el-Saadawi, Nawal: Törst ***

Kanske hade jag för höga förväntningar på författaren och därmed boken. Men jag har hållit på ett tag med dessa noveller och har svårt att minnas var och en för sig.Ändå är känslan som trots allt stannar kvar att de är gripande, avskyvärda, smärtsamt sanningsenliga (säkert) och skildrar kvinnors mod, utsatthet och vånda. Den novell jag minns är Bakom lyckta dörrar och den sista Ögon. Förtryck i motpol till varandra, men båda lika förfärliga.

Ibland skriver jag lite om varje novell direkt och det skulle jag ha gjort här. För varje novell är ett avslöjande, varje novell avslöjar något som strålar in mot en mitt där Kvinnorna står och väntar på att falla för fördomarnas, religionens, männens bila.

Boken hade varit värd mer möda från min sida känner jag.....

Läst 2013

Noveller från Novellix

   Söderberg, Hjalmar: Med strömmen ***

En gammaldags novell, javisst. En liten bit av verkligheten sett genom ett temperament som varit fritt i sin ungdom och sen äktenskapets mjuka boja, mjuk eftersom hans hustru var som kvinnor skulle vara då (och nu också iofs...) nöjda med sin lott, småprata om oväsentligheter och inte alls matcha sin mans tankar, som visar sig vara alldeles för komplicerade.

Solen bränner i augusti och så går det som det går. Slutorden är sanningsenliga.

Ingen av Söderbergs bättre noveller eller? Men den flöt fram, lättläst, som om den gick med strömmen.

Läst 2013

Lyrans klassikerutmaning 2013

Noveller från Novellix

Küchen, Maria: Tiden ***

En novell som helt klart gifter sig med Barba Andrés, Augusti, oktober som jag skrivit om här.

Det var intressant att läsa nästan samma berättelse dels som roman, dels som novell. Romanen innehöll ett djup i karaktärerna som novellen såklart inte kunde ha. Men huvudkaraktärerna är desamma, de är i dåligt sällskap, fulla och gör det de egentligen inte (?) vill göra. Och sen ångrar de sig så vansinnigt. Romanen slutar si, novellen slutar så.

Men tydligen ska man känna nån form av förståelse. Tyvärr, det är mycket svårt. Men jag gillade ändå novellen, Küchen skriver alltid bra.

Läst 2013

 Andersen, Vita: Lykke **** (novell)

På några få sidor lyckas Andersen fånga galenskapen, undergivenheten, rädslan för utanförskapet (som hon redan befinner sig i) hos en ung kvinna på gränsen till sammanbrott. Helt kort kommer en sund tanke, håller jag på att bli galen? men sen är den borta igen. För vad ska hon göra om hon tror på den?

Det kusliga är att vi alla nog kan känna igen oss i vissa delar av Lykkes personlighet, men här finns allt samlat i en enda människa. Här frodas en depression (eller psykisk sjukdom) vars näring består i ensamheten som är total sen hon blivit sviken av sin vännina. Det skrämmande är att hon fungerar på sitt arbete och att ingen tillåts se.

Det drar en kyla genom novellen, en kyla som strålar ut från många människor och som bara skulle behöva lite mänsklig värme för att bli hanterbar.

Hjälp Lykke, någon!

Läst 2012

  Boström Knausgård, Linda: Grand Mal ***

Att läsa noveller. Antingen är det en längtan hela tiden till nästa, se Bland träden, eller så är det inte en längtan till nästa, som i den här boken. Visst, novellerna var bra, lite varierade sådär. Många ord. Men välskrivet.

Men så plötsligt inser jag att det här är ju Knausgårds kone. Självklart, jag borde ju ha tänkt på namnet. Och jag googlar och inser att jag missat poängerna, att hon är Knausgårds fru och att Knausgård har skrivit om sin fru. Så att alla ska veta allt om henne. Och eftersom jag läst bara 10 sidor i Min kamp no:1 (vilket jag iofs gillade) vet jag ju ingenting. Nu borde jag ju läsa om alla novellerna och fundera över om de verkligen möttes på ett tåg eller om det verkligen är upphittat eller ett fall för KO den där babyvakten...

Men ärligt talat, så många böcker så lite intresse för omläsning. Så jag tar med mig bokens stämning, den känns kodad; jag skriver det ni vill läsa men mellan orden vibrerar ett rop från författarens innersta, mitt sinne är öppet men

kamouflerat.

Skriv mer Boström Knausgård men fortsätt kamouflera det noga. Det kan du göra, i din egen rätt.

Tack Modernista förlag

Läst 2012

    Gyrðir, Elíasson: Bland träden ****

Mästerligt skrivna kortnoveller. Inte mindre än 47 stycken. En del mystiska, andra sorgliga, en del om skrivande, en del om desperation, ensamhet, gräns till vansinnet. Ofta om en pojke och/eller om en pappa. Mest gripande är Vaken sid 123. Där mamman till slut släcker lampan och accepterar som det är.

Att den fick Nordiska rådets pris 2011 är jag inte alls förvånad över. Mitt råd är: Läs den!

Läst 2012

   Li, Yiyun: Be för mig i tusen år ***

Den här boken visade sig innehålla noveller. Inget fel med det men jag blev lite snopen när första novellen plötsligt slutade. Och det visade sig bli likadant med alla de andra. Och kanske är det Lis syfte, för novellerna i sig är enkelt skrivna och insprängt finns det gamla och det nya Kina. Men det är liksom inte intressant, utan det är personerna jag vill åt. Vad händer efter sista punkt? Gång på gång. Det står för mycket och samtidigt för lite. Det som jag faktiskt ogillar med noveller.

Li har även skrivit en roman, De hemlösa och jag är ganska säker på att den ger mer att läsa. Djupare personporträtt om inte annat. Mer Kina kanske. Så det kan bli den senare.

  Adichie, Chimamanda Ngozi: Det där som nästan kväver dig***

Jag fullkomligt älskade En halv gul sol och den här novellsamlingen har några riktigt bra noveller också. Men som helhet lyckades den inte riktigt fånga mig. Formatet är för kort, hon har så mycket att säga. Så kände jag när jag läste. Ibland kändes vissa stycken fragmentariska, komprimerade, beskurna. För att rymmas inom ramen.

Inte det jag tänkt mig alltså men det finns ju fler böcker av Adichie som jag ser fram emot.

Läst 2011

Sverige nämns i boken:

Du åkte till Sverige?

Ja

Mer sa han inte och jag insåg att han inte ville berätta mer för mig, att han inte villeberätta hur han kommit med det där flyget; jag hade hört talas om barnen som senare under kriget flugits till Gabon via luftbron, men definitivt inte om folk som flugits ut med Röda korset-plan.och så tidigt, dessutom. Tystnaden mellan oss var spänd.

Har du varit i Sverige sen dess? frågade jag.

Ja. [...]

sid 69