Adler-Olsen, Jussi: Kvinnan i rummet***

Flaskpost från P, Adler-Olsens tredje bok i serien om Avdelning Q, var ju den först översatta till svenska. (och den som fick Glasnyckeln).

Och den läste jag såklart direkt och gillade. Men det var mycket frågetecken om både Morck och Assad i den, och de får till viss del sin förklaring i den här boken, som ju är först. Så mitt råd håller, läs första boken först och ingenting annat.

Jag tyckte Flaskpost från P var snäppet bättre faktiskt, som jag minns det var det mer humor i den och historien var väldigt fängslande. Ok, det var väl den här också men det dröjde ett bra tag innan den tog sig. Men historien om kvinnan i rummet och det som vanligt spektakulära slutet var konstigt nog intressant, faktiskt lyckades jag engagera mig för både tryck och atmosfärer, så den höll ändå in i slutet. Många har sagt att den här boken är så otrevlig men jag tycker att Adler-Olsen lyckas (eller misslyckas, beror på hur man ser det) att verkligen beskriva kvinna i rummets belägenhet på ett väldigt objektivt sätt. Jag kände mig inte alls speciellt berörd. Då var Flaskpost från P mer isande.

Kanske jag läser Fasanjägarna nån gång framöver, då är jag ju i kapp och kan se fram emot nya böcker om avdelning Q, ex.vis Journal 64!

Läst 2012

• Kvinnan i rummet (2011)
• Fasanjägarna (2011)
• Flaskpost från P (2011)
• Journal 64 (2012)

  De La Motte, Anders: Buzz ***+

Regel nr 1 vad gäller De La Mottes böcker, Buzz och Geim:  Stör du dig på ungdomars ord och fraser, dvs svordomar och engelska uttryck, sagda med emfas, bör du skippa boken.

Regel nr 2: Känner du stor olust inför konspirationsteorier (som verkar helt vettiga, scary!) och/eller könsumgänge,( inte romantiskt men dock detaljerat beskrivet), bör du läsa nånting annat, rarare.

Regel nr 3: Gillar du inte ljudböcker, glöm det. Lyssna på dem! Uppläsningen är otroligt bra, gjord av Mikael Linderoth.

(Ser att han även läst in Elias Palms nya bok Causa Mortis, reservation bokad på ett bibliotek nära mig! Nu!)

Annars, är det fritt fram! Geim var bara så bra, Buzz är bara så bra, Xxxx blir säkert också bra...

   McCall Smith, Alexander : Lördagens stora bröllopsfest ***

Det här var, som alltid, en feelgood roman. I början tänkte jag, som alltid, varför lånar jag den här först av alla och läser den direkt även om högen av påbörjade böcker var före i kön? Jag läste på fast jag måste erkänna att jag var riktigt less på vita skåpbilar och talande skor. Fattar inte hur jag bara kan läsa detta....tjoller tänkte jag. och så plötsligt var jag inne i historien och kände att det här är ju riktigt mysigt! Och slutet kändes liksom...avslutat.

Jag undrar jag om det verkligen kommer fler böcker i serien? Kanske, kanske inte. Men om, så står jag i kö och läser först igen. Som alltid.

Läst 2012

   Bernuth, Christa: En känsla av skuld ***+

Christa Bernuth (tidigare Christa von Bernuth) skriver alltid bra.

Jag ger ju ytterst sällan mer än *** till deckare men Bernuth har lyckats få det flera gånger som synes
Inre säkerhet*** 2009

Rösterna***(*) 200607
Då blev du tyst ***(* ) 200610
Otro **** 200905

En känsla av skuld är inget undantag. Jag skulle vilja säga att det här är mer en relationsroman än en deckare. Sanningar om förhållandens uppgång och fall staplas på varann. Dessutom har Bernuth här tagit samma grepp som Schenkel i Mordbyn, en person får komma till tals i varje kapitel.

En riktigt bra deckare, kanske för att mordet inte var speciellt framträdande.

Läst 2012

   Tegenfalk, Stefan: Den felande länken ***

Nu har jag läst alla tre delarna i Tegenfalks trilogi och till dig som inte läst vill jag säga, läs alla tre efter varann med minimal paus emellan. Tyvärr lyckades jag inte fullt ut hålla kvar de andra två delarna i minnet, och början på den här delen var riktigt seg. Men sen lossnade det plötsligt och blev riktigt spännande. Det kunde ha fått vara mer filosofi och resonerande kring framtidsforskningen, men jag tycker ändå att den var läsvärd.

Tack Massolit förlag för rec ex.

Läst 2012

      Griffiths, Elly: Janusstenen ***

 Flickan under jorden var ju riktigt bra så jag fortsatte med den här, bok nr 2 i serien om arkeologen Ruth Galloway, Janusstenen. Som var sämre, mer dolsk och mystisk, mer overklig. Kändes ond. Men trots allt, det mest otroliga kan ju hända så vem vet.

Arkeologi kanske är fascinerande ändå tänkte jag efteråt. Men som vanligt är det Relationen som är mest spännande, här lite annorlunda förpackad, kommer Ruth att få hjälp med vabbandet...fortsättning följer

Läst 2012

Nesbø, Jo: Kackerlackorna ***

Det här var inte riktigt min stil ändå. Jag gillade ju Fladdermusmannen men det här blev lite väl likt. Dessutom var det avhuggna händer och detaljerad smärta som till slut stod mig upp i halsen minst sagt. För att inte tala om vad kackerlackorna hade för uppgift i handlingen, urrk!

 Nej, nu blir det ett tag innan Nesbö kommer på högersidan under Läser igen. Tyvärr.

Läst 2011

   Bauer, Belinda: Mörk jord ***

En mycket uppmärksammad debut är den här boken. Och den är riktigt spännande, fast den inte bjuder på några stora överraskningar direkt. Varken språk eller innehållsmässigt.

Men jag gillar ju deckare där man vet vem mördaren är, det innebär ju att fokus kan, precis som i den här boken, läggas på nånting annat än tänkbara personer och ledtrådar osv. Det är ju i sådana här deckare man verkligen får veta hur en mördare kan tänkas tänka och känna. (Och det är vämjeliga tankar kan jag säga)

Jag fick ändå konstigt nog en känsla av att det var en ungdomsbok (?). Var det för att huvudpersonen var en pojke på gränsen till vuxenlivet? Och att så mycket tangerar ungdomsboken, problem med mobbing och med familjen och bästa vännen. Det har liksom bara lagts till det psykopatiska.

Bauer skriver själv att hon till att börja med hade fokus på mormor och Steven och det kanske är det som gör att något ändå fattas, istället för att bli en relationsberättelse blev det en deckare. Samtidigt som det tillför något mänskligt till berättelsen, vilket tyvärr inte får blomma ut riktigt.

Bauer har ju kommit med ytterligare en bok som utges på svenska 2012, det blir väl kanske en mer renodlad deckare och där visar det sig säkert om hon är en deckareförfattare eller om det är just relationerna som är hennes styrka. Att kombinera båda är ju ett vinnande koncept, så det blir nog en till Bauer för mig framöver.

Tack Modernista för recensionsexemplar!

Läst 2011