Senaste inläggen
Bäst: Vuillard, Erik: Dagordningen **** Historiskt intressant
Mindre bra: Lykke, Nina: Vi är inte här för att ha roligt *** Tja.
Vuillard, Erik: Dagordningen ****
En egensinnigt skriven bok som helt kort handlar om Tysklands övertagande av Österrike 1933. Författaren betraktar ett autentiskt skeende genom sina egna ögon, tar ett steg åt sidan och beskriver det som sker. Mycket egendomligt händer, och inte ens den fria världens styrande (Chamberlain) kan genomskåda Hitlers falska löften.
De 24 företag som börjar boken är en intressant infallsvinkel. Ett bra sätt att visa att utan pengar inga krig. Upprustning börjar med resurser. Men planerna smids av människors människosyn.
Nu gäller detta Österrike, och den åderlåtning landets befolkning i förlängningen genomgick. Så många judar som inte klarade av tanken på invasionen, det är så sorgligt. Och så sällan berättat.
En bra bok som går det där steget längre och öppnar upp osagda sanningar.
Lykke, Nina: Vi är inte här för att ha roligt ***
Hög igenkänningsfaktor är det såklart när man läser denna bok, om man tillhör bokvärlden. Dvs är författare, förläggare, recensent, kritiker, bibliotekarie, svenskalärare. Läsarna hålls lite utanför, tyvärr eller tackochlov, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Dessutom är det här ett inlägg i meetodebatten såklart.
Men, jag skulle vilja säga att den högsta igenkänningsfaktorn är hos alla som har en grinig äldre, (inte äldre-äldre) man, eller flera, i sin närhet.
Det här visar ju faktiskt hur en sådan känner, tänker och tycker om sitt orättvisa liv. För Knuts tankar flödar ju ohämmat över raderna, och har han inte en poäng ibland, kan man tycka. Eller?
Men det är inte synd om Knut. Han efterlyser en slags rättvisa, att det män i alla tider gjort utan att blinka, inte får göras av några andra (dvs kvinnor) heller, aldrig nånsin. För då j***lar. Hämnden är männens, inte kvinnors.
Plötsligt slutade den. Och där får Knut det bra.
Towel, Amor: En gentleman i Moskva****
Hur var det i Ryssland/Sovjetunionen strax före och efter revolutionen? Towel gör ett nedslag på Hotel Metropol och ser genom en mans ögon hur tiden går och hur Sovjet förändras. Gentlemannen lyckas trots allt förbli gentleman och framlever sina dagar i inomlandsflykt, inom hotellets väggar: I ett försök att inte förändras och trots allt leva ett värdigt liv, inrättar han sig väl och äventyren hopar sig inom huset, med hjälp av en omvärldsbevakning som låter det kommunistiska samhället sippra in.
Det är högtravande, omständligt och tidvis lite trist läsning. Men trots det, fascinerande och någon gång roligt.
Jag lyssnade på hela boken och gillade den. Främst den insyn som ges om det sovjetiska samhällets överklass och dess liv före och sedan livet efter. Och även hur kommunismen tog sig an styret.
Det här är en bok som jag läste pga att så många berömt och tipsat om den. Och visst, den var inte som jag trodde men bra ändå. Filmen skulle jag gärna se.
Bäst: Schweblin, Samanta: Sju tomma hus **** sju noveller av varierande slag. Egendomliga, och i och med det, bra!
Mindre bra: Carlsson, Ingvar: I sällskap med döden *** Ja, inte så bra faktiskt. Lite opersonlig helt enkelt.
Carlsson, Ingvar: I sällskap med döden ***
Ingvar Carlsson har jag alltid betraktat som en torr, lite tråkig men plikttrogen person. Efter att nu ha läst han självbiografi (?) inser jag att han verkligen är precis så.
Men varför ska alla vara lustigkurrar? Han axlade ansvaret efter Palmes död, något som faktiskt ingick i hans arbete, och slog tydligen på någon slags autopilot som gjorde att han upplevdes som kall efteråt. Det stämmer, även jag tyckte att han verkade oroväckande oberörd. Samma sak vid Estonias förlisning. Här i boken ger han förklaringen, han lägger sina egna känslor på is och går helt in i sitt ansvar. Vad det gör med honom personligen i förlängningen ger han inget riktigt svar på.
Boken är väldigt liten till formatet, men innehöll överraskande mycket information. Och tog längre tid att läsa än jag trott. Kanske för att allt kändes igen. Den anonyme statsministern var med i ett svenskt turbulent skede. Mordet på Palme, motståndarnas segrar i valen, Estonia, inträdet i EU.
Det som trots allt berört honom mest är nog ändå hustruns insjuknande i demens. Denna intelligent, smarta kvinna som han levt sitt liv med, fast hon hela tiden fått leva i skuggan av honom. Sorgen över sjukdomen, glädjen över döttrarna, där kommer människan Carlsson äntligen fram.
För som sagt, lite tråkig med plikttrogen fortsätter han att leva sitt liv, i sällskap med döden.
Dangarembga, Tsitsi: En kropp att sörja ***
Rotlös, författarens första bok var verkligen bra. Detta är en fortsättning, sent 90-tal, så jag såg fram emot att läsa något lika engagerande. Men jag blev lite besviken.
Visst, boken beskriver helt klart en verklighet om att vara kvinna i Afrika. Och den senare delen skildrar hur ekoturismen börjar ta fäste.
Men det är egentligen bara den sista delen som riktigt fängslar. Hur Tambudzai försöker och försöker få sig ett liv i staden, men till slut måste ta hjälp av sitt ursprung. Hur hennes respekt för sina rötter har förvandlats till en slags persongirighet. Men upproret finns tack och lov kvar bland kvinnorna som stannat kvar i byn.
En ny bok av Dangarembga har kommit i vår. Förnekelsens bok, som går tillbaka till 70-talet men som fortsatt följer Tambudzai .
Schweblin, Samanta: Sju tomma hus ****
Ja, sju märkliga noveller varav jag faktiskt läst en förut.
Alla novellerna ger en märklig känsla. På nåt sätt känns det som att i alla sju beträder man en tom, kylig verklighet. Jag hade lite problem med att förstå vad som är sant och inte. Och någon feelgood är det här verkligen inte. Men ju fler jag läste, desto mer kände jag mig involverad i Schweblins drömvärld, och desto mer inser jag att det här är ingen dröm. Det är en slags verklig fantasy utan lyckligt slut. Dessutom återkommer mycket i novellerna. Jag riktigt önskar att jag fick sätta mina analyständer i boken och göra en närstudie. Men det är ju endast Schweblin som har facit så det kan bara bli spekulationer.
Sju tomma hus tilldelades Riviera del Duero-priset för bästa spanskspråkiga novellsamling 2015 och National Book Awards för bästa översatta bok i USA 2022.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se