Indridason, Arnaldur: Nätter i Reykjavik ***

Första delen av den unge Erlendur som jag tog och läste direkt efter andra delen. Och de bör såklart läsas i ordning, för det var en del ur den första i den andra såklart, så jag visste en del.  

Den här var även bättre tyckte jag, få se om tredje boken kan tangera den första som intressant.

De böcker jag läst av Indridason finns här

Läst 2016

   Indridason, Arnaldur: Den som glömmer ***

Som vanligt är det Island och spänningen som gör Indridason så läsvärd. Med några få artistnamn och andra attribut förflyttas vi till en yngre upplaga av Erlendur, även om han gör en lite blygsammare insats en vanligt. Fast det han åstadkommer är nog så behjärtansvärt, för de som finns kvar. Galningar finns det överallt och i alla tider.

Ingen av Indridasons bästa kanske men klart läsvärd.

Läst 2015

Sammanfattning av Indridasons böcker finns här

   Braun, Angelika: Regissören ***

Ok, jag hade inte så väldigt höga förhoppningar inför Regissören. Och när jag läste att den ska bli film kändes det ännu mer nja. Men Lava förlag skickade den till mig (tack) och faktiskt, den var riktigt bra.

Eftersom jag läser deckare för avkoppling är det spänningsfaktor och intressanta frågor som tilltalar mig. Språket kommer i andra hand. Och tur var det, för språket är fragmentariskt och nästan som ett filmmanus (surprise) Och Fors är manlig (2ggr) och lång (2ggr). Ingen variation för den här boken är skriven för ögat (filmen) och behöver inte vara så exakt.

Jag gillar ändå det här greppet, det känns nytt och annorlunda. Jag håller med Lava förlag som själva skriver såhär:

Boken har flera bottnar, den kan läsas både som en spännande pusseldeckare, en titt bakom kulisserna i den cyniska film- och modevärlden, en psykologisk roman om våld mot kvinnor och en kritik av ett samhälle som inte låter människor vara det de är. Hämtat här

Lägg därtill latinska citat och lite konstiga tal så blir det nästan en påse lösviktsgodis, alltid gillar man någon bit. Här gillade jag det mesta...

En bok - en film= ett intressant försök. Känns uppfriskande. Om jag ska se filmen? Skulle tro det...Och känslan av förlust när skådespelaren är helt fel för rollen slipper man. Han har funnits bakom ögonlocken hela tiden...

En liten invändning dock, blir detta en ny genre undrar jag hur många som kommer att läsa boken först? Bara en liten fundering...

  Horst, Jorn Lier: Grottmannen ***

Numera läser jag deckare mest för avkoppling. Och jag har upptäckt att det fungerar.

Som den här. Jag blev faktiskt nyfiken och kände spänningen ett långt tag. Trots att Horst skriver liksom rakt av, ingenting lämnas oförklarat och metaforerna är få, så är innehållet intressant. Särskilt journalisten Lines sätt att närma sig problemet. Hennes artikel skulle jag säker ha läst med fascination.

Slutet var däremot samma lika som nästan alla deckare. Här var det lite sökt kan jag tycka, våldsamt såklart men föredömligt kort.

Horst är en deckarförfattare som jag kommer att läsa fler gånger.

Läst 2015


Tidigare läst av Horst
Jakthundarna

  Penny, Louise: Ett förbud mot mord ***

Det här var ju en riktig deckare i Agatha Christies anda. Jag lyckades nästan hålla isär alla personerna och när mördaren uppenbarade sig hade jag såklart ingen aaaaning om att det var hen som gjort det.  

Men vad gjorde det, när  det presenterades en familjehistoria som kändes helt trovärdig. All denna bitterhet, avundsjuka, missförstånd. Väldigt bra skildrat dessutom.

Det är sällan syskonrelationer skildras i litteraturen idag. Synd, då ämnet är så intressant.

Jag skulle vilja säga att Penny verkligen lyckas förmedla föräldrarnas ansvar för att barnen får ett sunt förhållningssätt till varandra. Annars kan följderna bli verkligt sorgliga.

Här är det alltså en deckare som tilltalar mig mest genom kringhistorien. Men det har ju blivit deckarens roll, att undersöka det som knappt nämns i övrig litteratur.

Jag gillade den här boken, tack Modernista!

   Persson, Leif GW: Bombmakaren och hans kvinna ***

En riktigt intressant bok om ett brott som skulle kunna hända. Och hur det skulle kunna hända och varför.

Det där säger såklart inte ett skvatt, men jag tror att du får ut mest om du inte vet så mycket innan.

Det här med kvinnorna var dock både fascinerande och oroväckande. Och vad vill Person säga egentligen? Med titeln menar jag. Är den inte avslöjande och visar att inför terrorism finns inte man eller kvinna, alla är helt enkelt människor, ett i fanatismen. Något man kanske bör veta för att förstå terrorns avhumanisering.

Läst 2015

     Macmillan, Gilly: Bränd himmel *** 

En riktig bladvändare var det här. Hur ofta händer det?

Jag gillade direkt upplägget, olika personer som handlingen kretsar kring i kapitlen, lite psykoterapi och så internet och dataspel som helt odramatiskt togs in i handlingen. Den bromsade in en del vid slutet och jag hade som vanligt inte kunnat lista ut den skyldig*. Slutet, en cliffhanger eller?

Däremot gillade jag inte den övergivna kundvagnen som varit med i ett antal böcker senaste tiden. En ny slumområdesmarkör eller vad?

Den var spännande, kanske jag kommer att läsa nästa Macmillan? Vi får se...

Tack Modernista!

Läst 2015

   Griffiths, Elly: De öde fälten ***

Nu har nånting hänt med Ruth! Hon är ju inte kul längre. Och inte verkar hon ha kul heller. Vilken blöt upplösning dessutom. Och våldsamma händelser, och Griffiths har glömt ett sinne, lukten.

Märkligt, men plötsligt blev det en blandning av olycklig yrkeskvinna, (kan Ruth vara utbränd?), kärleksroman och krigsminnen. Den ende som verkar vara sig lik är Flint. Men även han slinker bara förbi.

Historien var som vanligt småintressant och jag blev lurad på mördaren än en gång. Men det räcker liksom inte, Ruth måste bli sig själv eller så får vi ta farväl av henne, tyvärr.

Låt böckerna bli tvserier, oj så bra det skulle bli.