Cusk, Rachel: Konturer ***

"En förnyelse av romankonsten" sägs det om den här boken, den första i en trilogi. 

Eftersom jag sällan läser baksidestexter eller recensioner innan jag läser

boken, var jag ovetande om detta under hela läsningen. Då hade jag nog läst den med en annan blick. Nu var det en roman helt enkelt. 

Jag skulle till exempel ha läst alla novelladepternas historier utifrån ett EU perspektiv, vilket skeende handlar detta om? 

Berättandet intar en central roll, alla berättar något för Faye som själv känns ganska ointressant. Kanske kommer de följande böckerna att berätta om Faye?

Lästa böcker 2018

--------------------------------------------------------------------------------------------

Sverige i boken: 

"kunde lite svenska efter ett år i Stockholm" sid 191

 Unge, Mirja: Jag går och lever ****

Jag har läst Unges fyra tidigare böcker och blivit imponerad av alla. Redan när jag läste Det var ur munnarna orden kom kände jag att här finns en författare som jag vill fortsätta läsa. Och den åsikten har hela tiden stärkts. 

Nu har äntligen Jag går och lever kommit, en svidande vidräkning med en sorts utanförskap som inte alltid är så intressant att skriva om. För den här bokens innehåll är #metoo i sin linda, övergrepp lika självklara vare sig det är sexuella trakassier, våldtäkter, mobbing, våld. Lärare = någon som ska knäckas. Snart får klassen finna sig i att bli övergiven och prisgiven till gruppens pojkar, helt utan styrsel. 

Unge skildrar det våld som pojkarna tycker att de liksom självklart har rätt att ta sig mot flickorna. Att helt oprovocerat ta ett stryptag och knappt släppa, stänga in någon i garderoben och avlösa varann. Varifrån kommer den rätten?

Själv kan jag faktiskt också minnas oprovocerat våld, (vi talar liten skola, 60-tal) våldsamma slag mot min arm med handen i rät vinkel. Mörkblå ränder uppifrån och ner. Långvarig smärta. Tur det var höst, hela tiden långärmat. För jag sa ingenting. Snöbollskrig, alla mot mig som stod på trappen och tänkte att det här händer inte. Men hade vett att gå in fast det fick man ju inte. Samma pojke var drivande. Ingen av de andra var elaka men lydde honom. Vad berodde det på?

Dåtid: Högstadiet, en med kryckor, kompisen och han stod och slog mot benen när man gick förbi. Jag visste hur blått det skulle bli, försökte i desperation tala till käppen för att kunna hålla undan den (vrickat men jag var rädd). Kom mig ut. Efter det ständig koll och välja en annan utgång. Nutid: FB konto, nu är de vuxna män. kryckmannen skriver till kompisen: Minns du när vi stod och slog med käpparna? asg. Ja, och hon som prata till käppen, hon kan ju inte ha varit riktigt klok. Nä hon var inte klok asg. 

För Tove är det inte bättre hemma, för de som försvinner från klassen är såklart de vars föräldrar tar ansvar. Vilket inte Toves pappa kan/vill/orkar göra. För Tove fortsätter det hemma, mobbingen, psykiskt våld. Hon vill ut, bort. Leva på ett annat sätt. 

Unge har en sällsynt förmåga att vara ett med skeendet i sina romaner. Hennes språk, som, måste jag erkänna, var väldigt jobbigt i de första böckerna, finner jag nu helt logiskt. Att med några ord visa psykisk terror:

"hon har rotat i mina jackfickor jag vet det hon har rotat i mitt huvud  [...] Jag ligger på sängen i mitt rum och bara ligger och lever.  [...] Jag sitter med blocket mitt block det är det jag sitter med jag vill inte att hon ser det jag vill inte att hon ser rakt in i mitt huvud" sid 71

Komplexiteten i Toves liv är kantat av egendomligheter, någon dör, någon söker sig till något newage liknande eller är det bara en ond dröm? Det som stannar kvar inom mig är en kyla in i märgen som Tove upplever genom boken. Hon fryser ständigt, men värmen kanske väntar ändå. 

Lästa böcker 2018

Unge debuterade 1998 med romanen Det var ur munnarna orden kom, och har sedan dess givit ut romanerna Järnnätter (2000) och Motsols (2005) samt novellsamlingen Brorsan är mätt (2007).

   Hiekkapelto, Kati: De försvarslösa

Det finns några deckarförfattare vars serier jag följer. Hiekkapelto blev en sådan när jag läste hennes första bok Kolibri. 

Och även den här, De försvarslösa, var riktigt bra. Själva deckarintrigen var väl sådär, jag vill ju helst att det ska vara nånting ovanligt vad det gäller mordet/morden. Men här uppväger samtidshistorien det.

