Senaste inläggen
Moss, Sarah: Sommarregn***
En bok med likadan uppbyggnad som Aubert, Marie: Jag är inte sådan här egentligen, som jag nyss läst. Dvs relativt vanliga personer som alla avslöjar vad de tänker och i och med det blir allt så mycket klarare. En lyx som inte finns i verkligheten.
Moss förr bok, Offermur, var i mitt tyckte bättre, och har inte så stora likheter med den här. Men jag rycktes med av människorna och Moss försök att skildra främlingsskap, demens, utsatthet och plötsliga händelser. Läsvärd men jag hoppas mer av nästa översatta bok.
Aubert, Marie: Jag är inte sådan här egentligen ****
En medmänsklig bok. Med mer eller mindre vanliga människor. En sådan bok som man faktiskt behöver läsa ibland. Och som lämnar efter sig den typ av värme som har med förståelse och just medkänsla att göra.
Ochen riktigt fin konfirmationsskildring, med som det känns, ärligt uppsåt och ingen lust att skända den överhuvudtaget. Tvärtom har konfirmanden rätt att tänka på Gud och bör dessutom göra det.
Pappans ytterst märkliga beteende ska förklaras av obearbetad sorg. Och ytfrysning och mobbing kan verkligen göra riktigt ont. Heja fastern som ställer upp.
Genom att alla personer får ge sin bild förstår vi mycket mer än alla andra, en lyx som inte finns i verkliga livet. Tyvärr.
Camus, Albert: Framsidan och frånsidan ***
Lindholm, Margareta: Syskonen ****
Castillo, Linda: Bruten tystnad
Hermann, Judith: Hemma ****
Bäst: Fyra riktigt bra böcker den här månaden. Måste jag välja? Lindholm, Margareta: Syskonen
Mindre bra: Castillo, Linda: Bruten tystnad Den var iofs bra, men med en så stark månad blev det ändå den.
En verkligt spännande, miljöinformativ och feministisk bok som dessutom verkar kunna benämnas deckare. Och iofs, det är mycket död i handlingen. Det är det.
Jag lyssnade på den och det gick utmärkt. Den skulle göra sig utmärkt som film, canadas skogar och vatten i stora sjok, med vilda djur och olagliga fällor. Människor som bor i ödemarken och bara lever naturen. Påminner mycket om Olga Tokarczuk | Styr din plog över de dödas ben och Saucier, Jocelyn: Det regnade fåglar. Och även Owens, Delia: Där kräftorna sjunger. Bra böcker alla tre.
Filteau-Chibas bok är på sitt sätt genreöverskridande, som jag skrev ovan, spännade (deckare) miljöinformativ (skildrar fauna och flora på ett aktuellt sätt, det är inte bara växtligheten som hotas utan även djurens rätt) och dessutom med ett feministiskt tilltal som påminner om Thelma och Louise.
Jag är ingen vän av våld varken i böcker eller film, men faktiskt författaren lyckades få mig så på huvudpersonens sida att jag tom tyckte att det platsade här.
Jag skulle inte benämna den deckare, men ok då, den får platsa under den rubriken. Men som kompromiss får den betyg.
Min favorit är ändå hunden Coyote.
Bennet, Claire-Louise: Kassa 19 ****
Direkt jag läst ut Bennets bok känner jag att jag vill/måste läsa om den. Och det för att kunna erinra mig den.
För ska jag beskriva den är omläsning ett måste.
Jag läser såklart inte om den, vad skulle då hända med alla de andra böckerna, som väntat och väntar på att läsas?
Men det är helt klart en bok om litteratur, och hur den uppfattas, levs, berikar huvudpersonen (eller författarjaget).
