Senaste inläggen
Au, Jessica: Kallt nog för snö ****
För ett antal år sen skapade jag en kategori, vilsamma böcker. Dvs där böcker som ger lugn och ro ska anges. Det är inte många som platsat, men här kommer den andra.
För Aus bok är mild, lugn, vilsam och liksom rar. Kvinnan som besöker Japan med sin mor, och ser henne på ett nytt sätt. Eller är det som det alltid har varit, bara annorlunda.
Språket är lättläst, vackert, böljande
Efter några minuter upptäckte jag att hon satt och väntade på en bänk framför ingången - hon såg ut som om hon hade suttit där hela tiden, och kanske hade hon det också. Dörren bildade en ram omkring henne mot världen utanför, och hon satt som en staty hade kunnat sitta, med händerna knäppta i knät och benen och fötterna ihop, så att ingen del av hennes kropp inte vidrörde en annan och som om hela hon hade kunnat vara uthuggen ur ett enda stycke sten. Hon hade också en statys utstrålning, och andades lugnt, som om hon äntligen var tillfreds. sid 128.
Som sagt en vacker bok.
Mukasonga, Scholastique: Kackerlackorna ****
Madonnan vid Nilen och Barfotakvinnan av Mukasonga har jag läst tidigare. De var iofs intressanta, men lite svåra att komma in på livet. Den här boken var verkligen riktigt bra. Trots att det var så länge sen folkmordet i Rwanda, ( nåja 30 år är ingen tid att tala om) gör det fortfarande stort intryck.
Scholastique Mukasonga kallar sin bok för en ”grav av papper”. Där finns de uppskrivna, alla som dog, hennes släkt och familj. Det här kan vara den bästa boken om folkmordet, en framtida klassiker.
Läs den och försök förstå, även om det inte är möjligt.
Indridasson, Arnaldur: Tyst som muren
Deckare. De är sällsynta hos mig nuförtiden, men ibland kan jag behöva lyssna på något lättsamt när jag städar osv. Och då blev det en Indridasson igen. Jag har ju tänkt ge upp honom, men ändå blev det den här deckaren.
Den var helt ok. Faktiskt både spännande och delvis intressant. Det ockulta tog mindre plats och placerades redan i början i det hus som gett ägare kalla kårar, helt utan anledning sas det. Men, men.........
Boken har en upprepande stil som jag nog inte lagt märke till hos Indridasson förut. Det förutsättes att läsaren har dåligt korttidsminne, men har man det? Ibland, men inte vad det gäller den här boken.
Nåja, det kan tänkas att jag inte kan motstå nästa Indridasson. Jag vill ju veta vem som dödade.....
Galgut, Damon: I ett främmande rum ****
Eftersom jag redan läst två böcker av Galgut Löftet ( Bookerpriset) och Bedragaren, är jag positivt inställd redan innan jag öppnat boken. Det här är tydligen hans debut och jag gillar den, även om både Löftet och Bedragaren är bättre. Alltså har han utvecklats under årens gång.
Här är det tre olika berättelser, långnoveller kanske man kan kalla dem, men på samma tema och med samma huvudperson, en ung man som reser i Grekland, Afrika och Indien. De är mycket olika sinsemellan, men samtidigt rör de sig i olika känslostämningar.
Kanske ligger bristen i att det blir lite fragmentariskt och abrupt avslutade historier. Jag får en känsla av att det egentligen är den sista historien som skavt och vill bli skriven, men att den behöver stöttning av de två andra. För den tar upp psykisk ohälsa och dess följder som var lite tabu fortfarande 2010. Trots det blev boken Bookerprisnominerad det året. Men inte förrän med Löftet fick han priset.
När jag läste min första Galgut, Bedragaren tänkte jag direkt, den här författaren måste jag hålla koll på. Jag känner Nobelvindar nämligen.
Kawakami, Hiromi: Senseis portfölj ***
En egendomlig bok som jag lyssnat på. Är det en glimt av Japan det här? Eller är det en romantisk historia, som fokuserar på dryckesvanor och hur en relation mellan äldre man - yngre kvinna byggs upp?
Jag vet faktiskt inte, men Dukes uppläsning gjorde boken intressant, fast den var väldigt fragmentarisk och lite långtråkig.
Första delen fick jag stålsätta mig för att inte irritera mig på huvudpersonernas ständiga benämnande varann vid namn (han) och läraren = Sensei (hon), men jag vande mig faktiskt. Och sammantaget var den inte alls så tokig. Annorlunda, lite vilsam och trygg liksom, men jag ångrar inte att jag lyssnade på den.
För Svenska Barn (1896)
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se