Den rasistiska poliskollegan har fått ny luft igen, vilket kändes sådär. Och dessutom att det svängde igen på slutet var inte trovärdigt den här gången heller. Men annars så blev det sträckläsning.

Läst 2018

   Durrant, Sabine: En oskyldig lögn

Efter ett antal mediokra (i mitt tycke) lästa deckare kom En oskyldig lögn som en frisk fläkt. Jag var bara tvungen att sträckläsa den, och även om tvisten var ett av två scenarier, tvekade jag in i det sista på vilket som var rätt. Det var ett smart upplägg, på vilket sätt förstår du om du läser den. 

Dessutom var den lite humoristisk, vilken fullkomlig skrupelfri person han var, huvudpersonen. Också.

Det var lite kul ibland.

Så vill du helt enkelt bli underhållen, läs den här!

Lästa böcker 2018

Louise Bäckelin förlag

   Barry, Sebastian: Den hemliga skriften *****

Väldigt länge sen jag läste en så genomarbetad och intressant bok. Historien höll ihop hela vägen och Barry lyckades med att skildra en tung tid i Irlands historia utan att ge avkall på en riktigt god berättelse. 

Visst, Barry har fått ta till lite extraordinära händelser för att få ihop det. Att överleva under så vidriga förhållanden och bli 100 år och ändå kunna skriva ner på klart språk sina minnen, det känns väldigt ovanligt. Ja, nästan omöjligt. 

Skildringen av religionerna är inte beskriven med hat utan endast saktligt återgiven. Fast allt är ändå klart uttalat och flera gånger kände jag en stor sorg över hur Roseanne blev behandlad. 

Språket är vackert och glider fram över sidorna och personerna har jag lärt känna och förstå deras liv. Slutet var oväntat men så vackert och förlåtande för hela historiens vånda.

Det här är en av de bästa böcker jag läst på länge. Läs den för att äntligen få en riktigt bra historia dig berättad. Eller för att lära dig något om Irlands inskränkta och kvinnofientliga historia. 

Läst 2018

   Mangan, Christine: I Tanger

Nej, det här var inte en bok i min smak. Möjligtvis att den kommer att bli bra som film eftersom miljön är exotisk, men jag upplevde den inte som spännande överhuvudtaget. Har inte jag läst väldigt mycket liknande förut?

Jag läste i alla fall ut den i rasande fart (vilket väl ändå visar att den var bra på nåt sätt) och lyckades känna mig ilsken lite nu och då, och det är väl inte att förakta. 

Jag tror att den som gillar den här typen av böcker säkert kommer att ha behållning av att läsa den. Men jag skulle inte ha valt att läsa ut den om jag inte fått den av Modernista. Tack för det i alla fall Modernista! 

Läst 2018

   Tangen, Geir: Maestro

Så många har angett den här deckaren som bra, eller att man vill läsa den. Så jag bara beställde den på bibblan och fick den nu och har läst den. 

Tangen försöker överföra intertextualiteten till deckargenren. Och enligt mig lyckas han inte. Lite spännande var den iofs, men jag räknade tidigt ut mördaren och så var det med det. 

I övrigt kändes den inte direkt nyskapande överhuvudtaget så fler Tangen blir det inte för mig. Det måste tilläggas att jag inte är någon jättestor deckarvän, så den deckarförfattare jag vill läsa mer av måste sticka ut rejält.

Tyvärr gjorde inte Tangen det med sin debut. 

Läst 2018

   Fors, Mats: Natt över Oslo ****

wow, vilken intressant bok. Jag bara läste och läste. Till saken hör också att jag har alldeles för liten koll på Oslo under ockupationen. Så jag lärde mig en hel del nytt. Boken börjar med lite matnyttiga fakta. 

Och sen är början, prologen, liksom slutet men ändå inte. Ett tips är att läsa om den när du läst sista sidan. Aha tänkte jag då. 

Jag kände inte ens till Harald Edelstam (se där att min kunskap är britfällig) men Svarta Nejikan har jag hört talas om och sett filmen. Men det var ju Chile? tänkte jag, googlar och ser att denne Edelstam är samma person och att han även i Norge uträttade mycket. 

Boken är välskriven, med lite förskönande naturbeskrivningar. Personerna är liksom bara placerade runt Edelstam och har olika förtjänster alltefter uppdrag. Mer än så visar de sig inte.

Men det är skeendet som gör boken. Trots att det inte var så många personer lyckades jag inte riktigt hålla isär en del, men Fors skildrar väl det motståndsrörelsen arbetade med. Jag fick en helt ny känsla inför norrmännens roll i kriget. 

Detta sägs vara början på en triologi, hoppas det. För den här författaren lyckas förmedla fakta som fiktion utan att ge avkall på sakligheten.

Läst 2018