Senaste inläggen
Lagerlöf, Selma: Tomten på Töreby ****
Lagerlöfs sätt att skildra den gamla tid, där skrönor om tomten hörde till det som berättades, är mästerlig.
Plötsligt finns han här, den elaka tomten som historieböckerna talar om. Här finns ingen snäll barntomte, nej här finns skräck och ondskefulla väsen. Och lyckliga slut är verkligen inte nödvändiga.
Stridsberg, Sara: Vi var rovdjur ***
Likt två Lolitor sitter de i bilen medan fadern kör. De är okända för varann, men sen blir de de syskon de kanske är.
Ett kringresande liv följer, med allt det innebär. Att ta det man vill ha för stunden, att alltid vara på nya ställen, att betrakta djur som dör i en burk. och så försvinner den lilla systern bortöver en strand. Och bilen åker vidare.
Kanske känner jag igen den här novellen eller så finns det liknande. Utsatta små flickor skildras här och var i litteraturen.
Boye, Karin: Ella gör sig fri ***
Ett äktenskap i kris, där kvinnan får utstå det man idag skulle kalla kränkande verbal behandling.
Men med ett insiktsfullt slut
Rishoi, Ingvild H: Historien om Fru Berg ***
Återigen, noveller av Rishoi. Och den här gången är de lättlästa, mörka men människokännande, fulla av losers som kämpar på. Men här var det något annat också. De kändes liksom.....förlegade, gammeldags, snudd på ointressanta. Jag var tvungen kolla och boken kom ut 2011.
Jag var igen tvungen att ta mig en riktig funderare.
Varför kunde inte historierna bära sig själv riktigt?
Varför tänkte jag, sociala medier, Tinder, mobiltelefoner kunde ha varit aktiva och hjälpsamma?
Var finns kaniner, tält, handgriplig knarksmuggling, dyrkande till vanvett av gamla idoler, idag?
Och varför bryr jag mig om det nu?
Är tidsmarkörerna för många, eftersom de finns i alla novellerna, tar de över Rishois grottande i människortankarna?
Jag är faktiskt ovanligt förvirrad av dessa noveller.....hjälp mig någon....
Norlin, Annika: Stacken ***
Balle, Solvej: Om uträkning av omfång ****
I vart fall var Balle, Solvej: Om uträkning av omfång bättre än Norlin, Annika: Stacken. Men båda blev utlästa.
Balle, Solvej: Om uträkning av omfång ****
Jag säger ärligt, jag fattar inte hur denna bok kunde få mig att tänka i banor som "frisk fläkt" "porlande bäck" "en tvätt av tankarna" "en upprepningens lättnad". Men faktiskt, jag sträckläste boken och det gjorde mig gott att läsa den.
Jag har flyttat in i en novemberdag men nu vill jag ut. sid 168.
Så säger huvudpersonen, Och, jo tack, jag vet. Denna den 18:e november trummas in i medvetandet hos läsaren gång på gång. Det är nästan så att jag känner ett visst motstånd till just den dagen (som i år infaller i morgon!) för även om vi strävar efter ett långt och kanske tillochmed evigt liv, är det inte ett liv som består av en enda och samma dag vi vill ha eller hur? Efter ett visst antal dagar är även Tara Selter less och yttrar det ovan sagda.
Boken är som sagt ovanligt härlig att läsa, språket flyter likt den porlande bäcken (se ovan) och den ger inget motstånd. Inga svåra ord, inget komplicerat finns i språket. Innan Tara Selter vet ordet av är hennes novemberdag slut, och så är det också för läsaren. Att det dessutom ska komma sex böcker till gör mig både glad och orolig. Och nyfiken.
Avsaknad av egentlig handling, inga ord om utveckling, ingen skyldig som ska kluras ut. Det gör att boken bara kan läsas och sen lägga sig som en slags mjuk avstressning i hjärnan. Sen när nästa bok kommer tar jag nya tag, och bara läser igen.
Norlin, Annika: Stacken ***
En efterlängtad bok med idel positiva recensioner.
Men jag är inte lika förtjust som jag varit i Norlins noveller. Det här skulle iofs kunna skrivas som ett antal noveller som på slutet avslutas i en långnovell.
Jag vet inte, kanske beror det på att jag läst som ebok, men jag tyckte det blev lite rörigt till slut. Visst, angelägna ämnen, våld mot kvinnor, sektinsyn, naturkärlek. Jag saknade ändå den nerv som funnits i Norlins tidigare texter. Som debutroman är den full av samtidsvinklingar, annorlunda skildrade men ändå känns den trovärdig.
Det kommer säkert mer av Norlin, det ser jag fram emot.
Bäst: Mager månad och den enda bok som kommer att stanna kvar är Gluchovskij, Dmitrij: Utpost
Märklig bok men hade ändå nånting som fick mig att lyssna klart.
Mindre bra: Tikkanen, Märta: Det finns en skräck på botten ***
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se