Citat:
Superbus hade skaffat sig ett bibliotek - det var den centrala händelsen i berättelsen. Han hade ett desperat behov, ständigt, att bli tagen på allvar, och alla vet att om man har en massa tjusiga böcker överallt brukar folk automatiskt anta att man är någon sorts djupsinnig person som tänker igenom saker och ting ordentligt och som anser att det här med att fördjupa sin kunskap om allt som har hänt i världen och som alltjämt hänt på alla dessa oöverskådliga områden är något att lägga ner tid på. sid 67
[...] det är högst sannolikt att jag kommer att stryka under andra meningar i framtiden än de jag strök under i det förgångna, när jag var i Tangier - man kan trots allt inte stiga ner i samma bok två gånger. sid 99
Jag är förstås glad att jag fortsatte leva, inte minst för att jag sedan dess har läst massor med böcker av författare som Fleur Jaeggy och Ingeborg Bachmann och Diana Athill och Doris Lessing och Marlen Haushofer och Shirley Jackson och Tove Ditlevsen och Agota Kristof och Muriel Spark och Eudora Welty och Inger Christensen och Carter och Leonora Carrington och Tove Jansson och Merce Rodoreda. sid 125
Eftersom jag bara läst om dessa brottstycken, som jag markerat, finns inte så mycket mer att säga just nu. Utom att du som liksom jag älskar litteratur och vill ha nånting att bita i, läs den här.
Camus, Albert: Framsidan och frånsidan ***
En anonym bok som visar sig vara Camus debut. Jag känner igen en hel del från Landsflykten och riket, Camus andra novellsamling, men även från hans biografi och andra produktion.
Det han visar här är ett försök att på något sätt göra upp med sin barn och ungdom. Den far som dör, den döva modern som lever under den otrevliga mormoderns tyranni. Det främlingskap han känner i tillvaron. Det som leder fram till Främlingen där han söker en slags alibi för att inte behöva tänka på eller sörja modern, som trots allt verkar ha stått honom nära.
Camus låter beskriva sin känsla för barndomen och dess avtryck inom honom:
Än idag, efter många långa år, skulle han kunna återvända dit mitt i natten. Han vet att han skulle ta sig uppför trappan i full fart utan att snubbla en enda gång. Hela hans kropp är genomsyrad av det här huset. Benen bär med sig trappstegens exakta höjd. Handen minns den instinktiva, aldrig besegrade fasan för räcket. Och det på grund av kackerlackorna. sid 46ff
Ett barndomsminne som många kan vittna om är exakt på pricken.
Mycket intressant att läsa den här boken, de första stegen på Camus litterär väg.
Lindholm, Margareta: Syskonen ****
Jag blev uppriktigt glad när jag såg att Lindholm kommit med en ny bok. Och den befinner sig i samma landskap som Skogen som jag läst tidigare. Igenkänningsfaktorn är skyhög, då jag växte upp på ett liknande sätt. Boken är varm, generös och beskriver hemmadotterns liv, något som känns verkligt avlägset.
Det som rörde mig mest var faderns beskrivning av marken och skogen, när dottern var i skogen med honom. Nu är han på hemmet och nya planer och ny oro präglar dotterns tänkande. Hennes omsorg om brodern är också rörande, men jag tycker mest om naturens roll i alltihop.
Så ovanligt att läsa en bok där omtanke och medkänsla har en så stor roll. Jag har länge längtat efter den här boken, utan att veta om det.
Castillo, Linda: Bruten tystnad
Del 2 av deckarserien skippade jag. Men så fanns del 3 och jag kunde inte låta bli att börja lyssna på den. Och den var, liksom ettan, riktigt bra. Ett plus för historiens vändningar, ett minus för många upprepningar. Det blev lite tjatigt faktiskt. Men jag lyssnade på hela och den var som sagt inte alls dum. Och jag känner att mitt intresse för amishbefolkningen finns kvar.
Det är visst många böcker i den här serien men bara dessa finns översatta. Kanske jag tar mig an nr 4 när den kommer.
Citatet
Jag tror att vi enbart bör läsa böcker som biter och sticker oss. Om den bok vi läser inte ruskar oss vakna som ett slag mot huvudet, varför då göra sig besväret att läsa den över huvud taget?
Franz Kafka
Lite väl drastiskt men det ligger nåt i det.
email:
h55n/at/yahoo.se