Dolan, Eva: Efter din död ***

Ovanligt nog inbjöd Dolans tredje bok genast till sträckläsning. Den var alltså riktigt bra. Kändes modern. 

Jag läste Döda talar inte eftersom jag fick ett rec ex. Här Den var inte så dum vad jag minns. Men den här var betydligt bättre.

Visst, många personer och ett inte så trevligt mördande. Många misstänkta och jag lyckades hålla isär dem allihop. Jag funderade på vem mördaren var och kom inte på det förrän i slutet när det avslöjades. Däremellan hände det ena och det andra, både IRL och inte. 

Zigic & Ferreira brottades med sin familj (Zigic) och slickade sina sår från förra boken (Ferreira), Däremellan löste de, faktiskt aningen lojt tyckte jag det kändes som, hur allt hängde ihop. Vilka är de egentligen? Även personteckningen av de båda känns loj.

Slutet var avslöjande och kändes lite sorgligt.

Det brukar sägas att läsa deckare är avkoppling. Jag brukar inte direkt känna det så, men den här gången var det nära.

Läst 2017

Tack modernista

      McKinty, Adrian: Kall, kall jord ***

Två förtjänster hade den här deckaren, dels utspelade den sig kring Dublin i början på 80-talet, dels reddes allt ut på slutet. Jag fick lära mig en del om IRA och omständigheterna kring svältaktionerna och bomberna och det skräckvälde som fanns på den tiden. Dessutom en genomtänkt karaktär som levde som katolik bland protestanter. Bara det var ju lite intressant.

Själva morden var föga intressanta dock, men som sagt reddes allt ut på slutet, så det gjorde inte så mycket att jag inte hängde med där.

Kort sagt en läsvärd deckare, spännande i början men mest våldsam i slutet. Lite humor piggade upp också.

Läst 2016

Tack Modernista

   Persson Giolito, Malin: Störst av allt ***

Precis som Händelser vid vatten av Kerstin Ekman på sin tid benämndes gå under deckargenren och vann Deckarakademins pris, har Persson Giolito råkat ut för samma sak. Skillnaden är väl mest att Persson Giolito säger att det är så medan Ekman inte riktigt håller med om det. Och att Ekman dessutom fick Augustpriset för sin roman. Det visar att Händelser vid vatten är en genreöverskridande roman, något jag inte fattade förrän jag läste den under "ordnade former", littvet. Sen dess har genrebiten intresserat mig mycket.

Därför inser jag att Störst av allt är så bra ( jag tycker verkligen det nämligen) och hyllad av de flesta, just pga ett innehåll som spänner över olika genrer. För vad är det som händer:

en samtidsroman (speglar de där rikaste av de rika),

en psykologisk roman om en psykopat(er) eller kanske tom narcissist(er) som skapar ett så osunt och skadligt beroende att jag blir bara sorgsen

psykisk ohälsa (som ingen ser)

droger en masse (ungdomarna dricker mindre alkohol, hurra. Men hallå, de tar visst annat i stället? Visste inte det) 

En bildningsroman (avslöjar inte hur här)

rasism såklart, (ständigt aktuellt i debatten och böckerna)

Vänskap (för visst finns det en fantastisk väninna här? Eller?)

Och så en väl skildrad rättegång som håller ihop spänningen i boken ändå till slutet. Riktigt bra måste jag säga. 

Men det som gav starkast intryck var ändå skildringen av Marias liv, hur det var och blev. 

Självklar julklappsbok! 

Om man bara vill se nutiden i vitögat. 

Läst 2016

   Jonsson, Magnus: Mannen som lekte med dockor  **

Måste bara helt krasst konstatera, den här deckaren gillade jag inte. 

Det finns säkert många som tänker på ett annat sätt och som kommer att läsa de kommande två böckerna med behållning. För mig var det för mycket våld och äckel och för mycket som skrivits många gånger förut. En så uppenbar Salander kopia kändes riktigt tråkig. 

Synd, för första delen av boken var riktigt bra skriven trots allt. Känns som Jonsson älskar sitt Stockholm och sin bräda. Slutet skummade jag då det blev för mycket våld.

Läst 2016

Tack Modernista

   Lihammer, Anna: Där gryningen dröjer ***

Lihammers tredje bok är också den bra. Lite svår att komma in i, persongalleriet har i alla böckerna varit svåra att hålla ordning på. Men efter ett tag blev jag intresserad av historien och kunde inte göra annat än läsa ut den inpå småtimmarna. Så nu är det bara att vänta på nästa. 

Läst 2016

   Persson, Leif G W: Kan man dö två gånger? ***

Jaag hade läst lite sådär om den här senaste boken av Leif G W. Så jag började läsa lite lojt, men upptäckte efter ca fem sidor att jag var fast. Det blev spännande och det höll i sig till bokens slut. Jag gillade ju Bombmakaren och hans kvinna, och den var faktiskt snäppet bättre, men den här var alltså också helt ok.

Jag gillar svepet mellan barndom bland scouterna, markören tsunamin som alla kan referera till i tid, och girigheten som så ofta leder till brott. Och ön som alltid är en fascinerande plats. 

Lite väl mycket upprepningar.. Ibland tänkte jag, men det här har jag ju redan läst? Vilket säkert var helt sant, kändes det som.

Det mest besynnerliga var ändå att Bäckström plötsligt började bli humaniserad. Intressant iofs, men kändes lite väl mycket personlighetsförändring för att jag riktigt ska kunna tro på det. Dessutom antyds mycket passande en svår barndom. Nåja allt reder väl upp sig i nästa bok. 

Läst 2016

   Lapena, Shari: På andra sidan väggen ***

Ännu en bladvändare, spännande deckare alltså. Väldigt många ord, ofta upprepningar, knepiga karaktärer, kast i handlingen, inga direkta meningar värda att föreviga. Men ändå. Jag ville bara veta hur det hänger ihop.

Och slutet, vad var det? Knepigt och ändå intressantare än resten av boken. 

Tack Lousie Bäckelin förlag för en spännande deckare. 

  Bolton, Sharon: Daisy i kedjor ***

Jag kände mig smart när jag läste Daisy i kedjor. Trots en ovanligt töntig titel var den här deckaren riktigt bra, inte speciellt rolig, men spännande. Konstigt nog anade jag hur det låg till efter inte alltför lång tid. Eftersom det fanns en del ledtrådar ska jag inte förhäva mig, men jag brukar sällan gissa rätt så det var ett plus.

Det var en riktigt trixig historia, och slutet fick mig att rysa, även om det kändes rättvist.

Tack Modernista för ännu en bra deckare! 

.