Flynn, Gillian: Vassa föremål ***

Det här är alltså Flynns debutroman. Och den liknar de andra på så sätt att den var genreöverskridande. Kunde ju mycket hellre ha handlat om det vassa föremålet som fanns på omslaget, rakbladet. Där gjorde Flynn ett riktigt ärligt försök att skildra någonting förskräckligt som allt för många drabbas av. Eller om familjen som var utom räddning på alla sätt och vis kändes det som. Eller om återvändandets vånda.

Morde* kändes overkligt sjuk* och var det också. Så de kunde lika gärna gått bort. Mer av det andra istället, titeln kunde varit densamma.

Eftersom jag nu läst alla tre böckerna av Flynn så vet jag ju att även i de senare är morde* uppblandade med realismer av olika slag: Mörka platser xxx, och genreöverskridande: Gone girl xxx.

Flynn skriver enkelt men med vissa nedslag av riktigt träffande beskrivningsmeningar. Det brukar kanske kallas metaforer men här är det mer kroppskänslor som dyker upp, särskilt när alkoholen röjt runt ett tag och sömnen gett med sig. Det piggar upp.

Klockan var över två när jag vaknade, magen hade rullat in sig i sig själv, käken värkte av att jag gnisslat tänder fem timmar i sträck. sid 213 (min understykning)

[...] vaknade till en ilsken sol vid sjutiden nästa morgon sid 134.

Sammantaget en bra debut. Mörka platser var dock bättre och som trea Gone girl.

Kommer det en fjärde läser jag den också.

Tack modernista!

Läst 2014

   Schulman, Ninni: Svara om du hör mig ***

Tredje boken om Hagfors. Och som de övriga var den spännande. Jag kände igen mig till en del eftersom det handlade om älgjakt, något som jag är uppväxt med även om jag inte varit speciellt intresserad. (Fast jag gillar köttet, i måttliga mängder.)

Men jag vet inte, jag börjar bli less på paren som florerar och liksom inte kommer nån vart. Och män som inte hjälper till med barnen, fast ibland inser saker och ting och agerar innan det är för sent. Passionen blommar här och var såklart, fast sällan inom familjen förstås.

Är det för att jag läst alla tre böckerna inom drygt ett halvår som gör att jag känner lite leda. Konstigt i så fall för då borde det ju vara intressant att känna till alla personer och följa dem. Men så är det inte, kanske det inte riktigt håller med den lilla orten, de ovissa jobben och de svajiga relationerna? Synd.

För morden är trots allt bara en bihistoria, det har blivit uppenbart allteftersom. Det är därför jag känner återigen, skriv en roman istället.

Läst 2014

-----------------------------------------------------------------------------------------------

adoption i boken:

Trots att Magdalena höll med blev hon kränkt när andra föräldrar började diskutera adoption. Någonstans anade hon alltid en känsla av att de inte trodde att det gick att älska ett adopterat barn lika mycket som ett biologiskt. Och ofta även ett omsorgsfullt dolt stråk av självbelåtenhet över att de själva minsann klarat av att få barn helt naturligt. sid 333f

------------------------------------------------------------------------------------------------

Flickan med snö i håret

Pojken som slutade gråta

Köpt med vinstpengar från Västmanländskans utmaning Läsettår

   Galbraith, Robert: Gökens rop ***+

Pseudonym för J.K Rowlings första deckare. Och den var mycket bättre än jag hoppats på. Det måste även ha varit en riktigt bra uppläsare (Niklas Falk) för jag hängde med hela tiden. För första gången tror jag inte att det skulle ha varit bättre att läsa den som pappersbok.

Konstigt nog hade jag kommit på mördaren innan jag fick det serverat. Så det häpnadsväckande slutet fick mig bara att tänka "aha". Kanske för att den påminde lite om Agatha Christies böcker som jag slukade tills jag kom på hur hon gjorde!

Det var många personer inblandade men jag lyckades nästan hålla isär dem allihop. Ibland var det skojigt, jag skrattade litegrann, och det var intressant men inte riktigt spännande. Det var textens driv som fick mig att vilja lyssna hela tiden, och det är ju en god egenskap hos en bok, särskilt en deckare.

