Inlägg publicerade under kategorin Noveller

Av violen - 13 juli 2014 22:30

   Holmqvist, Ninni: Kostym ***


Det gäller att vårda sitt rykte som luffare, kommenterar Gordon medan vi gungar ryckigt i svallvågorna. Det gäller att ge folk vad de förväntar sig. De blir så otrygga om de måste omvärdera saker och ting. sid 222


Novellerna i Kostym skrevs för ett antal år sen, omslagsbilden ser omodern ut. Men det är det exemplaret jag äger så det blev att söka upp den antikvariatiska bilden.

Jag blir lite chockad när jag läser det brutalt uppriktiga,Den prostituerade (?) som tar tillbaka det torsken är skyldig, hon är värd det eller hur? Katt som äter sin nyfödda, döda unge (vilket jag själv sett men aldrig berättat, vem skulle tro mig?)



Men jag tror på Holmqvist. Jag, som inte gillar upprepningar tror på upprepningarna: Jag är i min kappficka. Det regnade.

Jag tror på de här novellerna, de är bra, värda att ges ut igen, stannar kvar som en känsla. De står sig fortfarande.


Holmqvist ger inte folk vad de förväntar sig, antingen förändras man eller blir kvar i sin trygghet. Jag medger att jag gillade att bli chockerad. Det händer trots allt så lite nu för tiden...:-)


Läst 2014

Av violen - 30 december 2013 16:33

   Australien berättar: Drömtidens framtid. ***


Jag ska ärligt erkänna att jag bland dessa noveller tog för givet att jag skulle hitta många om ursprungsbefolkningen och dess liv och myter, samt att resten skulle beskriva Australien idag. Men nej, endast ett fåtal skrev om aboriginer och bara några till befann sig i Australien överhuvudtaget. Det gjorde mig lite besviken.


Novellen "Sovande" av Kim Scott är väl det närmaste vad jag väntade mig man kommer. Annars är flera noveller förlagda utomlands. Några är riktigt rysliga, "Döda Christian" av Sonya Hartnett och "Lilla Helens söndageftermiddag" av Helene Gardner.

Författarna presenteras i ett efterord men jag måste ärligt säga att ingen hamnade på min läsa lista. Möjligtvis då Malouf.

Kanske är jag för hård, kanske är novellen inte my cup of tea ändå, kanske är urvalet på noveller från och med Australien inte så stort. Men svaret fick jag när jag läste författarpresentationen av Catherine Ford:


Hon är en av många australiensiska författare som placerar sina texter utanför hemlandet, gärna i USA och där ofta i New York. Och som i "Jetlag", också i Europa. sid 294


Det verkar vara en tradition att förlägga sina historier utomlands, kanske är det ett sätt att fly rasfrågan och att slippa ta itu med den. Eller så är identifikationen bland vita australiensiska författare större med resten av världen där de trots allt har sina rötter. Bara med aboriginskt blod i sina ådror kan man skriva om Australien som sitt ursprung. 


Intressant frågeställning som jag kom på nu när jag skriver. Och ganska logisk om jag tänker efter.

 

Läst 2013

Ingår i Lyrans Jorden runt IV







Av violen - 23 oktober 2013 19:30

Drakulic, Slavenka: Katt i Warszawa ****


Jag har läst en hel del av Drakulic /se här/ och tycker att hon skriver bra och om ovanliga ämnen dessutom.

Så den här boken med noveller kom hem med mig för ett tag sen. Ovanligt grepp att i fabelliknande form beskriva tiden före och efter kommunismens fall i Östeuropa. Jag fick lov att googla lite och leta efter de personer som beskrivs i novellerna och lärde mig en del på kuppen.


En bok att läsa för att bli nyfiken på Drakulic och/eller Östeuropa. Och eftersom det är noveller kan man hämta sig mellan varje djur och dess "personlighet" och roll i historiebeskrivningen. Mullvaden var ju verkligen på rätt plats där i gångarna under Berlinmuren t.ex Fick vibbar till Aisopos fabler, allvarliga lärdomar serverade på ett lättsamt (skenbart) sätt.


Läst 2013

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sverige i boken:

[...] konstaterade Evelina att jag dessutom led av Stockholmssyndromet. Det drabbar individer som har blivit tillfångatagna och innebär att de känner lojalitet, för att inte säga tacksamhet, gentemot sina förtryckare. sid 201

Av violen - 22 augusti 2013 12:45

   Kina berättar: Solskenet i munnen ***


Jag har läst alla novellerna, inte för att de var särskilt bra, noveller har jag ju lite svårt att tycka sådär jättemycket om, utan för att jag vill läsa Tranans berättarserie! Noveller eller roman, man lär sig alltid något av landet det handlar om. Och de här novellerna är alla speciella på var sitt vis. Kanske lite spoilervarning här och där.


