Oswald, James: Själarnas bok ***

Det visade sig att det här inte var fortsättningen på Flickoffret, vilket jag trodde, utan en relativt fristående historia. Den var helt ok som deckare betraktad. Lite kul ibland. Men jag gillar ju inte övernaturliga konstigheter, vilket jag kände att den hade en dragning åt (vilket titeln tar fasta på) och det sänkte den rejält. Men jag läste ut den, utan att bli speciellt imponerad av slutet. Så Oswald, sorry, jag kommer inte att återvända till dina böcker, även om det var kul att få rec exemplaret av Modernista.

Läst 2015

Winspear, Jacqueline : Maisie Dobbs ***(* )En ny deckarstjärna är Jacqueline Winspear. Det här är tydligen första boken om Maisie Dobbs, en deckare med psykologisk inriktning i 1930- talets england. Och det är just den där psykologiska inriktningen som ger den mer än tre poäng. Tidvis var den tradig, mest när hennes bakgrund skulle rabblas upp ( vilket gör att jag tror att det är första boken av flera) men själva gåtan var inte så dum. Och så de där psykologiska slutsatserna............nästa bok (om det kommer nån) ska jag verkligen också läsa.....

   May, Peter: Lewispjäserna ***

Ja så har jag läst tredje och sista delen av Mays deckare.

Först läste jag Svarthuset och gillade, så läste jag Lewismannen och gillade ännu mer!

Och nu har jag läst Lewispjäserna. Den var också riktigt bra, med karta och allt. Nostalgi och mystik och barndomsvänner i salig förening. För att inte tala om ex som tittar fram med släta ansikten ur dimmorna.

Det är ju sista boken sägs det, hm, är det verkligen sant? Men hur kommer det att gå för Fin? Och vem sjutton sköt egentligen? Jag bara undrar...

Jag hoppas Lewispjäserna, liksom de andra böckerna, blir tvserie. Del ett för fåglarna, del två för färderna genom landskapet och del tre för musiken!

May kommer garanterat tillbaka med fler deckare. Suck, ännu en författare jag vill fortsätta läsa...

Läst 2015

   Mina, Denise: Den sista utvägen ***

Här frångick jag en princip, att alltid läsa böcker/deckare i ordningsföljd. Det retar mig oerhört att jag inte tog mig tid att läsa Garnethill och Exil innan jag läste den här, som jag fick från Modernista. (Tack för det Modernista förlag).

Jag gillade nämligen Maureen och de andra som vimlade omkring, och visst, den kan läsas fristående, tror jag, men jag hade hängt med och gillat den ännu mer om jag läst de övriga. Att läsa i efterhand är inte lönt, tyvärr. Jag får läsa mer och annat av Denise Mina istället.

Det är inte alltid jag rekommenderar deckare men här måste jag säga, har du inte läst Mina, gör det!

Läst 2015

   Marklund, Liza: Järnblod ***

Sista boken om Annika Bengtzon. En slags nostalgisk tillbakablick, där tragiken vältrar sig ohämmat på raderna. Tyvärr. För jag fann den här memento mori lookalike över papperstidningen ganska ointressant.

Det var för mycket tillbakablickar och eländes elände. Annika Bengtzon och hennes oälskade relationer från förr, nej men jag ville inte veta...Möjligtvis att besöken hos psykologen livade upp en aning, grundkänslor måste jag googla lite på. Men Nina var en trevlig bekantskap.

Så nu koncentrerar jag mig på tankar om framtiden, Blir det Nina i fortsättningen? Kommer Annika att göra gästbesök i så fall? Och nättrollet Gregorius, vart leder hans väg honom framöver?

Läst 2015

   Marklund, Liza: Lyckliga gatan ***

Ännu en Liza Marklund innan det är dags för den sista i Annika Bengtzonserien. Den här var också riktigt bra. Lite trög i starten kanske, där jag dessutom missade en hint om vem/vilka som utförde dådet. Men jag har aldrig varit särskilt intresserad av mördaren/mördarna trots att jag läst massvis med deckare.

Nåväl, mediavärlden var intressant att läsa om, själva storyn var lite invecklad men Marklund har en förmåga att beskriva allt och lite till, dvs blandat med privatliv och nutidsfunderingar. Så jag måste rekommendera även den här boken faktiskt. Nu återstår den sista som jag just lånat på bibblan, det gäller att läsa snabbt igen för kön lär vara lång.

Läst 2015

   Lihammer, Anna: Än skyddar natten ***

Medan mörkret faller, Lihammers debut, innehöll väldigt mycket mera än bara deckargåtan, om man säger så. Så var det väl också med den här boken, men det tilltalade mig mindre. Iofs uppdagas rashat i och med de tyska lagarna om äktenskap mellan judar och tyskar, och hur tyskarna tämligen fritt rörde sig i Sverige, med de styrandes goda minne. Men den nådde inte upp till debutens nivå intressermässigt. Däremot skulle den göra sig utmärkt som film, bara omslagsbilden ger en hint om vinjetten.

Lihammer är en lovande författare helt enkelt. Att förklä det i deckarens form känns lika onödigt i båda böckerna. Men som jag skrev vid debuten, det är ju ett sätt att bli läst.

Läst 2015

   Marklund, Liza: Du gamla, du fria ***

Vet inte varför men plötsligt slutade jag läsa Liza Marklund. Eftersom hennes senaste ser intressant ut måste jag alltså omg läsa ikapp.

Och jag blev verkligen inte besviken på Du gamla, du fria. Otroligt, så skitigt intressant. Så det är så gisslandraman går till.  I verkligheten (?). Marklund har gjort ordentlig research så mest troligt är det verkligen nära sanningen.

En bok med många skeenden som vävs in i varandra. Och verkligen spännande. Läsvärd.

Läst 2015