Nu gillar ju jag det lite överlägset tonårsaktiga rikemansspråket som florerar, alla vansinnesutbrott och förnäma damfnysningar. Kanske föll jag för uppläsaren lika mycket som för författaren....

Ge oss en tv-serie baserad på boken, först då vet jag varför författaren har ett behov av att ständigt kategorisera alla mörkhyade personer med svart, karibisk, asiatisk osv. Det var en iakttagelse jag gjorde nämligen.

Det kommer flera böcker sägs det. Ja, varför inte.

Läst 2014

Adoption i boken:

Lola, som dör i början av boken, är adopterad.

   Horst, Jorn Lier: Jakthundarna ***

Glasnyckeln vann Horst för den här boken. Och javisst, den var bra, stäckläsningsbra, spännande och karaktärer som kan få återkomma. Helt ok.

Spänningsutmaning september 2014

Lästa böcker 2014

   Wikner, Pontus: Låsta lusthus ***

En helt ok deckare, faktiskt lite spännande bitvis.

Att den utspelar sig i Uppsala är ett plus, någonstans är områdena Luthagen, Gottsunda, Boländerna, och ja Fyrisån osv. lite mytomspunna. Varje stadsdel är som en stad i sig, vissa sömniga och andra mer livfulla. Men alla som bor där förhåller sig till dessa "städer" på ett eller annat sätt. Den som kommer till Uppsala stannar kvar har jag hört någon säga. Jag tror det kan vara sant...(Detta blev en utvikning eftersom min relation till Uppsala har förändrats senaste åren pga nära väns ditflyttande. Nu kikar jag tom i UNT ibland!)

Men

 Språket var inte bra om man säger så. Och jag gillar inte det billiga knepet att det alltid är prästen som är boven.

(markera det tomma området men OBS: SPOILERvarning på det...).

Så det var själva historien som fick mig att sträckläsa den. Aningen annorlunda...men bara aningen.

Läst i läsutmaning spänning 2014

Läst 2014

   Griffiths Elly: De utstötta ***

Det här var återigen en riktigt bra Griffiths. Även om brottet var lite väl långsökt så innehåller hennes böcker så mycket underfundiga och humoristiska uttryck att jag måste dra på mun nu och då. Och så det arkeologiska som faktiskt är intressant och serverat i lagom doser.

Ett litet minus är väldigt mycket tillbakablickar. Men å andra sidan glömmer jag mellan varven, jag menar Catbath har två barn? det hade jag glömt.

Och så omslaget, så tjusigt, som alltid.

Här finns alla böcker jag läst av Griffiths, och nu är en repris av omslagen på sin plats tror jag:

 Konstigt nog tycker jag alltid det senaste är snyggast!

Läsutmaning spänning 2014 - juli.

   Einhorn, Stefan: Stenträdet ***

Jag trodde lite mer på den här boken faktiskt. Början var riktigt bra men när jag nu sammanfattar inser jag att det är alltför stor blandning av Da Vinci koden, Michael Mortimer, lite fantasy och bibelcitat light. Om man nu läser den rakt av som den thriller den uppges vara.

Lägger man istället djupare aspekter på innehållet är känslan snarare ovanligt mycket fokuserande på det för deckare unika, godhet. Längtan och sökande och upplevelse av att det trots allt finns en liten strimma hopp.

Jag önskar att innehållet hade kunnat skrivas och attrahera läsare utan dödandet. Men bättre en ovanlig deckare med budskap än en oläst bok.

Läs den gärna, den är unik på sitt sätt.

Läst 2014

   Mo, Johanna: Vänd om och var stilla ***

Döden tänkte jag mig så av samma författare läste jag mest för att jag ville läsa den här, eftersom jag är

intresserad av sekter. Men den här gav inte speciellt mycket nytt visavi just det ämnet. Tvärtom skildrades sekten som helt intetsägande, Gud las in lite här och var och det var det hela. Däremot var den trots allt spännande första halven men sen blev den förutsägbar och jag tappade intresset.

Inte heller Mobacke och hennes våndor och jobbiga team gjorde mig intresserad. Tyvärr för den är lättläst och språket flyter utan besvär. Men fler Johanna Mo blir det inte för mig.

Läst 2014

Läsutmaning Spänning 2014 (maj)