Lika vackra som änglar av Su Tong: Mobbing är sig likt överallt, här är det på kinesiska. Men. Överraskande ärligt och brutalt uppriktigt slut, så här blir det, följderna av mobbing. Och avundsjuka.


En patient av Mian Mian: Ok, vi kineser kan också knarka och vara moderna. Och dessutom tänka under tiden.


Ett skådespel till massornas förnöjelse Tsering Dondrup: Skummade bara den här, för mycket vers helt enkelt.


Ny flyger jag av Yu Gu: Lite väl extremt men visst, just flygningen kan ha en djupare mening. Som att vara en svensk boks intertext:

Vi vet alla innerst inne att de senaste etthundra årens flygning, som skapats av en strålande teknisk ande, egentligen aldrig blir mer än ett slags Nils Holgerssons underbara resa. sid 125


Ute på fältet av Hong Ying: Svårtolkad novell. Är det som Anna Gustafsson Chen skriver före novellen:

Hong Yings verk handlar ofta om starka kvinnor

som bryter mot konventionerna och öppet visar sin sexualitet. sid 130


Jag kan hålla med om att så var fallet med Svekets sommar, Hong Yings debut. Där skildrades händelserna 1989 parallellt med hennes erotiska liv. Men i den här novellen är hon god mot andra och ond mot sig själv, eller är hon god även mot sig själv? Handlingskraftig är hon i alla fall. Otäck novell, som stinker.


Bara ett skämt av Yu Gu : Javisst är Kina modernt, en kortnovell med kåseriliknande stil. Allvaret koncentreras på annat än det mest skrämmande, det är för svårt att ta till sig. Lite för enkel men trots allt intressant därför att ämnet är både dolt och uppenbart. Stilen kan säkert bidra till viss insikt. Jag menar, är det roligt är det lättare att lära!

Peruken av Han Dong: Nej, det här fattade jag inte alls.


Solskenet i munnen av Chen Ran: Javisst, den här gillade jag verkligen. (Så mycket att boken Privatliv av samma författare kom hem till mig idag från bibblan.) Här nämner Anna Gustafsson Chen ord som olika psykologiska tillstånd, personliga erfarenheter och känslor, psykoanalytiska termer. sid 172. Intressant så det förslår. Och i Solskenet...befriar kärleken såklart men även goda psykologiska insikter.


Drömmar av Wu Chenjun: Det blev bara en dröm, det som skulle bli så bra till slut. Men det gick inte att göra ogjort. Stackars man.


En berättelse om döden av Yu Hua: Ohyggligt, The horror, Mörkrets hjärta utspelar sig i den här mannens liv. Syndens lön är döden, en våldsam skildring av hämnd. Tänker på Mo Yans flådda människa där tarmar faller ut. Är lungorna ett substitut?


När jag läser kinesisk litteratur, det är inte så många iofs, men jag har märkt att det som vill ut är oftast sexualiteten och våldet. Politik finns det mindre av. Såvida inte allt är politik, dold politik, förstås.

Det här är tio olika noveller innehållsmässigt men kanske kunde en ha skrivit alla? Egentligen är det bara några som sticker ut ordentligt. Men så ska en novellsamling kanske vara.


Läst 2013

Sverige i texten: Vi vet alla innerst inne att de senaste etthundra årens flygning, som skapats av en strålande teknisk ande, egentligen aldrig blir mer än ett slags Nils Holgerssons underbara resa. sid 125

Av violen - 13 juni 2013 21:00


   Englander, Nathan:Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank ***


Noveller är knepiga. För att det ska vara riktigt bra ska alla novellerna i en bok kunna stå som solitärer samtidigt som nånting ändå måste hålla ihop allihop. Jag har ibland svårt för det korta formatet, och den här väldigt omtalade boken
vidrör judendomen med allt annat än ett lätt anslag. Så det är kanske lika bra att det är noveller. För vilken av dessa genomträngande berättelser skulle vinna på att förlängas? De ger nedslag i till ytan små rum/omgivningar. Men där rörs det desto mer, och allt landar i det judiska. Nutid blandas med dåtid och gamla med unga. Rädsla med förföljelse och tid för hämnd med förståelse.

Allt jag vet om släkten på min mors sida tilltalade mig mest. För det är väl släkten det här handlar om, eller det judiska släktet. För religionen märktes inte så mycket av, mest som en stelnad trohetsivrare.


Sammanfattningsvis är det här en bok om judar för judar med judar och för alla ickejudar som får en inblick, utan pekpinnar, i det judiska arvet på gott och ont.


Läst 2013

Av violen - 19 april 2013 15:15

   Davis, Lydia: Samarbete med fluga ****


Är det här noveller? Eller bruksanvisningar? Eller undersökningar? Eller snabba korta tankegångar?


Boken har i alla fall likheter med Åtta procent av ingenting av Edgar Keret, som jag skrev om här. Särskilt omslaget.


