Andersson beskriver folkhemmets tillblivelse, men nej, jag hade mycket högre förhoppningar då jag verkligen gillade hennes sätt att skildra Ester i de två förra böckerna. Men här når Andersson inte fram. Synd. Boken kunde gärna ha handlat om Elsas tid med skidåkningen enbart. Det skulle jag gärna ha läst mer om.

Läst 2018