Men jag tror att jag tycker bättre om Davis noveller. Särskilt de mer undersökande. Vi saknar dig sid 46, t.ex Jag har själv en liknande bunt med brev från mina klasskamrater när jag låg på sjukhus i den åldern i nån gömma. Kändes som att jag vill ta fram dem och fundera över dem.

Även Mrs D och hennes hembiträden sid 113. Den var både rolig och kortfattat upplysande.

Dessutom Helen och vi sid 176, som drar in Sverige i sammanhanget, se nedan.


Den som berörde mig mest var nog ändå

Plötsligt rädd

För att hon inte kunde skriva vad hon var: en ki, kin, vkn, vknai, kvina sid 247


Jag tänkte länge på den, och funderade över ordet kvinna. Skulle jag ha skrivit nåt liknande skulle jag till slut ha kommit fram till ordet människa. Eller vad menar Davis? Kvinna , man, människa, alla lika viktiga men ibland viktigare.


Men egentligen, jag undrar igen: Är det noveller? I så fall väldigt nyskapande. Och bara det gör Davis bok intressant.


Läst 2013

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sverige i boken:

  • Båda kvinnorna föddes i Amerika[..]den andra av invandrare från Sverige. sid 176.
  • Hon sjöng också svenska sånger med familjen när hon växte upp sid 198
  • ... där det ofta serverades svenska specialiteter som inlagd sill, inlagda rödbetor, köttbullar och limpa. sid 200
  • Helen har rest mycket lite i sitt liv, även om släktingar till henne rest till Sverige för att besöka platser av betydelse i släktens historia. sid 202f
  • Hon kan lite svenska eftersom hon växte upp med svenskatalande föräldrar och släktingar. Hon berättar att hon nyligen kom ihåg en svensk bön som hon brukade be som barn. sid 227
     
     

Av violen - 1 april 2013 09:00

   Munro, Alice: Brinnande livet ****


Jag har tidigare läst Kärlek vänskap hat av Munro. Då var jag inte överförtjust, och skyllde det på min ringa erfarenhet av samt en svag motvilja mot noveller. Men nu har jag läst många noveller och faktiskt, det här är inte de bästa noveller jag läst. Fortfarande kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör dem, visserligen välskrivna, lite kluriga och lättlästa men ändå inte intressanta. Och språket är fortfarande lite för enkelt, lite för gammalmodigt, saknar de där nya skimrande meningarna som bara kastar sig över en. Inte så att det är dåligt, inte alls. Men det är som att de inte riktigt lever upp till förväntningarna.

Inte förrän de fyra sista kommer. Där skriver Munro om sitt eget hörn av verkligheten, och genom sitt eget temperament.

Här finns inte den distans som jag funnit i de andra novellerna. Inunder den vardagliga texten vibrerar minnen utan slut men nu äntligen uppenbarade.

De känns som en plötslig energi kommit in i texten, minnets energi, glasklart erinrat. Det hon skriver om så här


Det hade inte passat in i en fiktiv historia. sid 295 


Nej, de fiktiva historierna har tillrättalagts, men livet måste beskrivas och förstås utan omsvep. Och förlåtas, förlåta både sig själv och andra.


Sammantaget är det här god läsning. Novellerna stannar inte kvar med sina kvinnor, svikna eller inte. Men Munro lever och har lyckats skriva sin ungdomsbiografi på fyra noveller. Det räcker!


Läst 2013

Av violen - 13 februari 2013 09:30

 el-Saadawi, Nawal: Törst ***


Kanske hade jag för höga förväntningar på författaren och därmed boken. Men jag har hållit på ett tag med dessa noveller och har svårt att minnas var och en för sig.Ändå är känslan som trots allt stannar kvar att de är gripande, avskyvärda, smärtsamt sanningsenliga (säkert) och skildrar kvinnors mod, utsatthet och vånda. Den novell jag minns är Bakom lyckta dörrar och den sista Ögon. Förtryck i motpol till varandra, men båda lika förfärliga.


Ibland skriver jag lite om varje novell direkt och det skulle jag ha gjort här. För varje novell är ett avslöjande, varje novell avslöjar något som strålar in mot en mitt där Kvinnorna står och väntar på att falla för fördomarnas, religionens, männens bila.

Boken hade varit värd mer möda från min sida känner jag.....


Läst 2013


Senaste inläggen

Presentation

Violens boksida
reflektioner

Citatet

 Citatet

 

Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?

 

Franz Kafka

 

Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det. 

Kontakta mig

email:

h55n/at/yahoo.se

Följ

Sök i bloggen

UV index

Kultursidor

Länkar

Länkar2.0

Länkar bok

Länksamling/Förlag

Kategorier

LITTERÄRA PRISER

Poddar

Arkiv

Tidigare år

statistik

JUL

Medicinskt

Min gästbok

Ätbart

ACLänkar

Träning

inredning

Historia


Ovido - Quiz & Flashcards